Kulturkonsumtion maj

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under maj.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

GULAG-arkipelagen (fängelseindustrin) – Alexander Solzjenitsyn (B-)
Sovjets inspärrande, avrättande och allmänna behandling av sina egna medborgare är helt galen. Att staten klarade sig så länge som den gjorde är fascinerande. Dock väl tung faktamässigt med namn och platser som utgår från att man vet mer än vad jag gör.

Malone dies – Samuel Beckett (C+)
Kräver koncentration, men belönar det också i form av vackert flödande tankegångar och en oklar existens.

Tusen tranor – Yasunari Kawabata (C)
En relationsberättelse kretsande kring slutet av teceremonier.

The four books – Yan Lianke (B)
Närvarande betraktelse av vad som hände i Kina i ett re-education läger fullt av akademiker. En blandning av naiv magisk realism och historik. Tror jag. Kan för lite.

Let the great world spin – Colum McCann (C+)
Behaglig läsning och Philippe Petits lingång mellan world trade centers två byggnader är fantastisk, men inte minnesvärd i övrigt.

Never split the difference – Chris Voss (A)
Tidvis frustrerande amerikansk i sin grandiosa övertygelse om vad som är rätt med väl utvalda exempel, men lärorik och användbar. Att lyckas i förhandling är mycket som att vara en bra terapeut: du behöver lyssna, använda tystnad, ställa öppna frågor, sammanfatta och spegla för att få mer information. I slutändan är det motparten som behöver ta ställning och säga “ja, precis”. Att få in någon i en kedja av “ja-sägande” (som är ett klassiskt tips) upplevs ofta manipulativt och genomskinligt, bättre att få person att säga nej till någonting i ett tidigt stadie så att den upplever sig vara i kontroll. Det bästa “nejet” är ett nej som inte sägs, utan snarare lägger tillbaka frågan på den andra parten, till exempel “Hur ska jag göra det?”. Ska en summa föreslås är det bättre att föreslå ett spann, där det önskade är den lägsta siffran i spannet. Ex. “Vad är ditt löneanspråk?” “Jag tänkte mig någonstans 43 500 – 47 000 kr”. Gärna också med en så specifik siffra som möjligt.

Humankind – Rutger Bregman (A+)
En fantastisk exposé av människans fungerande genom tiderna som direkt påverkade min bild av världen och mina medmänniskor. Boken kontrasterar Thomas Hobbes bild av männniskan som grundläggande korrupt med Rosseaus bild av att det är civilisationens styrning som är grunden till det onda och att människan i grunden är altruistisk. Bregman går igenom berömda fall ur historien (Milgram, Flugornas herre, Stanford prison experiment, förintelsen och påskön), visar på ny information och andra tolkningar som i slutändan innebär att individen vill väl, men att det ändå kan leda till negativa konsekvenser. Övertygande och upplyftande, en bok att komma tillbaka till när jag behöver må bättre.

Sett

Dörrvakterna (A-)
Närgånget och öppenhjärtligt porträtt av livet som dörrvakt. Överraskande intressant med komplexa karaktärer. Väldigt avskräckande från yrket, klubb- och krogliv, alkohol och droger.

Becoming (B)
Michelle Obama är en inspirerande människa.

Lee Miller – fängslande fotograf (B)
Självständig och äventyrlig i en tid när kvinnors plats sågs som underordnad. Spännande historia och vackra bilder, men lite tråkigt gjord dokumentär. Hennes liv kommer bli en bra spelfilm.

Dansa först (C-)
Typisk svensk filmfestivalsindie. Drömmiga scener, lite hackig redigering och trist plot. Härlig dans, men alldeles för få ordentliga dansscener. Orkade inte kolla klart.

Rick and Morty – säsong 4 (B)
Underhållande, men ibland väl märkligt och äckligt.

Billions – säsong 1 (B+) och 2 (B-)
Starka roller, fascinerande karaktärer och bra spänning. Paul Giametti är fantastisk. Spårar ur och blir för mycket beroende av konstanta plottwists, och det verkade bara som att det skulle fortsätta utför.

Vem bor här (C)
Roligt att få se folks hem, speciellt eftersom de här är normala men i den spektakulärare delen av normalfördelningen. Delar är störigt klippta och programledaren har en artificiell glättighet som får mig att hoppa förbi delar.

Hört

The case of the missing hit – Reply all (A)
Fantastisk berättelse om en pophit som inte går att hitta på nätet, och ingen kritiker känner igen.

Education is a waste of time and money (Bryan Caplan) – Smart people podcast (C)
Argumentet är främst att man inte tränas för ett yrke. Jag håller med om att de flesta utbildningar inte tränar en särskilt specifikt för det utbildningen påstår – därför är YH-utbildningar bra – men tycker samtidigt utbildning fyller ett bredare syfte.

A better economic model (Kate Raworth) – Smart people podcast (B+)
Ekonomin behöver omformuleras till att hålla sig inom ett spann där den växer, men samtidigt är hållbar. Raworth vet att bilder fastnar i minnet och har skapat bilder som “doughtnut economics”. Ser fram mot att läsa boken.

Inside the mind of the iconic writer (Michael Lewis) – Tim Ferriss Show (B+)
Behaglig att lyssna på och med bra historier. Verkar jävligt smart och vettig.

The memory illusion – You are not so smart (B+)
Minnet är oerhört subjektivt, och går bra att påverka. Dr. Julia Shaw lyckades få 70 % av studiedeltagare att komma ihåg ett brott de inte begått, genom att blanda in riktiga händelser med en påhittad kort beskrivning som deltagarna sen ombads fylla ut med detaljer. När de gjort det några veckor trodde de genuint att det skett. Nyckeln var så fort personen lägger till en detalj, till exempel beskriver “himlen var blå”. Så fort hjärnan börjat konstruera upplevelser tror den på dem.

Smörfarbrorns porrkastrull – Flashback forever (B)
Ett av de bästa avsnitten so far, men alla är värda att lyssna på.

Reasons to be cheerful – Freakonomics radio (B)
Negativitetsbias innebär att negativa händelser tar mycket mer fokus och energi ur vårt liv än det positiva. Den finns i alla aspekter av livet. Det krävs ungefär fyra likvärdigt starka positiva upplevelser för att kompensera en negativ. Det bästa är att välja att fokusera på annat – ej läsa nyheter till exempel.

Bidder beware – Choiceology (B-)
“Vinnarens förbannelse” handlar om att vinnaren i en auktion oftast betalar för mycket. Förståeligt statistiskt: en grupp är nästan alltid bättre än en individ på att skatta en okänd siffra, för att en del gissar för lågt och andra för högt. Den som vinner en auktion är den som gissat högst av alla. Det viktiga är det subjektiva värdet, om varan är mer värd för dig än andra, då kan det ändå vara värt den ekonomiska kostnaden. Jag tycker också det missas att en varas värde kan påverkas av säljpriset. Objektivt såväl som subjektiv.

The power of a made-up ritual – The happiness lab (C)
En ritual kan fungera som ett bra symboliskt slut, eller en påminnelse, som kan förenkla processande.

Benefits and perils of streaks (Samuel Salzer) – Behavioral grooves (C)
Streaks kan fungera bra, men också ge felaktiga incitament och bli ett mål i sig.

Octomom – Radiolab (A)
En bläckfisk i bråddjupet. Inget ljus. Många fiender. Hur länge stannar hon för att skydda sina ägg? Längre än något annat känt djur. Fascinerande och gripande.

Goal setting, prompts, priming and skepticism (Gary Latham) – Behavioral grooves (B)
Jag har tänkt att priming är skräp, vilket också Gary Latham gjorde tills han började undersöka det och inte lyckades falsifiera det på något sätt. Märkligt, och jag är nu förvirrad. Är priming värt att utforska vidare?

Did Covid-19 kill the handshake? – No stupid questions (B)
Trevligt och intressant att höra Duckworth och Dubner prata och ställa frågor. Intressant tanke om att handslag borde försvinna, och vikten av ett vettigt alternativ. Jag röstar för en bugning med handen på hjärtat.

Working your way to happiness – The happiness lab (A-)
Det går att vara lycklig i de flesta jobb, det handlar till stor del om fokus. En studie kollade på sjukhusstädare och trodde de råkat intervjua två olika grupper för att den ena var missnöjd och sa att det var okvalificerat, medan den andra mådde bra och tyckte det krävde mycket. Skillnaden var att den andra gruppen tog kontroll över sitt eget arbete, och upplevde att de gjorde något för andra. Som personen som tackade cancerpatienter som spydde, för att de gjorde att han hade ett jobb. Eller den på komaavdelningen som flyttade tavlor för att det kändes som att det kunde göra något.

Good habits, from context to rewards (Wendy Wood) – B.E. Good! (B)
Hon och BJ Fogg betonar samma saker: kontext spelar roll (minska friktion), det behöver finnas omedelbara belöningar.

How to shift from victim consciousness, reduce drama, practice candor, be fully alive, and more (Jim Dethmer) – Tim Ferriss show (B)
Behaglig semi-spirituell före detta präst som samlat de bästa lärdomarna från många coacher. Bra tips, och jag gillar hans fokus på att leva fullt ut, och att i relationen ta ansvar för radikal transparens. Fick mig att tänka på pappa.

Pizza Pizza! – Gastropod (C)
Definitionsprat och om pizzans historia. Inte särskilt intressant eller minnesvärt, förutom att en pizzaexperts hatpizza var den svenska kebabpizzan som han fortfarande drömmer mardrömmar om.

The world needs your crazy ideas – Smart people podcast (C-)
En person som har haft mycket tur som tror sig veta vad som är viktigt för andra, med en värd som är överdrivet intresserad av att prata med en miljardär. Sympatisk miljardär som inte tycker pengar är så viktigt, och insåg det när han inte visste vad han egentligen skulle med mer pengar till (innan han var rik).

Speedy beet – Radiolab (A)
Beethoven satt tempomarkeringar på sina symfonier i slutet av sin karriär, som är betydligt snabbare än de brukar spelas. Varför? Några absurda förklaringar testas, och man får höra exempel på hur hans verk låter i olika tempon. När människor själva håller takten tenderar de att vara för snabba på långsamma tempon, och för långsamma på snabba. Där vi är bäst på att hålla tempot är 92 – 96 BPM. Varför är det människans naturliga tempo? Ingen förklaring ges.

The art of letting other people have your way (Chris Voss) – The knowledge project (B)
Strunta i ankare och lägsta alternativ, gå in i en förhandling och lyssna. Var öppen med alla svagheter som båda parter vet om, förklara inte bort de själv utan låt motparten göra det genom att använda tystnad. Förhandling enligt Voss låter mycket som terapeutrollen.

For whom the alarm clock tolls – The happiness lab (B)
“Tidssvält” är subjektivt och dåligt för hälsan. Vi har fått mer tid, men ofta är den upphackad i “konfettibitar” som vi är dåliga på att använda. Genom att bli mer medvetna om vad vi gör med tiden går det att må bättre. Det är viktigt att ta sig tid att bara vara, andas, tänka och göra saker vi vet är bra på sikt, som att ta kontakt med vänner. Öppenhjärtligt av programledaren.

A spoonful of sugar – Choiceology (A)
För att någonting upprepat ska bli av krävs det ett element av omedelbar belöning. Vi underskattar behovet av det hos oss själva och andra. Temptation bundling/mary poppins-effect är sätt att göra det. Ayelet Fishbach har gjort intressant forskning, bland annat som visat att elever gör fler matteuppgifter i ett klassrum med färgade pennor och musik. En annan bra studie lät deltagare välja mellan att läsa igenom skämt och få lite betalt per minut, eller läsa igenom en datormanual och få mycket betalt per minut. De flesta valde datormanualen för pengarnas skull, men tjänade i slutändan mindre för att de ägnade mindre tid åt det.

What is the optimal way to be angry? – No stupid questions (B)
Fortsatt intressant och behagligt att lyssna på deras frågor till varandra. Roligt att Dubner föreställer sig folk med hundansikte när han stör sig på dem, för att bli mer empatisk.

Kulturkonsumtion april

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under april.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

The tree of man – Patrick White (B-)
Ett epos om en mans stilla liv, från födelse till död. Som en australiensisk variant av Mobergs utvandrarna.

Overgeared – Park Saenal (C+)
Överraskande entusiasmerande och spännande, långt bortom det rimligas gräns. 1.5 miljoner ord (första 1201 kapitlen) om ett MMORPG i VR. Motsvarande 15 böcker á 400 sidor. Hade varit mer värt att läsa de femton böckerna.

Ansichten eines Clowns – Heinrich Böll (C)
Manligt egoutforskande och ifrågasättande av religionens roll i Tyskland. Författaren skrev själv i efterordet från -85 att saker förändrats så mycket sedan den gavs ut -63 att den kunde vara svår att förstå vikten av, vilket förstås är dubbelt sant idag.

Under the influence – Robert Frank (C)
En bok för policybeslutsfattare. Bra påminnelse om hur viktigt det sociala inflytandet är och hur beteendekaskader kan uppstå. Lite begränsad i sitt perspektiv som missar att länder påverkas av länder på samma sätt som individer av individer. Intressant med att relativ köpkraft inte skulle påverkas av högre skatt, och att påverkan på välmående därför skulle vara minimal.

Spain in our hearts – Pablo Neruda (B+)
Brutal. Full av vrede och sorg över inbördeskriget i Spanien medan det pågick. Hade jag vetat mer hade den säkerligen varit än kraftfullare, känslan i den är rå och närvarande på det bästa av sätt.

Efter Europa – Ivan Krastev (B-)
Svepande analys av EUs risk att falla samman, med utgång i tänkare från Zisek till Saramago. Fascinerande i sin bredd och anspråk. En ögonblicksbild av situationen i Europa 2018, med fokus på populismen framgång och grund.
“Den liberala demokratins paradox är att medborgarna är friare, men att de känner sig maktlösa.

Banditen Murietas bravader och död – Pablo Neruda (B+)
Vackert musikalisk pjäs med flödande skönhet i språket. Hade gärna sett den uppförd!

Sett

RuPaul’s drag race, säsong 12 (C)
Drama, känslor och stil.

Gossip Girl (C)
Småunderhållande, men inte så sevärt som första gången.

Husdrömmar Sicilien (B-)
En fin relation, lite galen, lite frustrerande men också väl av varandra kompletterande.

Harry Potter och hans rötter (C)
JK Rowling har byggt upp sitt universum utifrån existerande mytologier och gjort någonting som fångar världen. Mere exposure-effekten som stöd?

Dejta (C)
Pinsamt och fint, med relationer som känns äkta men förstås överdramatiserade.

Hjälp, vi har köpt en bondgård (B)
Kalle och Brita Zackari gör ett till tv-program. Den här gången flyttar de ut på landet och gör det till sitt liv. Härligare än många andra av deras program, för att det blir mer på riktigt, inte att de bara testar någonting tillfälligt. Ökar oväntat mitt tidigare icke-existerande sug på hus och gård. En längtan som kretsar kring att göra handfasta saker.

George Soros – hjärnan bakom allt? (C)
Jag var nyfiken på vem han är, men programmet handlade mest om konspirationsteorierna mot honom som den globala judiska kraften. Intressant att höra hur starkt den konspirationsteorin har påverkat vår politiska verklighet, men totalt värdelösa “bevis” på att han inte är den som extremhögern påstår.

Hört

Rian Holiday – How to use stoicism to choose alive time over dead time – Tim Ferriss show (C)
Stoicismen handlar om att hantera det som kommer, utan att låta det få en ur balans. Ferriss och Holiday pratar dock ibland som att det gäller att komma bort från negativa känslor, att inte uppleva ilska. Fokuset behöver vara att kontrollera beteendet, inte att försöka undvika känslan. Det bra de säger är att välja levande tid – att aktivt göra saker – istället för att avvakta och bara vänta på att Coronan ska vara över.

So close to the prize – Choiceology (B)
Att uppleva sig närmare ett mål gör att folk (och råttor) anstränger sig mer. Det går att använda i exempelvis kundlojalitetsprogram genom att ge fem stämplar “gratis” på ett tio-kort, istället för ett kort med fem stämplar för att nå belöningen. Samma sak med gratis resemil, hotellpoäng, etc. Termen är goal-gradient hypothesis.

Who gets the ventilator – Freakonomics (C)
Tidigare teoretiska filosofiska frågor blir allt mer praktiska i dagens samhälle. Att inte välja är också ett val, och ofta ett av de sämre.

Dr. Jane Goodall: The legend, the lessons, the hope – Tim Ferriss Show (B)
En inspiration, ett under och en världsförbättrande människa. Världen är en bättre plats – som blir än bättre – med henne i den.

The cataclysm sentence – Radiolab (B)
Spännande premiss om vilken mening du skulle skicka vidare till eftervärlden om ett domedagsevent utplånade all vetenskaplig kunskap. Radiolab frågar en rad olika människor verksamma inom diverse områden. Bäst var Richard Feynmans ursprungliga svar “I believe it is the atomic hypothesis; that all things are made of atoms — little particles that move around in perpetual motion, attracting each other when they are a little distance apart, but repelling upon being squeezed into one another.” Det är en nyckel till allt det praktiska vi känner till om världen.

Fear setting: the most valuable exercise I do every month – Tim Ferriss show (B)
För att hantera svåra frågor är det bra att ge rädslan fast gestalt. Tim Ferriss sätt att göra det handlar om att lista allt som kan gå fel, fundera över hu rdet går att förebygga, eller om det inte är möjligt, att reparera. Sen fundera över vad fördelarna vore med försöket till förändring (oavsett utkomsten), och vad nackdelarna vore att stanna kvar i det nuvarande läget.

Eating the rainbow – Gastropod (C)
Matens färg har blivit viktigare över tid, för att våra förväntningar standardiserats genom reklam, och att förpackningar har gjort att det kan vara svårt att bedöma annat. En apelsin är exempelvis inte per automatik bäst när den har en stark orange färg – en del mogna apelsiner är gröna – så det är viktigare med vikten.

Rana el Kaliouby – AI, emotional intelligence, and the journey of finding oneself – Tim Ferris show (B-)
Stark och cool egyptiska som har gått sin egen väg, med ursprung i en familj som var både progressiv och konservativ. Hennes företag läser känslor genom ansiktsigenkänning. Hade velat höra henne prata om Lisa Feldman Barretts bok och syn på känslor i förhållande till det de gör. Också intressant när hon pratar om företagets värderingar och vikten av dem, samtidigt som de verkar jobba till stor del med marknadsföring och analys av folks reaktioner på det.

Atomic artifacts – Radiolab (B+)
Vilka föremål vore värda att spara om större delen av ett land skulle gå under? Fascinerande att höra om hur USA förberedde sig på städerna skulle kunna utplånas, och spännande att fundera över vad som är värt att spara. Jag håller med de som tycker att nationalistiska symboler är destruktiva, och att det som behövs är det som påminner om medmänsklighet.

Psychopaths and superheroes – The happiness lab (B)
Det som gör oss lyckliga är att hjälpa andra. Det som gör folk till superaltruister som skänker bort en njure är inte medfött, utan sker en god gärning i taget. En forskare undersökte psykopater för att förstå det altruistiska, och såg en skillnad på amygdala och empati.

A choice apart – Choiceology (C)
Vi tar olika beslut beroende på om vi jämför saker sida vid sida eller en och en. Samtidig jämförelse ger bättre resultat, och kan eliminera könsdiskriminering vid anställningar. Avsnittet ger dock inget svar på hur det kan hanteras i jämförelser med fler än två saker, där A kan föredras över B som föredras över C som i sin tur föredras över A.

How Rahm Emanuel would run the world (B)
Häftig borgmästare som myntade begreppet “never waste a good crisis”. Han poängterar mycket vettigt att det finns en fortsättning som handlar om att ta tillvara på möjligheten att utvärdera vad som är viktigt och prioritera det. Inte bara att dra snabb nytta inom andra fält. Bra nytt podformat med Steven Levitt som i sig är en intellektuell gigant, och kommer fortsätta intervjua andra av samma kaliber.

Kulturkonsumtion mars

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under mars.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Paradisets skugga – Vicente Aleixandre (B)
Kärlek, sex och relationer. Poesi från en poet utan gränser som är fri i form och språk. På gott och ont.

Insiktens dialoger – Vicente Aleixandre (B)
Poesi i dialogform mellan älskare, soldater, trollkarlar, tjurar och tjurfäktare. Vackert utan att vara drabbande.

Henderson the rain king – Saul Bellow (C)
Bråkig man åker till Afrika, bråkar vidare och råkar bli kung. Ett förstapersonsnarrativ som studsar mer än det flödar.

Ovädret och annat – Eugenio Montale (C-)
Svårgripbart och med till synes klumpiga översättningar. Gillar dock att originaldikten och översättningen står sida vid sida!

Poesie – Eugenio Montale (C-)
Översättaren har försökt bevara versformen med en stor del rim, men dikterna är inte intressantare för det.

Nu var det 1914 – Eyvind Johnson (B)
Trevligt språkligt berättande och tidsdokument. En känslomässig närvaro som berör och flödar.

Spökskepp – Harry Martinson (C-)
Vardaglig beskrivningspoesi med rim som byggsten. Ofta lite klumpigt.

Skillingtrycket och Vildgåsresan – Harry Martinson (C-)
Allt för ofta känns det som dikter med potential – att det skulle gå att ta i en intressant eller vacker riktning – men att herr Martinson svänger fel och det blir en tråkig kompott.

Sett

Knives out (C-)
Överraskande oöverraskande och tråkig.

Judd Reid 100 man fight (B-)
Den brutala utmaningen att gå 100 matcher i rad mot andra svartbälten inom kyokushin karate. Inte lockande att testa på, men spännande att se.

Altered carbon, säsong 2 (B)
Snyggt och underhållande.

The magicians, säsong 5 (B)
Ibland kaotiskt otydligt och humoristiskt dåligt, ibland genuint bra. Alltid underhållande och med självdistans!

Hört

Forest 404 – BBC Radio 4 (A+)
Briljant. Fantastisk pod som dels är radioteater – en sci fi berättelse om en framtid där naturen inte längre finns – dels informativa analyser av världen vi befinner oss i och dels ljudlandskap av Bonobo.

Sam Salzer: Humans design products…or do products design humans? – It’s all just a bunch of BS (B+)
Ontologisk design handlar om att produkterna vi utformar i sin tur påverkar vårt beteende. Samuel är kunnig och intressant i sitt berättande.

Is there really a “loneliness epidemic”? – Freakonomics Radio (B)
Det är stor skillnad på social isolering och ensamhet. Den subjektiva känslan ensamhet (skillnaden mellan det sociala vi önskar och det vi har) brukar lyftas fram som den främsta faktorn för sänkt välmående. Själva forskningen kollade dock främst på det de kallade “sociala kopplingar”.
Annan forskning har visat att de som bor ensamma snarare är de som är mest sociala, eftersom de behöver ta sig ut för att vara aktiva. Känslan av ensamhet signalerar att personen behöver träffa människor, och det gör också de allra flesta som en reaktion på det.

Andrew Wagner: The economics inside online games – Behavioral Grooves (D)
Misslyckad analys av hur man kan lära sig ekonomi från spel. Alldeles för övergripande och abstrakt för att bli intressant, än mer när spelet det handlar om är obskyrt och knappt spelat. Mer en intervju om hur en person hittade till ekonomi än vad det handlar om kopplingen mellan ekonomi och onlinespel.

Flashback forever (A-)
Tre komiker läser flashbacktrådar och berättar för varandra (och oss) om vad de stöter på. Mycket skratt och rå humor.

Bantning med Lotta Lundgren – Della Q (B-)
Intelligent, slagfärdigt och underhållande. På gott och ont är de sköna snubbar utan att vara snubbar.

The return of utelistan – Alex & Sigge podcast (C)
Sköna snubbar pratar om sköna saker.

Socks and Crocs – You are not so smart (B+)
Klänningen som delade internet lärde kognitiva neurovetare mer om hur ögonen och hjärnan fungerar ihop. Kontentan: en persons erfarenhet spelar mer roll än vad någon tidigare trott. Statistikt verkar de som ser den som guld/vit vara morgonpersoner och de som ser den som blå/svart kvällspersoner. Morgonpersonerna är vanare vid att se saker i naturligt ljus och kvällspersonerna, och hjärnan tolkar utifrån det. Forskarna återskapade effekten med Crocs och strumpor, ett bevis på att de verkligen förstod hur effekten fungerade.

Schnappsidee, der Podcast über Liebe, Love und sexy sein (B)
Lite som en tysk Della Q med fokus på relationer. Fin vänskap där programledarna tydligt trivs tillsammans, får mig att nostalgiskt sakna Berlin.

Judge the judges – Choiceology (B)
Domare faller för alla kognitiva bias som människor gör överlag. En man försökte fixa till det i dömande av vin, genom att ge domare några viner flera gånger utan att de visste det. Det visade sig att 10% var konsistena i sina omdömen, 80 % hyfsade och 10 % dåliga. Nästa år var det tio andra procent som var bra (regression till medelvärdet) men samma tio procent var fortfarande dåliga. En stor del av fel är inte systematiska (bias) utan ser slumpmässiga ut och kan betecknas som brus. Daniel Kahneman håller på med en bok om det tillsammans med Cass Sunstein.

The simple choice – Choiceology (B)
Om defaultalternativens makt, oavsett om det handlar om vispgrädde på chokladen eller hur Internet explorer blev marknadsdominant genom att inkludera det i Windows.

Kulturkonsumtion februari

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under februari.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Mistakes were made (but not by me) – Carol Tavris, Elliot Aronson (A-)
Att minimera kognitiv diskrepans påverkar våra liv i stort och smått.

Tiny habits – BJ Fogg (A-)
Utmärkt praktisk guide till påverkan av mänskligt beteende. Justera påminnelse. Ändra svårighetsgraden. Påverka motivationen. En strimma som löper genom allt är att fira framgången. I princip är det han säger att positiv förstärkning är det viktigaste av allt.

Die Blendung – Elias Canetti (B)
Absurdistiskt frustrerande opak ibland, men med briljanta bitar framförallt i sista kapitlen. Det mest fascinerande är att en karaktär heter Fischer(le) och ser sig som världsmästare i schack, när boken skrevs 15 år innan Bobby Fischer ens föddes. Blev sugen på att läsa Canettis verk om massornas psykologi.

Klubben – Matilda Gustavsson (B)
Välskrivet om den upprörande tystnadskulturen kring en respekterad kulturföreträdare, och arbetet med att berätta om det.

Möte – Czeslaw Milosz (B)
En del oerhört levande närvarande dikter. Fint språk och berättande.

Vid flodens strand – Czeslaw Milosz (C)
Mindre fokus och närvaro än Möte.

The chaos of the dice. New Yorker. (B+)
Backgammon är överraskande populärt bland gamblers och hustlers. Det har gått från att vara en överklass aktivitet där deltagarna i världsmästerskapet hade frack till att vara råare och vildare. Vildast av de alla är Falafel, världens bästa backgammonspelare.

K – Katarina Frostenson (B+)
Sex månader av dagboksanteckningar från tiden allt hände. Behagligt och vackert språkmässigt. Fascinerande att hon tar totalt avstånd från allt och varken ser sig själv eller JC A som skyldig till nåt. Viktig påminnelse om att även de är människor, och att de utsattes för någonting hemskt. En pretentiös variant av paradise hotel; kändisskvaller.

Sex och ett samvetskval för himlen – Odysseas Elytis (C)
Märkligt dåliga blyertsteckningar som ackompanjerar okej dikter.

Axion esti – Odysseas Elytis (A)
Underbart flödande språkmässigt under. En bok jag vill äga och komma tillbaka till. Med fördel ackompanjerat av Mikis Theodorakis tonsättning av verket.

Normal People – Sally Rooney (C)
Två människors komplexitet och komplicerade relation över många år. Intimt och närvarande utan att stå ut.

Fiender: en kärlekshistoria – Isaac Bashevis Singer (B-)
En man som kommit undan förintelsen finner sig på grund av sin konflikträdsla gift med tre kvinnor samtidigt. Underhållande men utan djup.

Sett

Jojo Rabbit (A-)
Vackert och roligt om familjeskap, fanatism och att bära på hemligheter.

School of seduction (C)
Synen på könsroller och relationer i Ryssland känns inte helt sund. Putin låter överraskande behaglig på rösten.

Miss Americana (A-)
Intimt och nära porträtt av Taylor Swift från att bara försöka leva upp till andras förväntningar till att utnyttja sin röst för att göra världen bättre. Starkt, imponerande och rörande. Min respekt för henne har skjutit i höjden.

Dealt (B)
En man med en kortlek som aldrig lämnar handen. Magiskt bra på korttrick. Svart bälte i karate och helt besatt. Än mer imponerande blir det av blindheten, men också sorgligt att se hur han låtit blindheten definiera sitt liv genom att kämpa emot den istället för att acceptera den.

Tim’s Vermeer (C)
Lite fascinerande att reflektera kring hur teknologi och konstskapande hänger ihop. Mer intressant som porträtt av en man som kan gå hur långt som helst för en idé, än som fördjupning inom konsthistoria.

På Spåret (B+)
Några riktigt riktigt bra avsnitt den här säsongen! En sorg att det är över för nu.

Hört

Is a human in the lab still a human? – It’s all just a bunch of BS (C)
Quantative and qualitative research complements each other well in practical settings. Embrace the differences and work together.

Brené Brown: Striving vs. self-acceptance – Tim Ferriss show (B)
Acceptera den man är samtidigt som man strävar efter förändring. Det känns som en språklig begränsning som gör att det verkar som en paradox. I själva verket är det inte svårt att leva i enlighet med det. Brené Brown verkar underbar som människa. Inlyssnande, öppen och humoristisk.

Backman och ångest – Pocketpodden (C)
Ett skratt kanske bara räcker sju sekunder, men det kan räcka för att rädda liv.

Back to Beckbury Park – Rollspelspodden (C-)
Kul att olika deltagare får olika dolda instruktioner, men deltagarna är för flamsiga.

Move over gin, we’ve got tonic fever – Gastropod (B+)
Gin Tonic var inte det primära sättet att få i sig kinin för att förebygga och bota malaria, utan uppstod långt senare. Inspirerande avsnitt för att göra egen tonic! https://www.alcademics.com/2012/05/homemade-tonic-water-filtration.html

Samuel Salzer – It’s all just a bunch of BS (B+)
Ontologisk design innebär att vi designar produkter för att passa vårt beteende, men utifrån hur produkterna fungerar så formar de också hur vi beter oss.

Is there really a “loneliness epidemic”? – Freakonomics (B)
Viktigt att skilja subjektiv ensamhet från social isolering. Det är inte bara ensamhet som predicerar livsproblem och en livsförkortning likställd med att röka 15 cigaretter om dagen, men det är inte bra.

Kulturkonsumtion januari

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under januari. Den här månaden mer filmtungt än normalt då jag jobbade som gästutfrågare på Göteborgs filmfestival.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Messengers – Steve Martin, Joseph Marks (C)
Typisk populärpsykologisk genomgång av ett ämne. Tes uppställd, forskning funnen som håller med. Ingenting som visar att de uppställda faktorerna är de kraftfullaste, nyanserar viktigheten eller på något sätt är en uttömmande lista.

World about us – Claude Simon (C)
Ett nedslag i några timmar på tre olika platser; bland soldater väntandes på fiender, bland byggarbetare och i tavlornas människor. Konstant invävda i varandra i en fascinerande och förvirrande helhet.

Den sanna känslans ögonblick – Peter Handke (B)
Påminner till en början om en manligt kulturellt pretentiösare variant av Erlend Loes “Naiv. Super.” och slutar i en psykos.

Mozart i Prag – Jaroslav Seifert (C-)
Platt och med dåligt flöde. Frågan med poesi är alltid om det är översättningens fel.

Pestmonumentet – Jaroslav Seifert (B-)
Bättre än den förra om än långt ifrån Szymborskas nivå.

Walden two – B.F. Skinner (B)
Utopin som bygger på positiv förstärkning. Deppigt att Skinner redan 1956 målar upp de problem med klimatpåverkan mm.

Sett

The marvelous Mrs. Maisel. Säsong 3. (A-)
Svagare än tidigare, men fortsatt helt fantastiskt. Kan inte rekommendera hela serien högt nog. Rolig, smart och snygg.

Fantastic fungi (C)
Svamp är fascinerande och vackert. Den här dokumentären dock väl mycket av en kärlekshyllning. Lite kritik eller andra perspektiv hade gjort mycket för behållningen.

A bigger world (B+)
Världen särskiljer tydligt mellan vetenskapligt och övernaturligt. Corinne får en schamanistisk transupplevelse och för in det hon lär sig i västerländsk forskning för att skapa en djupare förståelse. Vacker film baserad på sann historia.

Den sista sommaren (A-)
Oerhört bra skådespelarinsatser när sex ungdomar åker ut på landet och brottas med frågor om relationer, närhet och om hemligheter ska avslöjas eller bäst hålls hemligt.

Inland (B+)
Skildring av hur en depression kan te sig när livet kastas runt och landar i en lågmäldhet i det norrländska inlandet. Tungt och vackert.

Psychosia (C)
Vackert foto. Förutsägbar historia med obehagliga porträtt av människor och ett slut som hyllar självmord.

Wolf wood (B)
Rysk skräck och fabelpastisch. Förmodligen långt bättre om en kan rysk mytologi, men charmig likväl.

Rocks (C)
Ungdomar i London. Vad som händer när man växer upp utan att kunna lita till sin omgivning.

Samtidigt på jorden (A-)
En vacker dokumentär kontrastering av det största i livet – döden – och alldagligheten det blir för de som jobbar med det. Dödgrävare, krematoriearbetare och likbilsförare.

We are here now (D)
Ointressant filmskolefilm om föräldrar i en föräldragrupp och det drama som uppstår.

A perfectly normal family (A-)
Kontrastrikt fint om hur en familj kan drabbas när fadern kommer ut som kvinna. Nyanserat och känslosamt.

Present.Perfect. (D-)
Två timmars ihopklipp av kinesiska livestreamers. Hade stängt av efter 12 sekunder om jag stött på det online istället för som en film på Göteborgs filmfestival. Hade gått efter en timme om det inte varit för att jag somnade efter en timme.

Hört

Penn Jillette on Magic, losing 100+ pounds and weaponizing kindness. The Tim Ferris Show. (B)
Genom att kontinuerligt föra dagbok och varje dag läsa igenom 1 år sedan, 5 år sedan och 10 år sedan blir det möjligt att jämföra utveckling och se stagnation. Har du samma konflikter nu som för ett år sedan?
Vi har olika typer av minnen. Penns visuella är värdelöst. Mitt episodiska är dåligt.

Dinner plate invasion: Lionfish, tiger shrimp and feral pigs. Gastropod. (B)
Ett sätt att kontrollera invasiva arter är genom att äta dem. Problemet är skeva incitament som kan göra att folk då avsiktligt behåller dem. När det sattes ett pris på råttsvansar i ett försök att få död på råttor, började folk föda upp råttor för att kunna lämna in svansarna.

Pluralistic ignorance. You are not so smart. (B+)
Det finns en skillnad mellan vad som uttrycks och vad folk tänker. Det kan gå så långt att majoriteten tycker en sak, men tror att de är i minoritet för att det offentliga uttrycket är ett annat än det interna. I Saudiarabien tyckte de flesta unga män att det var okej att deras fruar skulle arbeta utanför hemmet, men de flesta trodde att andra inte skulle vara okej med det, och de agerade då också själva som att det inte var okej. Genom att få informationen om vad andra faktiskt tyckte, förändrades beteendet.

Old world vs. New world: The great wine debate. Intelligence squared. (A-)
Oerhört befriande att höra intelligenta personer argumentera om någonting från två olika håll med valida poänger. Blev ofta mer humor än seriositet i frågan, då fokus låg på olika aspekter av om nya världen eller gamla är bäst. Det kan dock nog vara så många saker som upplevs som motsättningar är; skenbart är det en meningsskiljaktigthet, men det beror på en bristande operationalisering av vad det är debatten handlar om.

The opioid tragedy. Freakonomics Radio. (C)
Att klassa smärta som någonting som måste åtgärdas, ledde till en enorm överförskrivning av smärtstillande vilket i sin tur ledde till enorma problem med drogberoende. Än värre blev det av att läkare sen slutade skriva ut medicinen, och folk sökte sig istället till heroin och fentanyl då det var billigare och enklare att få tag i.

Think yourself happy. The happiness lab. (C)
Mindfulness är nyttigt och bra och borde alla ägna sig åt.

The United states of McDonald’s. Gastropod. (C)
McDonald’s serverar 1 % av världens befolkning varje dag. När man går in på statistiken kring snabbmatskedjan är det helt sjukt hur stort det är.

Team human. You are not so smart. (A)
Spoilers aren’t possible in any art of value. The value comes from people asking questions or thinking about things. Things that can be spoiled are only of limited value, they are consumables in the same way as fast food or a candy bar. It’s enjoyable short-term, but doesn’t help you develop or learn in any way.
Humans can embrace ambiguity, it’s unpleasant, but it’s what makes us uniquely human. Algorithms destroy that. They say that someone is 80 % likely to do/buy something and target ads to them, and thereby they might raise the likelihood to 90 %. Algorithms aren’t innocent things that help us find the things we like by presenting them, the presentation itself shapes what we do. It makes us lose diversity and thereby the things that make us unique and wonderful.

The messenger is the message. Behavioral Grooves. (C-)
Inget nytt som inte är med i boken. Samma brister.

The random show. Kevin Rose and Tim Ferriss. (C)
För mycket psykadeliskt fokus för att vara intressant.

Kulturkonsumtion december

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under december.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, längden på mitt hår, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Om hasch – Walter Benjamin (C)
Lite förvirrande upplägg med texter som återkommer, och beskrivningarna från rusets dimmor är så dimmiga som det tillståndet tenderar att vara. Ändå fascinerande och en del vackra ordvändningar.

Leviatan – Lyra Koli (B+)
Modernt diktepos om den mytologiska varelsens möjliga existens, och vilken form den må ha varit. Rolig och tänkvärd mental djupdykning som täcker allt från bibeln och Dante, till Linné och internetfunderingar i sin sökan efter svaret på vad Leviatan är.

The lies we tell ourselves – Jon Fredrickson (B)
Mer filosofiskt än psykologiskt med grundtanken att alla problem har sin grund i att vi inte är ärliga mot oss själva utan försöker försvara oss mot obehag. Luddigt och blommigt berättande, men kan med behållning läsas ett slumpmässigt kapitel i taget.

Go tell it on the mountain – James Baldwin (C-)
Familjedrama kretsande kring en predikant där alla i familjen har sina mörka förflutna. Jag märker att jag har svårt att relatera till utsattheten, fattigdomen och den afroamerikanska bakgrunden.

Nudging i praktiken – Ida Lemoine, Kajsa Lindström, Linda Lindström, Samuel Salzer (C)
Ytlig genomgång och guide till hur Beteendelabbet jobbar med nudging. Det är svårt för mig att avgöra om den är bra eller inte då den ligger på en sån basic nivå, förhoppningsvis upplevs den användbar och är till nytta. Stör mig på att kognitiva bias översätts till tankefällor, då det låter som att de är problem istället för att lyfta upp varför de överhuvudtaget existerar.

Aké – Wole Soyinka (B)
En barndomsberättelse i gränslandet mellan det mystiska och det kristna. Intelligent, roligt och engagerande om än ibland förvirrande.

Sett

På Spåret (B)
Alltid bra.

His dark materials (C-)
Överlag vackert filmat och bra skådespelarprestationer, men historien är lite för bristfällig och missar att väcka emotionellt engagemang.

Landet lyckopiller (C)
Bra koncept men problematiskt okritisk till SSRI. Nämner i princip inte deras biverkningar och svårigheten i att sätta ut dem när de väl är insatta över längre tid. Det kan vara svårt att veta vad som är biverkningar och vad som är återvändande problem.

Hustlers (C-)
Fascinerande hur J Lo kan vara 50 och se ut som hon gör, men det är också filmens behållning.

Hört

De två par bluetoothörlurar jag hade har gått sönder, så jag har inte lyssnat på poddar alls den här månaden.


Beteendeförändring är enkelt/svårt

Man And Woman Holding Battle Ropes

Några av världens främsta forskare inom beteendeförändring gav sig på att ta reda på hur gymbesökare bäst kan motiveras att fortsätta träna. Mer än 63 000 personer som redan var medlemmar i ett amerikanskt dygnet-runt gym valde att (gratis) bli en försöksperson för att försöka träna mer. Resultatet? Fantastiskt! Fast också helt misslyckat.

Målet var att utifrån ett program på 28 dagar motivera gymmedlemmarna att träna mera. Eftersom det fanns så många deltagare gick det också att testa en hel del olika saker på en gång. Alla grupper fick några grunder som man visste fungerade: de fick göra en intentionsimplementering*, fick lite pengar tillbaka varje gång de tränade plus fick påminnelser skickade till sig. Utöver det så testades 52 olika saker som man misstänkte skulle kunna öka gymmandet ytterligare. Allting jämfördes med en kontrollgrupp som i princip bara fick ett “Tack för att du ville vara med!” och sen ingenting mer.

Det fantastiska var att 50 till 75 procent av de som deltog i experimentgrupperna faktiskt ökade sitt gymmande i jämförelse med kontrollgruppen. Det finns tydliga sätt att hjälpa människor att träna mera!

Det misslyckade var dels att ingen av experimentgrupperna var bättre än de andra, och framförallt att ingenting ledde till en beteendeförändring som sträckte sig efter de 28 dagarna experimentet varade. Det går bra att förändra ett beteende under en period, men att skapa vanor är svårt.

BJ Fogg, en av vaneforskningens giganter har nyligen släppt en bok på ämnet vaneskapande där han har utvecklat sin modell för beteendeförändring. Han beskriver det själv i boken som att det var revolutionerande för honom när han insåg vad det var som krävdes, och att ingen annan uppmärksammat det tidigare**: det kräver en positiv känsla. Inte en abstrakt, långsiktig tanke om att det kommer vara bra för oss att träna, utan en omedelbar, kännbar glädje eller lycka som följer direkt på beteendet att träna.

Jag kan inte låta bli att tänka att det kan vara det forskarna i den gigantiska studien missade. Att de var så fokuserade på sina externa metoder för beteendepåverkan att de missade att ta hänsyn till vad det faktiskt är som motiverar en person till ett beteende.

*Skriva när, var och hur de ska gymma

**Vilket i min åsikt är totalt nonsens. Det är precis vad klassisk behaviorism och inlärningsteori á BF Skinner handlar om. Skinner säger att det bästa sättet att styra beteende är positiv förstärkning, vilket innebär att det kommer en belöning varje gång ett beteende utförs. I allmänt språkbruk tänker vi på en belöning som någonting konkret, exempelvis pengar eller en glass, men en belöning är i grund och botten en dopaminkick i hjärnan som känns bra. Det som är belönande för en person är det inte per automatik för en annan, utan det har med varje individs gener, uppväxtmiljö och stundens tillstånd att göra. BJ Fogg ger helt enkelt ett avgränsat exempel på den övergripande principen när han rekommenderar att fira mentalt eller med en fysisk gest.

Kulturkonsumtion november

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under november.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, längden på mitt hår, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Three women – Lisa Taddeo (C)
Spännande att helt öppet få följa tre kvinnors perspektiv på sina egna livsberättelser, med fokus kring relationer och sex. Introduktionen var bättre än resten av boken.

Digitala beteenden – Niklas Laninge, Arvid Jansson (C)
Innehållsmässigt vettig, evidensbaserad och hjälpsam. Vilket också är vad gör den osympatisk när det bara handlar om att sälja mera. Brist på etiskt tänkande.

The undoing project – Michael Lewis (B)
Engagerande, underhållande och med en tendens att bidra till mindervärdeskomplex när vidden av Tversky och Kahnemans genialitet får fritt löprum. Ibland för fritt, till den grad att det blir okritiska hyperboler snarare än en sann biografi.

How change happens – Cass Sunstein (C-)
Tung juridiskfilosofisk utläggning om blandade ämnen, men främst centrerat kring nudging och dess existensberättigande samt social påverkan.

The dawn watch, Joseph Conrad in a global world – Maya Jasanoff (B-)
Hade ingen aning om att Joseph Conrad var polsk. Bra biografi om ett fascinerande liv.

Die angst des Tormanns beim Elfmeter – Peter Handke (C-)
Ett mord begås och en före detta målvakt verkar sjunka djupare och djupare in i en psykos. Oengagerande story, men tidvis språkmässigt intressant.

Sett

Flotten (B-)
En antropologs experimentdrömmar går överstyr, där han försöker så split och provocera våld uppstår närhet och gemenskap. Han lyckades väl i att binda ihop gruppen genom att skapa en gemensam fiende: sig själv.

Tell me who I am (A)
En 18-åring förlorar sitt minne. Hans tvillingbror får berätta allt om deras uppväxt och inser att han har makten att skapa ett lyckligare liv, utan övergrepp. Fjorton år senare kommer det fram ändå. Tankeväckande om hur minnen fungerar, en identitet formas och behovet av förståelse.

The politician (C)
En serie för alla som gillar politik, manipulation och Wes Anderson. Underhållande men ofta utan tillräckligt djup för att verkligen vara intressant.

The game changers (B+)
Dokumentär med mycket manliga män som visar på hur en växtbaserad kost är bättre för hälsan, och fysiskt presterande. Underbart inlägg i diskussionen om kost som kan få främst män som är skeptiska att inse fördelarna bortom utsläppsminskning.

Hört

The happiness lab (A)
Utmärkt genomgång av olika principer och element som behövs för att vara lycklig, blandat med anekdoter, bra historier och framstående forskare.

Mumiesikal. Rollspelsklubben. (B+)
Underhållande liveinspelning av rollspelsklubben med mumier och sång. Ibland väl segt och sexfokuserat, men överlag helt underbart.

Hur ser du till att ditt barn överlever och blir vettigt?

Child With Woman Holding Map

Emily Oster är ekonomen som fick två barn och insåg att mitt uppe i stressen av att vara förälder, så var det svårt att veta vad som är vad. Hur skulle hon se till att hennes barn blev de bästa människor de kunde bli? Eller att de överhuvudtaget överlever när världen är full av faror? Extra svårt blir det när omgivningen består av en lång rad experter, både självutnämnda och faktiska, som kommer med en lång rad motstridiga råd. Ska barnet få skrika sig självt till sömn eller ska det tröstas direkt? Ska hen få sova i sängen eller riskerar det kvävning av ett täcke som blivit avkastat? Hur viktigt är det med amning? 

Emily närmade sig frågorna om vad som är bäst på samma sätt som hon närmar sig sitt jobb: genom att gå igenom all den forskning som finns för att sen sammanställa vad som är myter och vad som är baserat på fakta. För att sen skriva en bok. Hon insåg snabbt att svaret på frågan “Vad borde jag ha gjort om jag varit den perfekta föräldern?” ofta inte var så enkelt. En del frågor var lätta: sushi är okej att äta. Alkohol i måttliga mängder är inte farligt vare sig under graviditeten eller under amningsperioden. Att sova med ett barn i sängen är ingen större fara (så länge de andra i sängen inte har druckit stora mängder alkohol, röker eller på annat sätt är ur sin egen sömnbalans) medan det är en dålig idé att sova i soffan med barnet. Det finns fördelar med att amma sitt eget barn, men det är ingen katastrof om det inte går eller man inte vill.

Bland det viktigaste Emily Oster pekar ut i boken är att föräldraprogram baserade på psykologi och inlärningsteori, som inför disciplin och konsekvenser för barnet, har visats effektiva både på kort och lång sikt för att göra barnen mer lyhörda och föräldrarna mindre stressade – även flera år senare. Ett sånt är 1-2-3 magic utvecklat av psykologen Thomas Phelan där föräldern uppmanas att räkna till tre varje gång någonting händer, och har barnet inte åtgärdat problemet (bett om ursäkt till syskonet, fiskat mobiltelefonen ur toaletten eller ställt tillbaka Kalaspuffarna i butikshyllan) så kommer en konsekvens. Konsekvensen behöver vara kännbar för barnet, oavsett om det är en förlust av ett privilegie eller en bestraffning i stil med time-out, men det absolut viktigaste är att vara konsekvent. Har du sagt att barnet kommer förlora sin lunchkaka om det inte ber om ursäkt, så är det viktigt att det också blir så. 

Emily Oster lugnar oroliga föräldrar som fastnar för mycket i internets myriader av råd med att “Den kvinnan på internet bor inte i ditt hem, du vet bättre än henne”. Ett råd som är viktigt att ta till sig när det gäller hennes forskning också. Barn har sedan mänsklighetens begynnelse – bokstavligt talat – lyckats överleva även utan den enda sanna kunskapen som vi nu försöker få reda på. Dessutom inser varje förälder snabbt att oavsett vad som är bäst eller ej, så är det inte bara den rationella och logiska vuxna som bestämmer, utan den lilla varelsen har en stark vilja och är duktig på att meddela när saker inte känns bra.

Att uppfostra ett barn perfekt är inte möjligt. Vi vet helt enkelt inte vilken typ av upplevelser som leder till vilken typ av vuxen. Det finns för många faktorer som spelar in, från genetiken till miljön i livmodern, till föräldrarnas bakgrund, hur många syskon som finns och var barnet passar in i skaran, vilket område det växer upp i, vilka vänner det får, vilka föräldrar de vännerna har, vad som händer politiskt i världen, hur klimatet utvecklas och mycket, mycket mer.

Att det finns så många olika faktorer som spelar in gör dessutom så att även om vi visste vilken typ av upplevelser som ledde till vilken typ av vuxen, så skulle vi inte kunna kontrollera det. För att ha full kontroll över barnets uppväxtvillkor skulle det behöva stängas in i ett slutet labb utan kontakt med övriga världen. En lightversion av det labbuppväxta barnet är barn med helikopterföräldrar – föräldrar som försöker undanröja alla svårigheter och hinder ett barn kan stöta på – där det finns en tydlig koppling mellan den föräldrastilen, med depression och missnöjdhet med livet hos barnen. Vilket leder till en paradox: Det enda sättet att se till att ett barn får den optimala uppväxten är att kontrollera allt, men kontrollerar vi allt lär sig barnet inte att hantera livets oförutsägbarheter. Därmed är den optimala uppväxten inte längre optimal.

B.F. Skinner försöker sig på att lösa det här genom att konstruera en ideal uppväxtmiljö i sin utopiska bok Walden Two och möjligtvis går det att till viss del inspireras av honom. Även om det behövs faktisk forskning och inte bara idealiserat tänkande för att se om hans idéer håller också i praktiken. I hans värld kontrolleras barnens uppväxtmiljö strikt, där de den första tiden i princip är de labbuppväxta barn jag refererade till tidigare, för att sen långsamt utsättas för fler och fler utmaningar som är designade för att öka deras tolerans för obehag och svårigheter.

Att långsamt vänja någon vid svårigheter genom utmaningar har stöd i forskning, som visar att det är ett utmärkt sätt att exempelvis befästa åsikter, och är en av grunderna i deliberate practice. Genom att hela tiden röra oss i det som den ryska psykologen Vygotsky kallade för den proximala utvecklingszonen, utökas vad som kan hanteras och stärks våra förmågor.

Som förälder innebär det här att du behöver låta ditt barn brottas med de problem som dyker upp, och inte genast försöka lösa dem åt hen. Kommer barnet till dig och ber om hjälp, hjälp det. Gör barnet inte det, låt hen lära sig i fred. Det finns ingen vuxen utan en barndom att bearbeta, så oroa dig inte så mycket för hur det går. Det kommer att bli bra.

Bråk gör världen bättre.

2 Men Performing Capoeira on Grass

Att tycka annorlunda än en annan person och riskera att hamna i en diskussion där vi har fel, eller känner oss dumma, är så obehagligt för den genomsnittliga personen att den hellre ägnar sig åt en totalt meningslös syssla så som att spika i hundra spikar i en bräda, än att diskutera med en meningsmotståndare.

Det finns många sätt att argumentera, debattera och bråka på. Ofta görs det fel. Det gäller inte bara debatter mellan partiledare på TV (där det ändå inte handlar om att egentligen övertyga någon om en åsikt eller att ha rätt, utan om att posera för sina väljare och framstå som kompetent), utan även i våra vardagliga meningsskiljaktigheter.

Hamnar vi ändå i en diskussion med en meningsmotståndare så finns en rad taktiker att ta till för att inte behöva utstå förödmjukelsen av att inte kunna sina åsikter tillräckligt väl för att sätta någon som tycker annorlunda på plats.*

Det enklaste sättet att vinna en debatt är genom att inte möta motståndarens argument. Problemet i verkligheten är att folk ofta har god grund att tycka det de tycker, särskilt om de vågar uttrycka det i offentliga arenor.** Är man själv inte lika påläst, så är det lätt att hamna i underläge.

Som tur är finns räddning!

Räddningen för många, både i offentliga arenor och i bråk i personliga relationer, är att använda sig av halmdockor. Ett halmdockeargument handlar om att ta motståndarens välgrundade argument, för att sen vända och vrida på dem tills de får en form man känner sig bekväm med att argumentera mot.

Det går att göra genom att omvandla argumentet till någonting som låter liknande men är betydligt dummare, genom att fokusera på den svagaste delen av argumentet eller helt enkelt genom att hitta på vad den andra personen tycker eller tänker.

Den briljanta bloggen Waitbutwhy har några exempel:

Problemet med att argumentera på det här sättet är att det inte leder till att någon lär sig eller utvecklas. I bästa fall. I värsta fall leder det istället åt precis motsatt håll. Parterna glider isär, tycker aktivt illa om varandra och vägrar att kommunicera vidare. Dåligt nog i en politisk debatt, katastrofalt i en relation.

Meningsskiljaktigheter är möjligheter för båda parter att utvecklas och utforska en fråga tillsammans. I parterapi är ofta problemet att parterna försöker vinna över varandra, att vara den som har rätt. Fokus behöver istället ändras till att parterna är en sida, och att problemet är på den andra. Tillsammans ska en lösning hittas. På samma sätt borde den politiska debatten fokusera på den önskade utgången, snarare än vägen dit. Kan vi fokusera på de delade värderingarna i vart vi vill få samhället, kommer det också vara betydligt enklare att tillsammans ta oss dit.

För att få till en ärlig diskussion har det utvecklats ett alternativ till halmdockeargumenterandet, som istället kallas för stålmansargument. Istället för att på olika sätt försöka försvaga motpartens argument, så handlar det om att försöka tolka det så välvilligt som möjligt. Målet är att få motparten att känna sig hörd och förstådd, gärna till den grad att den utbrister “Ja! Så där önskar jag att jag hade formulerat det!”. Genom att omformulera och kolla av med meningsmotståndaren att man har förstått rätt, blir den också villig att lyssna på dina motargument.

Först efter att tillsammans med motståndaren ha förstått vad det är den försöker säga, är det rimligt att försöka argumentera emot.

Ta med dig det i nästa diskussion, så kommer du bidra till ett bättre samhälle och få djupare relationer med partners, vänner och motståndare.

*Det vi behöver förstå är att det för de flesta personer inte bara handlar om insikten om en inkorrekt åsikt. En åsikt står sällan i ensamt majestät, utan är i sin tur kopplad till en självbild, vår identitet, våra vänskaper, hur våra älskade ser på oss och hur vi ser på oss själva. Ifrågasätts en åsikt kan det alltså upplevas som att ens själva existens ifrågasätts. För många är mycket okej att ifrågasätta, men ofta finns ändå några kärnvärden som är precis så känsliga genom deras koppling till identitet som jag precis beskrivit.

**Det kan tyckas finnas lysande undantag från det här. USAs nuvarande president till exempel. Han är dock ytterligare ett stärkande exempel för den här tesen. Det handlar inte om att tycka det som är sant utan om det som är rätt. Rätt är beroende av kontexten och vad syftet är. För Trump är det rätt att tycka det som hans kärnväljare uppskattar (eller tjänar honom pengar). För en plantageägare på 1700-talet om att en del människor inte var människor utan snarare boskap. Det gör det inte sant, men det ger ett behagliga och lättare liv för personen i förhållande till dens omgivning.