Prospektteorin är ett hittepå-begrepp, som namngavs för att det inte skulle kunna förvirras med någonting redan existerande. Vilket också gör att det låter konstigt de första gångerna man stöter på det.

Det är dock inte så komplicerat egentligen, utan handlar om hur människor tar beslut när det är osäkert vilket beslut som är bäst. Vilket i det verkliga livet är alltid. I forskning kan man hitta på exempel där det inte finns en osäkerhet kring vad som är bäst, men verkliga livet är så komplext och mångfasetterat att det alltid finns anledning att fundera både en och två gånger över vad man tror att kommer att ge mest fördelaktigt utfall.

Prospektteorin handlar alltså i grund och botten om beslutsfattande.

Daniel Kahneman och Amos Tverskys ursprungliga artikel om prospektteorin är den mest citerade studien (i skrivande stund exakt 56 999 gånger) av alla ekonomiska studier. Inte dumt för en artikel skriven av två psykologer.* Det går knappt att överskatta hur viktig den studien har varit i att forma forskning, finansindustrin, hur beslutsfattare ser på världen, och hur de ekonomiska beslut som fattas varje dag tas.

Teorin har tre viktiga grunder: 1) Vi hatar att förlora mer än vi tycker om att vinna. 2) Referenspunkten skiljer sig från person till person och spelar mer roll än faktiska vinster/förluster, och 3) Ju större värden, desto mindre roll spelar ytterligare förändringar.

1. Upprepade studier visar att vi tycker ungefär dubbelt så illa om att förlora som vi gör att vinna. Det innebär att för att ställa upp på ett slantsinglingsvad – där det är 50/50 vem som vinner – behöver de flesta odds som innebär att de vinner dubbelt så mycket som de riskerar att förlora för att ställa upp på det.** Annars deltar vi helst inte alls. Det här är en av grunderna till att de flesta inte är så benägna att förändra sina liv på olika sätt: det behöver kännas dubbelt så sannolikt att det ska bli bra som att det ska bli dåligt, för att det ska kännas vettigt att göra.
2. Referenspunkten spelar roll för att en bonus på 1000 kronor kan vara en gudagåva från himlen för en trebarnsförälder med dålig inkomst, men en direkt förolämpning för en högt uppsatt chef. Vi utgår inte från faktiskt värde, utan från vad vi har och förväntar oss att få.
3. Skillnader är aldrig absoluta, utan handlar om kontraster. 400 kronor kan kännas som mycket om det handlar om att köpa en tröja för 99 eller 499 kronor, men som ingenting om bilen kostar 499 000 eller 499 400 kronor. Så fungerar också vår relation till välmående och lycka. Många som upplever att livet alltid förr eller senare går åt skogen, ser till att inte må bra, för att det då känns betydligt mycket värre när dippen kommer.

Nu när vi pratat om vad prospektteorin är så kommer ett sidospår: Som flera andra fält har psykologin genomgått en replikationskris, som på sina sätt även blivit en förtroendekris, där det ifrågasätts vilken forskning som går att lita på. Som tur är har många forskare gett sig in för att ge vetenskapen en solidare bas, och hitta lösningar på problemen.

En sån lösning har varit en ökning av kraven på att förregistrera studier så att det inte efter genomförd datainsamling går att fiska runt efter intressanta saker och i sin efterföljande artikel säga att det var det man letade efter från första början.***

En annan lösning är att i högre grad göra om studier som senare forskning bygger på. Det är vad “replikations”-delen av replikationskrisen handlar om. En av grundpelarna i forskning är att resultat ska gå att replikera – återskapa – för att visa att de inte uppstått av en slump. Det är någonting forskarvärlden inte har premierat, utan det har funnits ett driv både från lärosätens och forskningsmedelsinstitutioners håll att hela tiden skapa ny forskning istället för att göra om gammal.

Här löper sidospåret ihop med huvudspåret, för precis det – att återskapa tidigare forskning – har gjorts med Kahnemans och Tverskys ursprungliga studier om prospektteorin. I 19 länder, på 13 språk och med över 4000 deltagare.

Som tur är för Kahneman, och världen, visade deras resultat sig repliceras alldeles utmärkt, och världen kan fortsätta som den gör.****

*Den är dessutom en av de mest citerade bland alla psykologiska artiklar.

**Det uppenbara (och ironiska eftersom mitt exempel handlar om pengar) undantaget från det här är folk som spelar om pengar. Huvudförklaringen är att det är en väldigt liten del av befolkningen som spelar i någon högre grad. En annan möjlig förklaring är att spelen aldrig är formulerade så enkelt som att det är 49 % chans att vinna, och 51 % risk att förlora, utan de flesta har intrycket att de vinner vinner vinner.

***Problemet med den typen av utforskande studier är att det alltid går att hitta någonting som står ut, om man kollar på tillräckligt många variabler och inte har gigantiska utgångsgrupper som man undersöker. Ett vanligt signifikansvärde brukar vara p > 0.05, vilket innebär att det är mindre än 5 % sannolikhet att resultatet som har hittats beror på slumpen. Undersöker man flera variabler ökar snabbt sannolikheten över 50 % för att någon typ av effekt ska synas i den undersökta gruppen. Ju mindre den undersökte gruppen är, desto högre är sannolikheten att avvikelser från den totala populationen dyker upp.

****Vilket i och för sig på många sätt inte är bra eftersom världen på flera sätt går åt fel håll, men det beror knappast på att vi nu har en bättre förståelse av hur människor fungerar.