Linus spanar på världen (v. 50)

Vilken effekt har pris, och hur mycket ska man lita på vad folk säger?

Jag jobbade för ett tag sedan med Västtrafik för att undersöka hur man skulle kunna minska tjuvåkning med hjälp av beteendedesign. För några dagar sen fick jag ett uppföljande mail från en chef med några frågor som löd så här: 

“Vi gör ju en hel del undersökningar t.ex. https://www.vasttrafik.se/info/hallplats/ varje år.

Av dessa undersökningar drar många hos oss slutsatsen att priset är den viktigaste faktorn för att påverka beteende. På sidan 36 i undersökningen via länken, är priset det största hindret för att resa kollektivt.

Hur ser du på detta? Hur starkt är sambandet mellan en utsaga i form av ett enkätsvar – och det faktiska beteendet?”

Det är superbra frågor. Vilken effekt har prisförändringar? Hur mycket kan vi lita på det folk säger? Hur hänger det ihop med beteende? Mitt svar till den här chefen gäller deras specifika fall, men går utmärkt att generalisera till andra situationer där vi har en tendens att lyssna för mycket på det folk säger. Här är mitt svar, lite förkortat, ändrat och med markeringar av extra viktiga stycken:

Priset spelar förstås roll. Anledningen att jag lyfte att det förmodligen inte spelar så stor roll som man ofta antar, är att sambandet mellan kostnad och effekten av kostnaden inte är linjär. Det är ett antagande som ofta implicit görs, för att våra hjärnor inte är bra på att hantera funktioner som är komplexare än så. 

Tydligare att förstå blir det med exempel: det är väldigt mycket större skillnad på att ha en bil eller ingen bil, jämfört med att ha sex bilar istället för fem bilar. För att inte tala om den minimala skillnaden mellan att ha 14252 bilar istället för 14251 bilar. Den absoluta skillnaden är hela tiden samma (en bil), men skillnaden den gör för dig blir mindre och mindre ju fler du har. Samma sak är det med kostnaden för biljetter. Den spelar roll, men ju längre bort man kommer från att det är gratis (eller att man får betalt för att åka kollektivt), desto mindre roll spelar det. 

Det är en av de tre viktiga lärdomar som illustreras i prospektteorin – som är ett av de robustare begreppen inom psykologin/beteendeekonomin och har undersökts på en rad olika sätt. Så här ser grafen ut:

Utifrån prospektteorin blir förutsägelsen om prisets effekt, att det inte kommer göra någon praktisk skillnad i resande om priset förändras lite grann upp eller ner. Massiva förändringar kan göra massiv skillnad (om de gör att man kommer tillräckligt nära grafens nollpunkt), medan små förändringar gör liten eller ingen skillnad (om vi befinner oss långt från grafens nollpunkt). Förändringar är dessutom en naturlig del av allas vardag och vi är som människor evolutionärt utvecklade för att anpassa oss efter nya omständigheter. Vi överskattar grovt hur stor effekt framtida förändringar kommer ha på vår vardag. Det gäller oavsett storlek på den framtida förändringen, så från att börja ett nytt jobb, vinna på lotteri eller behöva amputera båda benen till en prishöjning på kollektivtrafiken, nytt porslin i köket eller en uppgraderad telefon. Det nya blir snabbt det normala och är inte längre någonting folk reflekterar över eller påverkas så mycket i sitt mående. Det finns en klassisk studie inom psykologin som undersökte lyckonivåer hos mångmiljonvinnare på lotteriet och folk som råkat ut för olyckor som innebar en förlamning av (åtminstone) nederkroppen. Kontentan var att på ett års sikt gjorde det i princip ingen skillnad; folk var tillbaka till sitt normala mående.*

Så den psykologiskt teoretiska förståelsen av prisets påverkan på resande säger att det självklart spelar roll, men inte så mycket som folk tror. Vilket leder mig till frågan om hur man ska förstå att det ändå är den faktor som folk anger som den viktigaste och det största hindret för att resa kollektivt. Det svåraste med enkätfrågor är att lyckas ställa dem på en nivå som gör att man får den typen av svar man är ute efter. Det vanligaste problemet är att frågor är för stora/övergripande/luddiga/svårbesvarade så det i praktiken egentligen inte blir den fråga som ställts som svaras på, utan den omformuleras utifrån svarandes egen förståelse till en fråga de faktiskt kan ge svar på. En fråga som “I vilken grad utgör följande hinder för dig att resa kollektivt mer än du gör idag?” är oerhört komplex, och kräver en förståelse av egna drivkrafter, motivationer, hinder, kausalitet, tidsaspekter och fungerande på en nivå som jag inte tror att det finns en enda människa som egentligen skulle kunna svara på, på ett sätt som motsvarar vad det faktiskt är som styr beteendet. Det bästa man kan hoppas på i enkätsvar är att kollektivets intelligens ska vara bättre än individens och att svaren ska vara en approximation av sanningen på gruppnivå. Vilket fungerar väl när det gäller tydliga frågor med enkla svar, som skattningar hur långt borta månen är, hur mycket en ko väger eller hur många ärtor som är i en burk. Det fungerar mindre väl när det är multidimensionella frågor som den i enkäten. I det här fallet skulle jag tro att det folk svarar på snarare är någonting i stil med “Tycker jag det är dyrt?”, inte hur mycket av ett hinder det är för att resa mera. Den frågan är för svår.

Hur viktigt priset i slutändan är för att styra beteendet att åka kollektivt, tänker jag borde kunna uppskattas utifrån hur åkandet påverkas av de prisförändringar som faktiskt gjorts. Ni har på ett sätt gjort flera naturliga experiment redan, genom de prishöjningar som regelbundet görs, och genom prisökningen som uppstod för en del när Göteborgs stad tog bort sin subvention. En bra statistiker borde kunna kolla på siffrorna över resande ett tag innan prishöjningarna och ett tag efter prishöjningarna (anledningen till att jag skriver “ett tag innan/efter” är för att tillvänjningen jag pratade om tidigare ska hinna ske) och utifrån det sätta upp en modell för effekten av pris på den prisnivå ni befinner er just nu. Förstås inte helt lätt med tanke på att det finns andra faktorer som spelar in, men det är ett problem som borde gå att hantera ungefärligt. Ramböll gjorde för några år sedan en litteratursammanställning av effekterna av gratis kollektivtrafik i Sverige och andra länder, som jag tycker är väldigt bra. Den visar på tydliga effekter överlag, men det var oftast i samspel med utökad tillgänglighet och effekterna var knappast så stora som nog ofta hade förväntats. Förändringen i den största av städerna, Tallinn, var dessutom knappt märkbar. Sen hade de redan innan subventionerade priser för de allra flesta vilket kan ha minimerat effekten, men det är ändå en viktig studie. Från mitt perspektiv är det intressantaste i litteratursammanställningen egentligen att den lyfter upp perspektivet att man kan testa några år, och sen avsluta försöket om det inte fungerade som förhoppat. Det är nästan alltid min rekommendation: testa och utvärdera.


*jag ska säga att just den studien har kritiserats på god grund för att den undersökte för få personer, och en svensk studie på lotterivinnare visade på permanent ökad livskvalitet, men liknande studier har gjorts med samma övergripande resultat med hur vi snabbt anpassar oss till den nya vardagen.

Mediasvepet

Den här artikeln kommer inte ändra dina åsikter
När vi tycker att någon har fel i en åsikt så tror vi att rätt sätt att få de att ändra sig är att argumentera mot deras ståndpunkt. Vilket kan fungera om deras åsikt inte är så viktig för dem eller dina argument är överväldigande övertygande. Men är åsikten stark eller dina argument bara lite bättre än deras, kan det få precis motsatt effekt. På samma sätt som vi blir immuna mot ett virus genom att injiceras med en försvagad variant av viruset, kan åsikter bli “immuna” mot motargument genom att upprepat möta motstånd som inte är tillräckligt starkt för att i ett svep övertyga åsiktsinnehavaren. Att upprepat möta svagt motstånd gör åsikten mer resilient mot kraftfullare argument, till den grad att vi uppnår en dogmatisk fanatism i åsikter. Det fundamentala problemet är att vi ställer två olika frågor beroende på om vi håller med om det som sägs eller inte. Är det i linje med våra tidigare åsikter så blir frågan “Kan jag tro på det här?” med det enkla svaret ja. Går det mot våra tidigare åsikter blir istället frågan “Måste jag tro på det här?” med det enkla svaret nej. 


Det vi tror ska fungera, gör ofta inte det. Hur vet vi?
Ett vanligt problem på företag, i forskning, nyhetsrapportering och case-studier är att vi bara pratar om när beteendedesign, ekonomiska incitament, ledarskap, utbildning etc. har fungerat. Det ger en falsk bild av att det räcker med att bara göra någonting så blir det bra, när det viktigaste egentligen är utvärderingen för att se vilken effekt det vi trodde skulle fungera faktiskt hade. James Elfer – grundare av brittiska beteendedesignbyrån MoreThanNow – lyfter beundransvärt fram fem försök de gjort för att öka mångfald på arbetsplatser som antingen inte fungerat eller haft precis motsatt effekt. Att visa en enskild kvinna i en reklam för att få in mer kvinnor i tech, visade sig till exempel vara ett utmärkt sätt att öka antalet ansökningar. Från män.


Behövs det kändisar för att få svenskarna att ta vaccin?
Elvis Presley tog vaccinet mot Polio i direktsändning. Det är ett tidigt exempel på att använda en influencer i gott syfte, och nu har flera tidigare amerikanska presidenter sagt att de gärna gör samma sak för covid-19-vaccinet. Det tvärsöver den extrema politiska klyftan i USA, med både tidigare demokratiska presidenter som Barack Obama och Bill Clinton, men även den republikanske George W. Bush. Det sociala inflytande är en grundmekanism i människan, och utifrån ett psykologiskt perspektiv låter det som en utmärkt idé att använda sig av förebilder för att inspirera till vaccination. Det viktiga är att använda figurer som faktiskt är influencers för de målgrupper man riktar sig till, istället för att tro att alla kommer vara okej med vaccination bara kungen gör det. 


DN klimatsatsar, men missar helt vad som behövs
På DNs förstasida finns numera en klimatklocka som räknar ner till det datum om 7 år när vi inte längre har en rimlig chans att hålla uppvärmingen under 1.5 grader. Därifrån kan man klicka sig vidare till den mastiga sidan som samlar ihop och sammanfattar klimatläget i världen just nu. Det är ett initiativ som behövs. Och det var ett bra sätt att väcka mer uppmärksamhet kring det genom att ta in Greta Thunberg som chefsredaktör för en dag. Men de missar det som egentligen är viktigast. Mer information om klimatförändringarna, exakt hur det ser ut idag och hur lång tid vi har på oss är inte i sig det som räddar världen undan klimatkollapsen. Det behövs en beteendeförändring. Information är notoriskt värdelöst på att förändra beteende, och i det här fallet är det dessutom nedslående information som de flesta inte aktivt vill ta till sig. DN misslyckas helt genom att inte ha en tydlig “call to action”. Vad är det vi kan göra? Hur kan vi göra det? Det är svaren som DN borde ge, och inte bara på individuell nivå som i den artikel jag till sist hittade i en liten ruta när jag scrollade längst ner på klimatsidan, utan hur vi kan påverka de system vi verkar i. Arbetsplatsen, den politiska situationen, samhället. 

Linus spanar på världen (v. 49)

Årets Augustpris visar på en mänsklig brist

Ett år som 2020 behöver vi alla verklighetsflykt ibland, och jag glädjer mig över den skönlitterära augustprisvinnaren Lydia Sandgren med hennes debut “Samlade verk”. Dels för att hon är psykolog och boken utspelar sig i en miljö jag tillbringat mycket tid i, men främst för att det är en fantastisk läsupplevelse. 

Intressantare ur ett beteendeperspektiv är dock vinnaren i kategorin facklitteratur. Priset togs hem av Elin Anna Labba som skrivit om tvångsförflyttningen av samer i sitt verk “Herrarna satte oss hit”. Det är ett verk som belyser ett av mänsklighetens sämsta drag. Vi kommer till det, men först en liten omväg via en annan bok: Den nederländske historikern Rutger Bregmans senaste alster har precis kommit i svensk översättning med titeln “I grunden god”. Den är en genomgång av människans i grunden goda välvilja, och hur många av de klassiska exempel som tas upp på vår destruktivitet – påskön, Stanford prison experiment, Flugornas herre, nazismen under andra världskriget – är missförstånd, feltolkningar eller en onyanserad förståelse av hur människor fungerar. Hans poäng är som titeln säger att människan i grunden är god. Att vi vill andra väl. Samtidigt begår vi, som Elin Anna Labba visar på, rent hemska saker mot varandra. Flera hundra samer fick inget val när de nordiska gränserna cementerades och sápmi korsade tre länder. Myndigheterna ansåg att det fanns för mycket ren i en del områden de ville kunna utnyttja till annat, och samerna tvingades till okända platser, omgivna av okända människor där språk talades de inte förstod. 

Problemet är vår tendens att skilja på människor och människor. De vi identifierar som tillhörandes ett kollektivt “vi” tar vi hand om. Där ser vi likheterna med oss själva och förstår bättre vidden av vårt beteendes effekter. När människorna istället klassificeras som ett “dem” är det enklare att prioritera sina egna behov eller önskemål, för det finns inget kollektivt oss att ta hänsyn till. Samerna var i början av 1900-talet både i den allmänna och officiella hållningen verkligen ett “dem”. De ansågs intellektuellt och utvecklingsmässigt underlägsna – väl iscensatt i filmen “Sameblod” som kom 2016 i regi av Amanda Kernell – vilket gjorde det enkelt för svenska, norska och finska myndigheter att driva igenom tvångsförflyttningarna utan stora protester. Inte ens att en av de tvångsförflyttade reste hela vägen ner till Stockholm och pratade med kungen gav något gensvar. 

Sverige har kommit en bit sedan dess. Rasbiologin har diskrediterats, samer är erkända som en nationell minoritet och ursprungsbefolkning. Samtidigt finns tendensen till ett “vi och dem” kvar. Det är tyvärr en del av att vara människa och kommer inte att försvinna så länge vi fortsätter vara människor. Det är en fälla vi faller i igen och igen, med den enda lösningen att bli medveten om när det händer och säga stopp. På individuell nivå är den bästa lösningen att lyssna. Varje gång du märker att du dömer någon annan, vare sig det är en individ, en grupp eller en kultur, bli nyfiken på din reaktion, och ta kontakt med någon som du dömer. Stannar du upp och lyssnar så kommer du snart märka att ni har en hel del gemensamt. Att ni egentligen är ett vi.


Mediasvepet

Hedonisk anpassning och självmord
Philip Brickman, huvudförfattaren till en av de mest inflytelserika studierna på lycka begick självmord. Han visade på att oavsett om man vann miljoner på lotteriet eller blev förlamad i en olycka – två verkliga extremer – så återvände ens självskattade lycka till nivån den låg på innan den livsförändrande händelsen. Studien är kritiserad för att ha undersökt för få personer, och i en nyligen publicerad svensk studie så verkade lotterivinster leda till ökad lycka även på sikt. Men att lycka beror till del på ens genetiska arv är tveklöst. Samtidigt så beror än en större del på andra faktorer. Lite på övergripande livsomständigheter som var man bor, jobbar och vilken bild men har, men än mer på ens vardagliga aktiviteter. Självmord beror inte på en brist på lycka, utan en känsla av överväldigande ohanterbar smärta. Den går att motverka i vardagen genom vänner, fysisk aktivitet, att hjälpa andra och göra det som är stimulerande för dig. Blir det för svårt, sök hjälp.


Unilever testar fyradagarsvecka
Som den svenska sociologen Roland Paulsen upprepat visat så jobbar knappt någon så mycket som vi officiellt jobbar. Många väljer utöver det att frivilligt gå ner i arbetstid. Arbetsveckan på 40 timmar uppstod i en amerikanskt kontext där ena parten i hushållet förväntades vara hemma och sköta det obetalda arbetet. I ett samhälle där allt fler hushåll är ensamhushåll och förväntan på flerpersonshushåll är att alla parter jobbar, blir det varje år mer av en absurditet att 40 timmar per vecka ska vara standard. I Danmark har heltid redan minskats till 37 timmar, i Norge enligt de flesta kollektivavtal 37.5 timmar och nu går ett av världens största företag ut och testar att förkorta arbetsveckan med en hel dag för alla sina anställda i Nya Zeeland. Jag ser fram mot resultaten av det. 


Din hjärna är inte till för att tänka
Ett trevligt perspektiv på hjärnan som en mekanism främst för att hålla kroppen igång. Artikelns författare Lisa Feldman Barrett har startat något av en revolution inom förståelsen av känslor med sin bok “How emotions are made”, där hon ifrågasätter bilden av att det finns grundläggande universella känslor som sorg, glädje och ilska. Hon säger istället att hjärnan hela tiden avgör två saker: 1) Om kroppen är ur balans, och 2) Hur bra eller dåligt det är. Sen lägger den på ett förklaringsfilter där den försöker förstå vad det beror på och vad som ska göras åt det. Är det ett tydligt fysiskt problem säger den saker som “Det sitter en mygga på din arm” eller “Din hand är på en varm platta”. Är det svårare att avgöra vad det negativa läget beror på kan den istället reagera med att säga “Du har ångest” eller “Du är rädd”. Lösningen på många av våra upplevda svårigheter är från det perspektivet helt enkelt att återställa kroppens balans. 


Individuell rationalitet kan vara kollektivt självmord
Det kan kännas lugnt att göra några få undantag från de strikta restriktionerna. Om jag ändå håller mig till restriktionerna 95% av tiden måste det ju ändå vara okej att göra något litet undantag ibland. Eller? Absolut inte, argumenterar Yascha Mounk, biträdande professor på Johns Hopkins University. Det är ett av de feltänk vi behöver hantera och komma bort från för att minska smittspridningen i en pandemi.


Fyra sätt beteendedesign har gjort New York till en mer rättvis stad
Ibland kommer frågan upp vad beteendedesign faktiskt har gjort för skillnad. En kritik att de exempel som brukar lyftas är samma gamla trötta exempel på pensionssparande eller flugor i urinoarer. Så här kommer fyra aktuella exempel på hur beteendesign kan göra skillnad på riktigt. Ideas42 är en organisation som liksom nudgingbolaget jobbar för en bättre värld genom ökad förståelse av beteendebarriärer, och har lyckats med det i New York.

Kulturkonsumtion november

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under november.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Poesie – Salvatore Quasimodo (B)
Trevligt utan att beröra, inspirera eller uppröra.

Children of time – Adrian Tchaikovsky (A-)
Spännande värld och bra frågor om liv, moral och medvetande. Snyggt sammanvävd!

Reverie – Ryan La Sala (C-)
Konstant på gränsen att jag läste vidare. Roliga element som inte binds ihop tillräckligt väl för att vara läsvärt med den bristande kvaliteten på texten.

Doughnut economics – Kate Raworth (A-)
Viktigt ifrågasättande av den nuvarande ekonomins världsförstörande fokus på konstant tillväxt, hur ekonomiska modeller ses som sanna och vad alternativet kan vara. Måste vara för att världen inte ska gå under. Informationstung där disparata idéer binds ihop utan att gås in i på djupet, vilket tidvis gör det svårt att själv bedöma vikten i det, och svårt att få in allt i huvudet. Uttrycker att ekonomins modeller är missvisande och försöker lägga fram egna, men förutom doughnuten är de alldeles för komplicerade för att få genomslag. Vilket ju världen också är, men inte passar den mänskliga hjärnans sätt att komma ihåg.
Skulle behöva läsas igen och igen om jag skulle vilja förstå det på riktigt. För nu hoppas jag att det är ett manifest som sprider sig!

The body – Bill Bryson (B-)
Son vanligt när det kommer till Bryson; underhållande och faktaspäckat. Dock viktigt med en nypa salt när det kommer till det mesta, med tanke på att det han pratar om som jag känner till stämmer till typ 80%.

Doctor Zhivago – Boris Pasternak (B)
Smått förvirrande på det sättet gamla ryska böcker gärna är, men vackert språk och fängslande story. Vill nu gärna se filmen från -65.

Samlade verk – Lydia Sandgren (A)
Har dragit mig för att läsa, men den är fantastiskt skicklig i alla delar. Imponerande och klart välförtjänt av augustpriset.

Sett

Queen’s Gambit (A)
Fantastiskt vacker och ljudmässigt magisk. En underbar estetik med bra story, lagom mycket schack för att intressera en entusiast utan att avskräcka ett icke-fan och med skådespelarinsatser som bara kan applåderas.

Cinema Paradiso (B)
En klassiker av god anledning. Långdragen utan att bli tråkig.

AlphaGo: the movie (A)
Jag visste att det var stort när AlphaGo vann över världsettan Lee Sedol (18 världsmästartitlar!) i Go, men inte hur stort. Väl ihopklippt och dramatiskt berättande om resan dit, med känslomässiga frågor om hur vi ska känna när det vi sett som mänsklighetens främsta prestationer krossas av datorn. Eller fördjupas mänskligheten i samspel med datorns kraft?

The trial of the Chicago 7 (B+)
Fascinerande galen domare i ett märkligt rättsfall. Underbart teateraktigt med bra skådespelarprestationer.

Elite, säsong 1 (C)
Spanskt drama på en elitskola för ungdomar, med vanliga svårigheter i form av relationer, sex, droger och död.

Dips, säsong 2 (B)
Underhållande kaotiskt om den politiska värld som tur är inte är.

Greta (A)
Tårar i ögonen halva filmen. Viktig, vältalig och välproducerad. Fascinerande inblick i en familj och kampen för en existentiell fråga. Alla borde se den.

WOMAN (B)
Vackert med människor, fruktansvärt vad som fortfarande görs mot kvinnor i världen.

The way I see it (B)
Pete Souza fotograferade Obama under hela hans tid i vita huset. När Trump tog makten kunde Souza inte längre vara tyst, utan kontrasterar Trumps egotism med Obamas empati på ett sätt som får tårarna att rinna av saknad.

El Pepe: a supreme life (C)
Kort om den fantastiska José Mujica. Trevlig, men saknar ett kontrasterande eller ett tydligare fokus för att vara riktigt bra.

My octopus teacher (B+)
Bläckfiskar är fantastiskt coola, och fint med historien om filmarens återhämtning från utmattning/depression som han ser i samspel med sin nya “lärare”.

Lyssnat

How to win friends and influence baboons – Radiolab (B)
Babianer följer inte bara en ledare, utan den som tar initiativ kan följas även om den har låg rang. Det handlar om att få med sig andra. Majoriteten följs.

Text och musik med Eric Schüldt (A)
Så. Oerhört. Vackert.

You’ve got Enron mail – 99 percent invisible (B)
Intressant inblick i Enron, och häftigt att mailen har använts för förståelse av normal mänsklig kommunikation i senare studier och maskininlärning.

The big apple episode – Gastropod (B)
Äpplen är värdelösa att föröka via frön. Den fenotypiska variationen från generation till generation är så stor att ett äppelträd sått från ett frö aldrig kommer att vara samma som det äpple fröet kom från. Oftast blir det bittert, hårt och oätligt. Vilket dock är utmärkt för cider. Alla äpplen vi äter kommer alltså från ympningar, det är enda sättet att föra en viss sort vidare.

Verlassen: Paula ist wieder Single – Schnapsidee (A)
Modigt. Starkt. Imponerande. Att nyligen ha blivit lämnad och ha kraften att gråta, känna och skratta i en pod är oerhört coolt.

Please get your noise out of my ears – Freakonomics (B)
En ljudökning på cirka 7 decibel (=dubbelt så upplevt högt) ledde till 5% minskad effektivitet i att sy fickor i välkontrollerad rct i en indisk fabrik. Det är en större skillnad än att betala dubbelt så mycket per sydd ficka.

Arktisexpeditionen – P1 dokumentär (B)
Fint varvande av Nansens försök att nå Nordpolen med inspelningar från en modern forskare som försöker hitta fisk i polhavet.

Breaking Benford – Radiolab (B)
Trumpsupporters hävdar valfusk och hänvisar till Benfords lag. Den säger att begynnelsesiffran 1 är vanligast i nästan alla sammanhang, från bankkonton till floder och redovisningsböcker. Låter vettigt tycker jag – för att komma till andra siffror måste det någon gång vara en etta först – men lyfts fram som något fascinerande och märkligt, så jag kanske missar något.

Deception – Radiolab (B)
Om lögner och att märka dem. Paul Ekman får dyka upp okritiskt med sina ansiktsuttryck och mikrouttryck. Mer fascinerande är berättelsen om en mytoman.

Does advertising actually work? – Freakonomics radio (B+)
Superviktig fråga med oklart svar. Forskning på tv-reklam lutar just nu åt att stora företag kan öka sin försäljning med 1% för varje fördubbling av reklampengar.

Dax Shepard on the craft of podcasting – Tim Ferriss show (B)
Skådis gift med Kristen Bell har exploderat på poddhimlen, och har omväxlande forskare och kändisar som gäster. Fantastiskt framgångsrik, utan mycket av en initial plan, utan tycker om att prata och är öppen.

Togo 2010 – When we were kings (A)
Erik Niva är fantastisk på historieberättande och har varit med om mycket märkliga saker. Vackert och engagerande när fotbollen bara är glasögon för att se på världen, på det sätt som herr Niva gör.

Mary Karr: the master of memoir on creative process – Tim Ferriss show (A)
Stark levnadsberättelse som berättas av en bra berättare. Liknande David Sedaris, på det bästa av sätt.

Sean exploder – 99% invisible (C)
Näranalays av en sång. Säkert superspännande för de som lyssnar mycket på podden eller känner folk inblandade. För mig, helt okej.

Kulturkonsumtion oktober

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under oktober.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Tänk om – Roland Paulsen (B+)
Om det förlustaversiva samhället som sitter fast i en värld av tankar. Vilka risker det för med sig på sikt och vilka konsekvenser vi redan ser i form av ångest och ohälsa. Onyanserat kring terapi, med sociologens blick på samhällets struktur och krav som källa till det onda. Mycket sanning i det.

Dyalogus creaturarum moralizatus / skapelsens sedelärande samtal (A)
Den första bok som någonsin trycktes i Sverige, vilket var år 1483. En samling av 122 fabler med kommentarer ämnade att inspirera predikningar. Fantastiskt underhållande bilder och ofta oerhört märkliga inslag i berättelserna! En favorit är hur man fångar en elefant, från samtal nummer 89.

We are the weather – Jonathan Safran Foer (A)
Jag har varit vegetarian sedan jag läste Safran Foers bok “Eating Animals” 2010. Om tio år till kan jag förmodligen blicka tillbaka och se att det var den här boken som fick mig från vegetarian till (åtminstone) 2/3 vegan. Jag älskade hur plågad boken är, där han brottas med sina egna svårigheter i beteendeförändringen trots all kunskap han besitter. Att viljan att göra väl inte räcker, utan det kräver agerande.

Tree of codes – Jonathan Safran Foer (B)
Häftigt diktverk skapat ur en bok, med alla “onödiga” ord utskurna. Överraskande väl sammanhängande och vackert, om än lite störig att läsa när en senare sidas ord syns genom den nuvarande.

Äcklet – Jean-Paul Sartre (C)
En man existerar, men inte så mycket mer än så. Jag hade också känt en livsleda om jag levt så.

Averno – Louise Glück (B)
Gick väl ihop med att ha precis läst om Sartres existentialism. Få dikter väcker djupare tankar/känslor, men trevligt flöde i språk och ord.

Gud 99 – Hassan Blasim (B+)
Härligt högt och lågt från finskt fyllesex till Cioran, med en blick in i en värld som flykting.

Ararat – Louise Glück (C)
Familjefokuserat kring hennes fars död, men mindre flöde än senare i sitt ouvre. Läste den ur en samling med hennes verk -62 till -12, och passade på att göra nedslag genom hennes karriär. Det förtydligade att hennes diktarskap handlar om ensamhet, död och existens.

Dikter – Giorgos Seferis (C)
Kretsandes kring grekisk natur och historia. Trevligt, men utan intressanta tankar eller vackert språk. Kan bero på översättningen.

Of mice and men – John Steinbeck (B)
Känns som en pjäs i sin struktur och stil. Snygg röd tråd och väl ihopknuten med behjärtansvärda karaktärer.

Männen från Veletovo och andra noveller – Ivo Andrić (B)
Trevligt språk i trevliga noveller om relationer mellan människor. Han skildrar oro/ångest oerhört bra i berättelsen “Boken”.

Jord vindar hav – Saint-John Perse (C)
Samling av ett urval av verk genom hans livstid. Enda anledningen till att den inte får ett sämre omdöme var för att det blev bättre på slutet. Osammanhängande bilder, metaforer och begrepp som inte bildar en harmonisk helhet. Obskyra ord, till den grad det förmodligen mest obskyra av de alla bara ger en endaste träff på google: kvinkuncialplanteringar. Verkar vara planteringar i någon form av fyrkantig formation.

Range – David Epstein (B+)
Det bästa sättet att hitta vad man är bra på är att testa massa olika saker. De mest kreativa inom varje fält är det som har starka influenser från andra fält. Den bästa inlärningen sker långsamt, och kan då ge en illusion av att inlärningen är ineffektiv och dålig. Studenter rankade professorer högre när de fick högra resultat på relaterade tentor, men i fortsättningskurser visade det sig att lärarna som fick lägst omdömen oftare gjorde att studenterna klarade sig bättre längre fram.

Sett

Världens natur: de sju kontinenterna (B)
Drönare är en fantastisk uppfinning för naturfotografi. Det finns så många coola/vackra/märkliga djur därute. Synd att vi håller på att döda dem.

Oliver Sacks – his own life (B)
Ett underbart hjärta i en fascinerande man.

The personal history of David Copperfield (C)
Överraskande oengagerade. Trailern var bättre än filmen.

Deaf U (B-)
Teckenspråk är coolt. I rätt sinnestillstånd är det alltid roligt att följa unga vuxna och deras relationsdrama.

Emily in Paris (C)
Enkel underhållning med attraktiva personer.

Björnstad (C-)
Helt okej insatser från alla inblandade, men inte fängslande på sättet Backmans böcker är. Ej intresserad av att se mer än ett avsnitt.

So you think you can dance, säsong 15 (B)
Det är fantastiskt att se folk som är så fruktansvärt bra på någonting. Hur deras kroppar fungerar och hur vackert dans är. Vill se mer live.

Muren (C)
Det är roligt med frågor, om än i smärtsamt format som detta.

Sista piraterna på Söder (B)
Varmt porträtt av livet i utanförskap och vad som händer när samhället blir ett ansvar bortom individen.

Palm springs (B)
Rolig nytagning på groundhog day-konceptet.

The fight (A)
Om American civil liberties union (ACLU) och deras kamp för mänskliga rättigheter, i strid med Trumps administration. Oerhört välgjord. Känslosam och upprörande.

Hört

Scroll-Mias svindeppiga soffa – Flashback forever (B)

This Spud’s for you – Gastropod (C)
Potatis växer sjukt väl och innehåller bra med kalorier och protein. Odlades av bönder långt innan Fredrick av Preussen och liknande sägs ha lurat bönderna av börja odla dem.

Dr. Mark Plotkin on Ethnobotany, Real vs. Fake Shamans, Hallucinogens, and the Dalai Lamas of South America – The Tim Ferriss show (C)
Om vikten av att behålla öppenheten kring kunskap som inte är en del av den etablerade vetenskapen, utan baseras på lång erfarenhet. Manlig afrodisiak ansågs fysiologiskt omöjligt innan Viagra råkade ha den effekten, trots gott om varianter i naturmedicin.

Inspärrad på rättspsyk – P1 dokumentär (B)
Det sitter ett antal missbrukare inspärrade på rättspsyk som varken läkare eller jurister tycker borde vara där, men som ändå har fastnat i ett system inte byggt för dem. Sjukt.

Neil Gaiman – David Tennant does a podcast (B)
Så fin vänskap, där de båda två säger att det bästa med att göra Good Omens var att lära känna varandra. Gaimans recept för vilka författare som blir framgångsrika är de som gör arbetet. Sätter sig och polerar stolen med baken varje dag och skriver, skriver, skriver.

Tim Minchin – David Tennant does a podcast (B)
Inspirerande och härlig människa med bra distans till livet.

Kollektivet som gick i kras – P1 dokumentär (C)
Sorgligt om hur ideal förvanskas av ekonomi när bostadsmarknaden rusar i höjden.

Richard Koch on mastering the 80/20 principle – The Tim Ferriss show (B)
Nästan allt resultat kommer från en minoritet av anledningar. Ett fåtal medarbetare bidrar med det mesta, ett fåtal kunder ger mest resultat. Kommer ursprungligen från den italienska ekonomen Vilfredo Pareto på 1890-talet.

Happiness lessons of the ancients: Plato – The happiness lab (B)
Vi har alla två hästar som drar åt olika håll. Den som vill ha omedelbara belöningar och den som vill mer på sikt. Vi behöver förstå och hantera båda drivkrafter för att vagnen ska åka dit vi vill.

Happiness lessons of the ancients: Aristotle – The happiness lab (A)
Allt i moderation. Även moderation.

Simple economics of saving the rain forest – Freakonomics (B)
Regnskogen huggs ner för låga vinster på boskap. Ekonomiskt borde resten av världen bara betala för att den ska bevaras/återplanteras.

A radical approach to climate change – Brave new world (B)
En kortsiktig lösning på uppvärmningen är att blocka en del av solljuset – som ett artificiellt vulkanutbrott. Det måste man dock upprepa varannat år eller så, medan koldioxid stannar i atmosfären tusentals år. Grundproblemet kvarstår.

Forget everything you know about your dog – Freakonomics radio (C)
Taxar är de mest aggressiva hundarna.

What if? – Radiolab (B)
Ett krigsspel för att utforska vad som kan hända i det amerikanska valet. Skrämmande scenarion som belyser brister i det amerikanska systemet, och risken för inbördes konflikter.

Dr. Diana Fleischman – The Adam Buxton podcast (B+)
En människa som lever efter sina värderingar, och är villig att omvärdera. Uppfriskande orädd för potentiellt konfliktfyllda ställningstaganden med grund i evolutionär psykologi.

Mr. Money mustache – Tim Ferriss show (C)
En man som insett vad som är viktigt i livet och inspirerar andra att ta sig ur hamsterhjulet. Inget nytt för mig i podden, men förstår att han kan vara en inspiration och jag hoppas fler tar till sig hans budskap.

Seth Godin – Tim Ferris show (A-)
Det bra är ett resultat av mycket dåligt. Idéer, skrivande. Sikta på att 10% av det är bra, så är det enklare att hantera det dåliga. Jag drar mig själv mycket från att skriva för att jag har så höga förväntningar på resultatet och folks reaktioner på det. Viktig påminnelse. Rätt sätt att lära sig jonglera är att fokusera på kastandet, då kommer fångandet automatiskt.

Killer robots and the future of war – Brave new planet (C)
Helt självbestämmande drönare med förmågan att döda skrämmer, främst för att det verkar som att det kommer bli så enkelt och därmed ge destruktiva människor större förmåga att ställa till med saker. Fascinerande liten hint om sätt att hantera det, från att ta över kommandot till att lura drönaren till att tro att den ser någonting annat än det som finns där. Att exempelvis ansiktsigenkänning är enkelt att lura.

Yuval Noah Harari – Tim Ferriss show (B)
Bra påminnelse om livets obetydlighet i ett större perspektiv.

Kulturkonsumtion september

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under september. Fast den här månaden inget av det jag lyssnat på, för det skrev jag inte ner.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Omniscient reader’s viewpoint – Shingshong (C)
Metaintressant webnovel med för många kapitel och för mycket fokus på slagsmål.

And quiet flows the Don – Mikhail Sholokhov (C)
Fina interpersonella scener, men för mycket krig och faktamässigt berättande som inte fängslar i språk eller karaktär.

Musicophilia – Oliver Sacks (B+)
Hjärnan är fascinerande. Musik är fantastiskt.

Sett

Psykos i Stockholm (A)
“Ibland önskar jag att händelser skulle döda mig istället för att göra mig starkare.”

Enola Holmes (B)
Charmig film med fina karaktärer.

The Boys (C+)
Hur skulle superkrafter faktiskt påverka sina innehavare? Intressant frågeställning, utan att bli så engagerande.

The social dilemma (C)
Alarmistiskt och överdrivande om sociala mediers förmåga på att påverka. Ändå en viktig påminnelse, och kanske beskriver världen som den kommer att se ut.

Cobra kai, säsong 1 och 2 (B)
Även utan att ha sett den ursprungliga karate kid-filmen så är det här en härlig serie.

Karate kid (C+)
Utan att ha sett Cobra kai hade den knappt varit sevärd, nu var det väldigt roligt!

Kulturkonsumtion augusti

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under augusti.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

A madman dreams of Turing machines – Janna Levin (B-)
Fritt biografiskt om två revolutionerande vetenskapsmän med udda social funktion. Bitvis väldigt trevligt skriven, men större delen av tiden känns det som att författaren skriver med en tilltvingad form. Har inte ett naturligt flöde.

The road – Cormac McCarthy (A)
Poetiskt ordligt flödande dystopi där jag själv inte hade mäktat med att överleva, men en far och son kämpar vidare.

Draft No. 4 – John McPhee (B+)
Enkelt engagerande, en kraftdemonstration av författarens författarfärdighet. Lärdomar: första utkastet är pinsamt, det andra ska kännas som att det börjar bli något att visa upp och det fjärde handlar om mer passande ord. Rita fyrkanter runt ord där det känns som det skulle kunna finnas ett bättre. Slå upp i en ordbok. Gäller framförallt ord man redan kan. Läsaren behöver utrymme att skapa bilder i sitt huvud, Hemingway tänkte att det är som ett isberg där all ens egen kunskap är under ytan.

Sett

Upgrade (B)
Typisk teknologisk dystopi á Black Mirror, fast mindre realistiskt. Snyggt ihopknuten plot där alla trådar verkar finnas med, men väl förutsägbart och verkar följa lite av en checklista för vad som ska finnas med.

Gift vid första ögonkastet Norge (C)
Väldigt lik den svenska, men framhäver det “vetenskapliga” i matchningen än mer. Tycker det verkar vara nonsens och förmodligen skulle vara precis lika bra att låta någon vän från varje person prata med en del av de potentiella partnerna.

The umbrella academy, säsong 2 (C)
Märklig serie, med märkliga karaktärer och halvdant skådespeleri.

The peanut butter falcon (B)
Fin berättelse, fantastiska skådespelare.

Top chef, säsong 17 (B)
En all-star säsong. Skönt med kockar som mognat, lugnat sig och växt upp.

Hört

A bundle of nerves – Choiceology (C+)
Standardgenomgång av KBT för scenskräck. En intressant tanke väcktes: känslor är tolkningar av valens+styrka. Det är svårare att ändra båda de dimensionerna istället för bara den ena. Att få en person som är nervös kräver en förändring av båda, men att få en nervös person att bli “excited” behöver bara en förändring av valensen och är därför enklare. <- tänk igenom och se om det verkar stämma

Kulturkonsumtion juli

Normalt en samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under månaden, men den här gången bara det jag läst, för att det var det enda jag skrev ner.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Förundranseffekten – Katrin Sandberg, Sara Hammarkrantz (B)
Premissen att förundran är en undergörande känsla är tilltalande och känslan känns eftersträvansvärd. Sen är kausaliteten i de vetenskapliga beläggen högst tveksam, och boken saknar en tydlig stig genom berättandet.

Only yesterday – S. Y. Agnon (C+)
Fascinerande om uppbyggnaden av Israel och om judisk kultur. Märkligt obeskrivande skriven (“han sa det han sa” “de gick och la sig där de la sig”). Mest engagerande är kapitlen från en hunds perspektiv.

Lycka på fullt allvar – Katarina Blom, Sara Hammarkrantz (B)
Bra sammanfattning av positiv psykologi och grunderna för ett liv i välbefinnande. Saknar en tydlig röd tråd och någonting utanför det glättigt tillgängliga språkmässigt.

De hemliga breven från munken som sålde sin Ferrari – Robin Sharma (A)
Fängslande, underhållande och bra påminnelse om vad som faktiskt är viktigt i livet.

The biggest bluff – Maria Konnikova (B-)
Välskrivet och engagerande, men tydligt vinklat för att passa ett önskat narrativ. Poker är ett nollsummespel, det är inte livet.

The pumpkin eater – Penelope Mortimer (C)
Ett relationsdrama med många barn och mycket otrogenhet. Lite roligt med scener från terapirummet, men gjorde i övrigt varken intryck språkligt eller story-mässigt.

Boken om te – Kakuzō Okakura (A)
Filosofiskt behaglig skrift med utgångspunkt i teceremonin och därifrån om livet, varseblivande och varande. En bok att återkomma till och lära sig av i olika faser av livet.

Kulturkonsumtion juni

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under juni.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Micromotives and macrobehavior – Thomas Schelling (C-)
Kritisk massa- hur många som krävs för att majoriteten ska skifta sitt beteende och hur olika människor “tipping point” skiljer sig åt – är intressant. Boken är dock för begränsad i sitt teoretiskfilosofiskt förenklande av mänskligt beteende, för att vara rätt igenom engagerande.

Only I level up – Jang Sung-Lak (C)
Koreansk webnovel i gränslandet dataspel, fantasy och dystopisk framtid. Coola karaktärer och utveckling, men en story med stora hål.

My brilliant career – Miles Franklin (B-)
Imponerande skrivet av en 16-årig australienska i slutet av 1800-talet, men försöker låta smartare än vad den är.

Presidenten – Miguel Angel Asturias (C)
De osäkra livet under en diktatur, beskrivet balanserandes på eggen mellan poesi och lila prosa. Lite för ofta det senare.

Glühende Rätsel/Glödande gåtor – Nelly Sachs (B-)
Haikuaktigt osammanhängande dikter, men tidvis vackert. Kul att läsa de på tyska och svenska

Än hyllar döden livet – Nelly Sachs (B)
Längre, mer sammanhängande, men samtidigt fortfarande förvirrande.

Warlord – Chen Ran, D-Dart (C)
Som att spela ett MMORPG utan att behöva göra det tråkigt repetitiva.

Sett

Walking on water (B)
Såg om den här dokumentären om Christo och projektet i Italien där besökarna fick gå på vattnet, i samband med hans bortgång. Fascinerande karaktär, imponerande livsprojekt tillsammans med den bortgångna frun Jeanne-Claude. Önskar att jag tagit del av projekten i person.

Space Force (C)
En blandning av tröttsam och mycket underhållande. Älskar John Malkovich prestation, har (nästan) alltid svårt för Steve Carrell.

Hört

Being Human (Scott Barry Kaufman) – Two psychologists, four beers (B)
SBK verkar som en underbar människa, roligt neurotisk, självupptagen men med en bra distans. Driv, passion och ångest. Inspirerande och nytänkande kring Maslows behovshierarki med en kombiation av evolutionspsykologi och humanistisk psykologi. Har skrivet en bok om personlighet med en del test i som kan vara värd att läsa.

Hjälp! Jag är kär i min handläggare – Flashback forever (A)
Bästa avsnittet. Weedman kan slänga sig i en flod med pirayor.

Moa Gürbüzer – Mäktiga kvinnor (C)
Lyssnade på i förberedelse för att vara med i Moas egen podd “Med eller utan” för att veta vem hon är.

What does it mean to be a “hard worker”? – No stupid questions (B)
Frågan om man jobbar hårt svarar man på i jämförelse med de som dyker upp i huvudet när frågan kommer (tillgänglighetsbias). Japaner svarar till exempel väldigt lågt (kan också ha med kultur av att inte hävda sig själv att göra), trots att större delen av världen tänker att de är väldigt hårt arbetande. Bättre att ge några vignetter och be personen jämföra sig med dem.
Lycka över livet är format som ett U. Det går stadigt neråt från 20-årsåldern till medelåldern (48), och stiger sen upp igen för slutet av livet. Verkar vara stressrelaterat (barn, gamla föräldrar, mitt i karriär). Går upp när förväntningar på livet justeras, barn flyttar ut och föräldrar dör(?)

The subtle art of facilitation (Andi Cuddington) – Curious humans (B)
Lyckad facilitering handlar om att förstå att man själv inte är huvudpersonen, våga improvisera utifrån det som händer i rummet men framförallt genom att vara förberedd. För varje timme workshop cirka 7 timmar förberedande arbete. Fem E:n som minnesregel för alla moment: Entice (få personer att känna att det kommer vara givande/roligt/spännande), Enter (de första ögonblicken är viktiga), Engage (se till att folk är aktiva), Exit (slutat är viktigt, vad ska folk ta med sig) och Extend (hur följer man upp resultatet och ser till att det lever vidare?). https://isaacjeffries.com/blog/2016/5/17/the-5-es-of-customer-journey

Dial D for distracted – The happiness lab (B)
Telefoner suger glädjen ur mycket, till stor del för att de hindrar oss från det spontana. Vi missar alla möjligheter och spännande saker som händer omkring oss när vi fokuserar så begränsat. Som gorillan och basketspelarna.

Shared plates, how eating together makes us human – Gastropod (C)
En man med en teori om att människan byggde civilisationen för att kunna äta tillsammans. Typiskt “zomg det här är nyckeln till människans framtåg!!1”-resonemang. Inte särskilt intressant. Kontentan egentligen att mänsklig kontakt är viktigt, och att mycket går förlorat digitalt.

Lagom pösiga nazistchinos – Flashback forever (B)
Alltid underhållande.

Being BF Skinner’s daughter: Deborah Buzan dispels the myths – School for the dogs (B)
Det blev mycket missförstånd kring Skinners uppfostran av sin andra dotter, för att han kallade det en låda som hon fick vara i. Det förväxlades med hans “skinnerboxes” som han tränade djur i, när det egentligen bara var en uppdaterad krubba som kontrollerade temperatur och luftfuktighet, samt hade fönster istället för gallet. Skinner låter som att han brydde sig mycket om familjen, och försökte hjälpa sin fru på det sätt han kunde.

The polyamorous professors, Diana Fleischman & Geoffrey Miller – Rebel wisdom (B+)
Polyamori med evidens och vetenskapligt tänk. Monogam-ish verkar vara den stabilaste relationsformen och vara det människan ägnat sig åt evolutionärt, men polyamori kan vara ett livsfilosofiskt val att sträva efter om man är villig att testa, kommunicera och experimentera. Fleischman och Miller ser det som en möjlighet men inte en relationsform som alla ska anamma. Även praktiskt realistiskt tänkande med att monogamin haft lång tid att etableras till att bli så välfungerande som den är, medan polygamin kommer behöva några generationer.

Does all creativity come from pain? – No stupid questions (B)
Om Freuds sublimering är ett relevant begrepp. Jag tycker ointressant för att det är omöjligt att testa. De funderar också kring om livet är meningsfullt för att det är ändligt. Duckworth tänker att om livet var oändligt så skulle vi vara mycket aktivare i början, för att barn är nyfikna och konstant lärande. Jag tänker att det snarare skulle vara passivt när folk blir vuxna, för att det alltid finns tid att lära sig sen. Vet ej dock, intressant fråga att prata med folk om.

30 cm slak jantelag – Flashback forever (C)
Inte ett av de bättre avsnitten.

Is incompetence a form of dishonesty? – No stupid questions (B)
En fältstudie på moral lämnade tusentals “tappade” plånböcker och såg hur många som återlämnandes. Kolla upp det.

Kulturkonsumtion maj

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under maj.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

GULAG-arkipelagen (fängelseindustrin) – Alexander Solzjenitsyn (B-)
Sovjets inspärrande, avrättande och allmänna behandling av sina egna medborgare är helt galen. Att staten klarade sig så länge som den gjorde är fascinerande. Dock väl tung faktamässigt med namn och platser som utgår från att man vet mer än vad jag gör.

Malone dies – Samuel Beckett (C+)
Kräver koncentration, men belönar det också i form av vackert flödande tankegångar och en oklar existens.

Tusen tranor – Yasunari Kawabata (C)
En relationsberättelse kretsande kring slutet av teceremonier.

The four books – Yan Lianke (B)
Närvarande betraktelse av vad som hände i Kina i ett re-education läger fullt av akademiker. En blandning av naiv magisk realism och historik. Tror jag. Kan för lite.

Let the great world spin – Colum McCann (C+)
Behaglig läsning och Philippe Petits lingång mellan world trade centers två byggnader är fantastisk, men inte minnesvärd i övrigt.

Never split the difference – Chris Voss (A)
Tidvis frustrerande amerikansk i sin grandiosa övertygelse om vad som är rätt med väl utvalda exempel, men lärorik och användbar. Att lyckas i förhandling är mycket som att vara en bra terapeut: du behöver lyssna, använda tystnad, ställa öppna frågor, sammanfatta och spegla för att få mer information. I slutändan är det motparten som behöver ta ställning och säga “ja, precis”. Att få in någon i en kedja av “ja-sägande” (som är ett klassiskt tips) upplevs ofta manipulativt och genomskinligt, bättre att få person att säga nej till någonting i ett tidigt stadie så att den upplever sig vara i kontroll. Det bästa “nejet” är ett nej som inte sägs, utan snarare lägger tillbaka frågan på den andra parten, till exempel “Hur ska jag göra det?”. Ska en summa föreslås är det bättre att föreslå ett spann, där det önskade är den lägsta siffran i spannet. Ex. “Vad är ditt löneanspråk?” “Jag tänkte mig någonstans 43 500 – 47 000 kr”. Gärna också med en så specifik siffra som möjligt.

Humankind – Rutger Bregman (A+)
En fantastisk exposé av människans fungerande genom tiderna som direkt påverkade min bild av världen och mina medmänniskor. Boken kontrasterar Thomas Hobbes bild av männniskan som grundläggande korrupt med Rosseaus bild av att det är civilisationens styrning som är grunden till det onda och att människan i grunden är altruistisk. Bregman går igenom berömda fall ur historien (Milgram, Flugornas herre, Stanford prison experiment, förintelsen och påskön), visar på ny information och andra tolkningar som i slutändan innebär att individen vill väl, men att det ändå kan leda till negativa konsekvenser. Övertygande och upplyftande, en bok att komma tillbaka till när jag behöver må bättre.

Sett

Dörrvakterna (A-)
Närgånget och öppenhjärtligt porträtt av livet som dörrvakt. Överraskande intressant med komplexa karaktärer. Väldigt avskräckande från yrket, klubb- och krogliv, alkohol och droger.

Becoming (B)
Michelle Obama är en inspirerande människa.

Lee Miller – fängslande fotograf (B)
Självständig och äventyrlig i en tid när kvinnors plats sågs som underordnad. Spännande historia och vackra bilder, men lite tråkigt gjord dokumentär. Hennes liv kommer bli en bra spelfilm.

Dansa först (C-)
Typisk svensk filmfestivalsindie. Drömmiga scener, lite hackig redigering och trist plot. Härlig dans, men alldeles för få ordentliga dansscener. Orkade inte kolla klart.

Rick and Morty – säsong 4 (B)
Underhållande, men ibland väl märkligt och äckligt.

Billions – säsong 1 (B+) och 2 (B-)
Starka roller, fascinerande karaktärer och bra spänning. Paul Giametti är fantastisk. Spårar ur och blir för mycket beroende av konstanta plottwists, och det verkade bara som att det skulle fortsätta utför.

Vem bor här (C)
Roligt att få se folks hem, speciellt eftersom de här är normala men i den spektakulärare delen av normalfördelningen. Delar är störigt klippta och programledaren har en artificiell glättighet som får mig att hoppa förbi delar.

Hört

The case of the missing hit – Reply all (A)
Fantastisk berättelse om en pophit som inte går att hitta på nätet, och ingen kritiker känner igen.

Education is a waste of time and money (Bryan Caplan) – Smart people podcast (C)
Argumentet är främst att man inte tränas för ett yrke. Jag håller med om att de flesta utbildningar inte tränar en särskilt specifikt för det utbildningen påstår – därför är YH-utbildningar bra – men tycker samtidigt utbildning fyller ett bredare syfte.

A better economic model (Kate Raworth) – Smart people podcast (B+)
Ekonomin behöver omformuleras till att hålla sig inom ett spann där den växer, men samtidigt är hållbar. Raworth vet att bilder fastnar i minnet och har skapat bilder som “doughtnut economics”. Ser fram mot att läsa boken.

Inside the mind of the iconic writer (Michael Lewis) – Tim Ferriss Show (B+)
Behaglig att lyssna på och med bra historier. Verkar jävligt smart och vettig.

The memory illusion – You are not so smart (B+)
Minnet är oerhört subjektivt, och går bra att påverka. Dr. Julia Shaw lyckades få 70 % av studiedeltagare att komma ihåg ett brott de inte begått, genom att blanda in riktiga händelser med en påhittad kort beskrivning som deltagarna sen ombads fylla ut med detaljer. När de gjort det några veckor trodde de genuint att det skett. Nyckeln var så fort personen lägger till en detalj, till exempel beskriver “himlen var blå”. Så fort hjärnan börjat konstruera upplevelser tror den på dem.

Smörfarbrorns porrkastrull – Flashback forever (B)
Ett av de bästa avsnitten so far, men alla är värda att lyssna på.

Reasons to be cheerful – Freakonomics radio (B)
Negativitetsbias innebär att negativa händelser tar mycket mer fokus och energi ur vårt liv än det positiva. Den finns i alla aspekter av livet. Det krävs ungefär fyra likvärdigt starka positiva upplevelser för att kompensera en negativ. Det bästa är att välja att fokusera på annat – ej läsa nyheter till exempel.

Bidder beware – Choiceology (B-)
“Vinnarens förbannelse” handlar om att vinnaren i en auktion oftast betalar för mycket. Förståeligt statistiskt: en grupp är nästan alltid bättre än en individ på att skatta en okänd siffra, för att en del gissar för lågt och andra för högt. Den som vinner en auktion är den som gissat högst av alla. Det viktiga är det subjektiva värdet, om varan är mer värd för dig än andra, då kan det ändå vara värt den ekonomiska kostnaden. Jag tycker också det missas att en varas värde kan påverkas av säljpriset. Objektivt såväl som subjektiv.

The power of a made-up ritual – The happiness lab (C)
En ritual kan fungera som ett bra symboliskt slut, eller en påminnelse, som kan förenkla processande.

Benefits and perils of streaks (Samuel Salzer) – Behavioral grooves (C)
Streaks kan fungera bra, men också ge felaktiga incitament och bli ett mål i sig.

Octomom – Radiolab (A)
En bläckfisk i bråddjupet. Inget ljus. Många fiender. Hur länge stannar hon för att skydda sina ägg? Längre än något annat känt djur. Fascinerande och gripande.

Goal setting, prompts, priming and skepticism (Gary Latham) – Behavioral grooves (B)
Jag har tänkt att priming är skräp, vilket också Gary Latham gjorde tills han började undersöka det och inte lyckades falsifiera det på något sätt. Märkligt, och jag är nu förvirrad. Är priming värt att utforska vidare?

Did Covid-19 kill the handshake? – No stupid questions (B)
Trevligt och intressant att höra Duckworth och Dubner prata och ställa frågor. Intressant tanke om att handslag borde försvinna, och vikten av ett vettigt alternativ. Jag röstar för en bugning med handen på hjärtat.

Working your way to happiness – The happiness lab (A-)
Det går att vara lycklig i de flesta jobb, det handlar till stor del om fokus. En studie kollade på sjukhusstädare och trodde de råkat intervjua två olika grupper för att den ena var missnöjd och sa att det var okvalificerat, medan den andra mådde bra och tyckte det krävde mycket. Skillnaden var att den andra gruppen tog kontroll över sitt eget arbete, och upplevde att de gjorde något för andra. Som personen som tackade cancerpatienter som spydde, för att de gjorde att han hade ett jobb. Eller den på komaavdelningen som flyttade tavlor för att det kändes som att det kunde göra något.

Good habits, from context to rewards (Wendy Wood) – B.E. Good! (B)
Hon och BJ Fogg betonar samma saker: kontext spelar roll (minska friktion), det behöver finnas omedelbara belöningar.

How to shift from victim consciousness, reduce drama, practice candor, be fully alive, and more (Jim Dethmer) – Tim Ferriss show (B)
Behaglig semi-spirituell före detta präst som samlat de bästa lärdomarna från många coacher. Bra tips, och jag gillar hans fokus på att leva fullt ut, och att i relationen ta ansvar för radikal transparens. Fick mig att tänka på pappa.

Pizza Pizza! – Gastropod (C)
Definitionsprat och om pizzans historia. Inte särskilt intressant eller minnesvärt, förutom att en pizzaexperts hatpizza var den svenska kebabpizzan som han fortfarande drömmer mardrömmar om.

The world needs your crazy ideas – Smart people podcast (C-)
En person som har haft mycket tur som tror sig veta vad som är viktigt för andra, med en värd som är överdrivet intresserad av att prata med en miljardär. Sympatisk miljardär som inte tycker pengar är så viktigt, och insåg det när han inte visste vad han egentligen skulle med mer pengar till (innan han var rik).

Speedy beet – Radiolab (A)
Beethoven satt tempomarkeringar på sina symfonier i slutet av sin karriär, som är betydligt snabbare än de brukar spelas. Varför? Några absurda förklaringar testas, och man får höra exempel på hur hans verk låter i olika tempon. När människor själva håller takten tenderar de att vara för snabba på långsamma tempon, och för långsamma på snabba. Där vi är bäst på att hålla tempot är 92 – 96 BPM. Varför är det människans naturliga tempo? Ingen förklaring ges.

The art of letting other people have your way (Chris Voss) – The knowledge project (B)
Strunta i ankare och lägsta alternativ, gå in i en förhandling och lyssna. Var öppen med alla svagheter som båda parter vet om, förklara inte bort de själv utan låt motparten göra det genom att använda tystnad. Förhandling enligt Voss låter mycket som terapeutrollen.

For whom the alarm clock tolls – The happiness lab (B)
“Tidssvält” är subjektivt och dåligt för hälsan. Vi har fått mer tid, men ofta är den upphackad i “konfettibitar” som vi är dåliga på att använda. Genom att bli mer medvetna om vad vi gör med tiden går det att må bättre. Det är viktigt att ta sig tid att bara vara, andas, tänka och göra saker vi vet är bra på sikt, som att ta kontakt med vänner. Öppenhjärtligt av programledaren.

A spoonful of sugar – Choiceology (A)
För att någonting upprepat ska bli av krävs det ett element av omedelbar belöning. Vi underskattar behovet av det hos oss själva och andra. Temptation bundling/mary poppins-effect är sätt att göra det. Ayelet Fishbach har gjort intressant forskning, bland annat som visat att elever gör fler matteuppgifter i ett klassrum med färgade pennor och musik. En annan bra studie lät deltagare välja mellan att läsa igenom skämt och få lite betalt per minut, eller läsa igenom en datormanual och få mycket betalt per minut. De flesta valde datormanualen för pengarnas skull, men tjänade i slutändan mindre för att de ägnade mindre tid åt det.

What is the optimal way to be angry? – No stupid questions (B)
Fortsatt intressant och behagligt att lyssna på deras frågor till varandra. Roligt att Dubner föreställer sig folk med hundansikte när han stör sig på dem, för att bli mer empatisk.

Kulturkonsumtion april

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under april.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

The tree of man – Patrick White (B-)
Ett epos om en mans stilla liv, från födelse till död. Som en australiensisk variant av Mobergs utvandrarna.

Overgeared – Park Saenal (C+)
Överraskande entusiasmerande och spännande, långt bortom det rimligas gräns. 1.5 miljoner ord (första 1201 kapitlen) om ett MMORPG i VR. Motsvarande 15 böcker á 400 sidor. Hade varit mer värt att läsa de femton böckerna.

Ansichten eines Clowns – Heinrich Böll (C)
Manligt egoutforskande och ifrågasättande av religionens roll i Tyskland. Författaren skrev själv i efterordet från -85 att saker förändrats så mycket sedan den gavs ut -63 att den kunde vara svår att förstå vikten av, vilket förstås är dubbelt sant idag.

Under the influence – Robert Frank (C)
En bok för policybeslutsfattare. Bra påminnelse om hur viktigt det sociala inflytandet är och hur beteendekaskader kan uppstå. Lite begränsad i sitt perspektiv som missar att länder påverkas av länder på samma sätt som individer av individer. Intressant med att relativ köpkraft inte skulle påverkas av högre skatt, och att påverkan på välmående därför skulle vara minimal.

Spain in our hearts – Pablo Neruda (B+)
Brutal. Full av vrede och sorg över inbördeskriget i Spanien medan det pågick. Hade jag vetat mer hade den säkerligen varit än kraftfullare, känslan i den är rå och närvarande på det bästa av sätt.

Efter Europa – Ivan Krastev (B-)
Svepande analys av EUs risk att falla samman, med utgång i tänkare från Zisek till Saramago. Fascinerande i sin bredd och anspråk. En ögonblicksbild av situationen i Europa 2018, med fokus på populismen framgång och grund.
“Den liberala demokratins paradox är att medborgarna är friare, men att de känner sig maktlösa.

Banditen Murietas bravader och död – Pablo Neruda (B+)
Vackert musikalisk pjäs med flödande skönhet i språket. Hade gärna sett den uppförd!

Sett

RuPaul’s drag race, säsong 12 (C)
Drama, känslor och stil.

Gossip Girl (C)
Småunderhållande, men inte så sevärt som första gången.

Husdrömmar Sicilien (B-)
En fin relation, lite galen, lite frustrerande men också väl av varandra kompletterande.

Harry Potter och hans rötter (C)
JK Rowling har byggt upp sitt universum utifrån existerande mytologier och gjort någonting som fångar världen. Mere exposure-effekten som stöd?

Dejta (C)
Pinsamt och fint, med relationer som känns äkta men förstås överdramatiserade.

Hjälp, vi har köpt en bondgård (B)
Kalle och Brita Zackari gör ett till tv-program. Den här gången flyttar de ut på landet och gör det till sitt liv. Härligare än många andra av deras program, för att det blir mer på riktigt, inte att de bara testar någonting tillfälligt. Ökar oväntat mitt tidigare icke-existerande sug på hus och gård. En längtan som kretsar kring att göra handfasta saker.

George Soros – hjärnan bakom allt? (C)
Jag var nyfiken på vem han är, men programmet handlade mest om konspirationsteorierna mot honom som den globala judiska kraften. Intressant att höra hur starkt den konspirationsteorin har påverkat vår politiska verklighet, men totalt värdelösa “bevis” på att han inte är den som extremhögern påstår.

Hört

Rian Holiday – How to use stoicism to choose alive time over dead time – Tim Ferriss show (C)
Stoicismen handlar om att hantera det som kommer, utan att låta det få en ur balans. Ferriss och Holiday pratar dock ibland som att det gäller att komma bort från negativa känslor, att inte uppleva ilska. Fokuset behöver vara att kontrollera beteendet, inte att försöka undvika känslan. Det bra de säger är att välja levande tid – att aktivt göra saker – istället för att avvakta och bara vänta på att Coronan ska vara över.

So close to the prize – Choiceology (B)
Att uppleva sig närmare ett mål gör att folk (och råttor) anstränger sig mer. Det går att använda i exempelvis kundlojalitetsprogram genom att ge fem stämplar “gratis” på ett tio-kort, istället för ett kort med fem stämplar för att nå belöningen. Samma sak med gratis resemil, hotellpoäng, etc. Termen är goal-gradient hypothesis.

Who gets the ventilator – Freakonomics (C)
Tidigare teoretiska filosofiska frågor blir allt mer praktiska i dagens samhälle. Att inte välja är också ett val, och ofta ett av de sämre.

Dr. Jane Goodall: The legend, the lessons, the hope – Tim Ferriss Show (B)
En inspiration, ett under och en världsförbättrande människa. Världen är en bättre plats – som blir än bättre – med henne i den.

The cataclysm sentence – Radiolab (B)
Spännande premiss om vilken mening du skulle skicka vidare till eftervärlden om ett domedagsevent utplånade all vetenskaplig kunskap. Radiolab frågar en rad olika människor verksamma inom diverse områden. Bäst var Richard Feynmans ursprungliga svar “I believe it is the atomic hypothesis; that all things are made of atoms — little particles that move around in perpetual motion, attracting each other when they are a little distance apart, but repelling upon being squeezed into one another.” Det är en nyckel till allt det praktiska vi känner till om världen.

Fear setting: the most valuable exercise I do every month – Tim Ferriss show (B)
För att hantera svåra frågor är det bra att ge rädslan fast gestalt. Tim Ferriss sätt att göra det handlar om att lista allt som kan gå fel, fundera över hu rdet går att förebygga, eller om det inte är möjligt, att reparera. Sen fundera över vad fördelarna vore med försöket till förändring (oavsett utkomsten), och vad nackdelarna vore att stanna kvar i det nuvarande läget.

Eating the rainbow – Gastropod (C)
Matens färg har blivit viktigare över tid, för att våra förväntningar standardiserats genom reklam, och att förpackningar har gjort att det kan vara svårt att bedöma annat. En apelsin är exempelvis inte per automatik bäst när den har en stark orange färg – en del mogna apelsiner är gröna – så det är viktigare med vikten.

Rana el Kaliouby – AI, emotional intelligence, and the journey of finding oneself – Tim Ferris show (B-)
Stark och cool egyptiska som har gått sin egen väg, med ursprung i en familj som var både progressiv och konservativ. Hennes företag läser känslor genom ansiktsigenkänning. Hade velat höra henne prata om Lisa Feldman Barretts bok och syn på känslor i förhållande till det de gör. Också intressant när hon pratar om företagets värderingar och vikten av dem, samtidigt som de verkar jobba till stor del med marknadsföring och analys av folks reaktioner på det.

Atomic artifacts – Radiolab (B+)
Vilka föremål vore värda att spara om större delen av ett land skulle gå under? Fascinerande att höra om hur USA förberedde sig på städerna skulle kunna utplånas, och spännande att fundera över vad som är värt att spara. Jag håller med de som tycker att nationalistiska symboler är destruktiva, och att det som behövs är det som påminner om medmänsklighet.

Psychopaths and superheroes – The happiness lab (B)
Det som gör oss lyckliga är att hjälpa andra. Det som gör folk till superaltruister som skänker bort en njure är inte medfött, utan sker en god gärning i taget. En forskare undersökte psykopater för att förstå det altruistiska, och såg en skillnad på amygdala och empati.

A choice apart – Choiceology (C)
Vi tar olika beslut beroende på om vi jämför saker sida vid sida eller en och en. Samtidig jämförelse ger bättre resultat, och kan eliminera könsdiskriminering vid anställningar. Avsnittet ger dock inget svar på hur det kan hanteras i jämförelser med fler än två saker, där A kan föredras över B som föredras över C som i sin tur föredras över A.

How Rahm Emanuel would run the world (B)
Häftig borgmästare som myntade begreppet “never waste a good crisis”. Han poängterar mycket vettigt att det finns en fortsättning som handlar om att ta tillvara på möjligheten att utvärdera vad som är viktigt och prioritera det. Inte bara att dra snabb nytta inom andra fält. Bra nytt podformat med Steven Levitt som i sig är en intellektuell gigant, och kommer fortsätta intervjua andra av samma kaliber.