En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under september. Vilket tydligen inte var mycket av något. Jag har börjat dansa Bachata, är det månne den som tagit upp min tid?

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

A separate reality, further conversations with Don Juan – Carlos Castaneda (B-)
Fortsatt intressanta passager, men lite tröttsamt med alla repetitioner av hur farlig Don Juans väg är att gå.

The alchemist – Paulo Coelho (A)
Jag förstår hypen. Mycket fina filosofiska funderingar i en klassisk berättelsestil av formen “The hero’s journey”. En herdepojke vill se världen, och universum konspirerar för att förverkliga det eftersom det är hans själs riktiga väg.

The splendid and the vile – Erik Larson (A-)
Churchill var smart och det är fascinerande att höra om livet kring hans första år vid den absoluta makten i engelsk historia. Otroligt väl efterforskat, och jag gillar perspektivet som begränsar och lever sig in i det historiska, istället för att ta för mycket helikopterperspektiv.

Väggen – Pia Dellson (B-)
Utbränd psykiaters anteckningar. Kanske läsvärt om man själv befinner sig i utmattning och inte har någon kunskap om det.

Sett

Metal shop masters (C-)
Kanske det sämsta program i det här formatet av tävlingsprogram som jag sett. Alldeles för lite tid i förhållande till de arbeten deltagarna är vana vid, och udda utformade tävlingar med för mycket kriterier och tråkiga uppgifter.

Free guy (B)
Riktigt bra underhållande actionfilm, med allt vad det innebär. Kul twist med livet i ett tv-spel, och hur det kan bli om en NPC plötsligt börjar delta.

Portrait of a lady on fire (A)
Vackert. Starka karaktärer och stämningen får bli både tryckt och lågmäld i förmedlandet av filmens känsla.