feminism – Beslutsarkitektur

Under 2018 kom två filmer om Ruth Bader Ginsburg ut. En oscarsnominerad dokumentär och en spelfilm som handlar om hennes liv från juridikutbildningen på Harvard fram till det banbrytande fallet* som var starten på hennes bana som den främste förkämpen för juridisk jämställdhet i USA.

Hon började studera till jurist i en tid då kvinnor knappt tilläts på utbildningen (av 500 studenter var 9 kvinnor). Trots lysande rekommendationer och att hon tog examen som delad etta i sin klass så hade hon stora svårigheter med att få ett jobb som jurist i New York.

Ginsburg jobbade en period som forskningsassistent och tillbringade som en del av det en period på Lunds Universitet i arbetet med en bok om det svenska civilrättssystemet. Hennes egna erfarenheter av könsdiskriminering både under utbildningen och på arbetsmarknaden sattes där i skarpt fokus när hon upplevde hur mycket längre Sverige hade kommit i fråga om jämställdhet. I dokumentären citerar hon ett flertal gånger en av sina egna feministiska förebilder som 140 år tidigare önskade sig samma yrkesbana som Ginsburg själv lyckades ge sig in på.

“I ask no favor for my sex. All I ask of our brethren is that they take their feet off our necks.” – Sarah Grimké

Ruth Bader Ginsburg har spelat en instrumentell roll i utvecklingen av jämställdhet i USA, blev den andra kvinnliga domaren i USAs högsta domstol och har författat många vassa avvikande åsikter när hon tyckt domstolen tagit fel beslut. Hennes pionjärskap, styrka och allmänna badassery har lett till att hon fått smeknamnet Notorious RBG och gett upphov till en rad memes.

*Dokumentären och spelfilmen tar upp två olika fall som det första. Fallet som spelfilmen tar upp, Moritz v. Commissioner of Internal Revenue, var det första hon argumenterade i en domstol, men då domarnas beslut dröjde ett år hann dokumentärens fall, Reed v. Reed, avgöras innan.

Vi lever i ett samhälle som trots titeln av “demokrati” i många frågor inte styrs av majoriteten. Små lobbygrupper och politiker tar besluten, med tanken att de vet bättre än det obildade folket. I USA är till exempel 75 % av befolkningen positiv till högre skatter för de rikaste, men ändå går den typen av lagstiftningen inte genom kongressen.

Det går även att fundera över hur högljudda minoriteter får styra i samhällsdebatten. Frågor som egentligen berör ett fåtal dominerar över frågor som rör alla.

Finns ingen konflikt, ger det inga rubriker och blir en fråga svårare att driva igenom. Avsaknaden av motstånd ger en illusion av enighet som låter frågan försvinna från agendan.

Gudrun Schyman noterade under ett samtal med titeln “Hotet mot feminismen” att när alla politiska partier kallar sig feminister, blir det mycket huvudnickande att frågorna är viktiga, men en brist på konkret genomförda handlingsplaner.

Det är även ett tankesätt som går att använda för att förstå bristen på debatt och konkretisering kring hur samhället ska hantera klimatfrågan och den ökande psykiska ohälsan.