En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under oktober. Jag har lyssnat på mer saker, men mest sinneslös underhållning som Flashback forever, Alex&Sigge och Schnapsidee.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Horisonten finns alltid kvar – Jonna Bornemark (A)
Om omdömets betydelse i livet, och hur byråkratisering och förpappring av samhället lett till professionalitetens förminskande. Tydlig fortsättning på hennes kritik av new public management och fokus på det mätbara, med samma utgångspunkter i framförallt Cusanus. Viktig välformulerad kritik, jag håller till stor del med henne.

Children of blood and bone – Tomi Adeyemi (C)
Hyllad fantasy med magi i en fiktiv afrikansk nation, men jag tyckte den var klumpig, halvdant utvecklade karaktärer och en plot som rör sig för fort och för mycket.

Afterlives – Abdulrazak Gurnah (B)
Professorskapet och kunskapen om samhället i Tanzania/Zanzibar kring kolionalismen får ta för stor plats, på bekostnad av historieberättande och känsla. Karaktärerna är okej, men det känns för mycket som en historisk roman, med betoning på historia.

Vinnarna – Fredrik Backman (A-)
Slutet på sagan om Björnstad. Fortsatt inte mina favoriter bland hans verk, men tårarna rinner. Den känslomässiga rättframheten är där han som vanligt briljerar.

By the sea – Abdulrazak Gurnah (B+)
Språkligt och filosofiskt intressant på ett sätt som hans senare verk inte var. Här förstår jag varför han fick nobelpriset.

Palliativsamhället – Byung-Chul Han (A)
Starkt ifrågasättande av samhällets rädsla för smärta, i alla dess former. Ett samhället som undviker det onda får heller ej det goda, utan människan blir mer omänsklig. Som Byung-Chul själv skriver i slutet: “Den som vill undanröja all smärta måste också avskaffa döden. Men ett liv utan död och smärta är inte ett mänskligt, utan ett odött liv. Människan avskaffar sig själv för att överleva. Hon kommer möjligen att uppnå odödlighet, men till priset av livet.”

Wolf hall – Hilary Mantel (B)
Historiskt om Thomas Cromwells väg från ingen till mäktigast i riket under Henry VIII. Här kan alla andra historiska böcker landa för inspiration, även om det är en tid som jag inte engageras speciellt över.

Sett

Center stage (B)
Balett är en fascinerande disciplin. Absolut klyschig, men också charmig.

Dune (A)
Fantastisk adaption av boken. Denis Villeneuve har fått precis så mycket resurser och de skådespelare som behövdes för att göra ett mästerverk. Hade blivit ledsen om del 2 inte blir av.

Lego masters Sverige, säsong 2 (B+)
Minst lika underhållande som säsong 1. Precis rätt grandiositet i utmaningar, och trots att det hade kunnat vara en grupp människor som är för awkward att titta på, blir det nästan bara härligt och med fina vänskaper.

Tigrar (B)
Tungt om psykisk ohälsas ignorerande i den professionella idrottsvärlden, och vad man ska vara villig att offra för att bli bäst. Strax efter att jag sett den blev den Sveriges nominering till en Oscar.

Squid game (B-)
Fattar inte hypen. Blodigt och brutalt, ganska snyggt, men inte fantastiskt på något område.

The French dispatch (B)
Väldigt Wes Anderson. Totalt omöjligt att hänga med i alla snabba referenser och coola element, snygg och underhållande men rörig.

Hört

Let’s talk about sex! – Ear biscuits (A)
Rhett och Link från Good mythical morning pratar om sin uppväxt i purity-kulturen, hur det formade synen på sex, masturbation, porr med mera, och hur det varit för dem att inte ha haft sex innan äktenskapet (som nu hållit i över 20 år för de båda). Fascinerande inblick i en värld jag haft vaga fördomar kring, nu fått en del bekräftat och annat motbevisat. Ett exempel är hur idiotiskt jag tänkt det är att inte ha sex innan giftermål eftersom man då inte vet hur kompatibla man är, men där det tydligt berättas hur mycket större sexualitet är en penetration, och klart man kan få ett hum om det från kyssande och beröring.