En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under november. Jag har lyssnat på mer saker, men som vanligt varit dålig på att skriva ner det.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

A language older than words – Derrick Jensen (A)
Brutalt öppenhjärtlig och granskade av sin och världens historia. Boken är närmast poetisk i sitt försök att möta människans relation till världen och hur vi behandlar allt vi ser som annat. Den är på samma gång nihilistiskt mörk kring mänskligheten, och en kärleksförklaring till världen omkring oss och möjligheterna den innehåller.

Gör så här – Randall Munroe (C)
Småunderhållande med seriösa svar på halvdana frågor, men blir för mycket på en gång. Dessutom riktigt dålig översättning och korrektur.

Poltava – Peter Englund (B-)
Fantastisk för en MÖP, men alldeles för mycket siffror, detaljer och regementesgenomgångar för en normalintresserad person. Antalet människor upplevs som lågt med moderna referenser från världskrigen, men Englund gör ett bra jobb med att sätta det i perspektiv och måla upp Poltava som brutalt blodigt och en världsomvälvande förlust där Sverige tappade positionen som stormakt till förmån för Ryssland.

Mutant message down under – Marlo Morgan (B)
Jag försökte läsa boken med tre glasögon: som om jag inte vetat någonting om den, utifrån kunskapen om den bluff och utnyttjande den är, och utifrån min tyska väns vars liv den förändrat. Genomgående trevlig syn på vad människan borde fokusera på, synd bara att det är svept i en mantel av enorm kulturell appropriering. Vilket med den förförståelsen iofs också gör det till intressant läsning. Språkmässigt är den närmast harlequin.

Absolute resonance – Li Hu (C)
Standard webnovel med en protagonist som har haft det svårt, men upptäcker en fantastisk potential hos sig själv.

Nattkorpen – Johan Rundberg (B)
Trevlig deckarbok för ungdomar, väl förtjänt av Augustpriset i den kategorien

One, none and a hundred-thousand – Luigi Pirandello (B)
Repetitivt berättande om realisationen att andra personer ser på en på ett annat sätt än vad man själv gör. Resulterandes i antingen ingen eller oändligt många olika identiteter. Bra grundfunderande, men inte ett berättande som jag fann så medryckande.

Dune – Frank Herbert (B)
Helt okej fantasy/sci-fi, förstår inte riktigt varför den blivit en sån kultklassiker. Mycket som går oförklarat, och nog knappast är rimligt. Gillar filmen av Villeneuve bättre.

Fuzz – Mary Roach (A-)
Lika underhållande som alltid, den här gången om hur djur inte agerar som människor önskar, från påvens bråk med duvor till skidresorters tveksamma hantering av björn. Det boken i slutändan handlar om är mänskligt beteende.

Dunning-Kruger-effekten – Andrés Stoopendaal (B)
Tydliga inslag av Houllebecq, implicit och explicit. Underhållande i sitt möte med en bristande självbild och verkligheten, som representerar det mänskliga dilemmat väl.

Dune: Messiah – Frank Herbert (B)
En kort fortsättning på en lång berättelse, där fokus hamnar mer kring religion och hanterande av möjliga framtider. Det metafysiska perspektivet tillför någonting som saknas i den första boken, och gör den här intressantare.

Chatter – Ethan Kross (B)
Helt okej genomgång av det mänskliga hanterandet av den inre rösten. Ej så förtjust i benämningen chatter, och tycker den tidvis är väldigt oprecis i hur den hanterar den grundläggande frågan kring hur vi påverkas av vårt explicita tänkande.

Sett

Spotlight (A)
Fantastisk film om det journalistiska arbete som ledde fram till den första stora skandalen kring katolska prästers utnyttjande av barn.

Lönnmördarna (B)
Mordet på Kim-Nam Jung är en märklig historia, som här porträtteras väl.

Dune (A)
Lika bra en andra gång.

Spice Girls (B+)
Fascinerande att lära mig om hur ofantligt stora och inflytelserika Spice Girls var, på musiken såväl som den större kulturen. Imponerande människor som tog makten över sina egna liv, så vitt det gick i hysterin.

Red notice (B)
Precis så tanklöst underhållande som trailern utlovar, utmärkt en bakisdag.

Dune (1984) (B)
Fantastiskt dålig, men samtidigt lite bra. Imponerande försök, och med rätt glasögon på är den väl värd att se!

Målbrottskören (A)
Oerhört fint om pojkar kring puberteten.

Ett runda till (B)
Fint om att finna tillbaka till sin tappade livsglädje, men förstås tung och jobbig i destruktiviteten det kan leda till. Speciellt när det sker genom konstant fylla. Omgivningens förståelse och reaktioner är det som lyfter filmen ett extra steg.

The great British bake off, säsong 12 (A)
Inte de bästa bakarna de haft på programmet, men Jürgen är en av de gulligaste.

Ich bin dein Mensch (B)
Tysklands oscarsbidrag i år. Typisk film kring en människa som förälskar sig i en android, med ett extra lager av filosofiskt resonerande kring hur vi påverkas av en upplevelse som går bortanför det vanliga. Vore intressant att prata med vänner om, hur de känner sig påverkade av tidigare dejtande eller relationer man sett omkring sig.

Hört

Aim higher – Against the rules with Michael Lewis (A)
Fascinerande utveckling med hjälp av en röstcoach