Hur många misslyckanden klarar vi av?

Freud ansåg att barndomen formade människan och var grunden till alla problem i vuxenlivet. Från neuroser till sexuella problem. Han hade rätt. Inte så rätt som han själv eller efterföljande psykoanalytiker ansåg sig ha. Men ändå rätt. För vi formas av allt som händer under livet, och det gäller också det som händer oss under barndomen.

Att debattera om det är gener eller miljön som formar oss är sedan länge helt irrelevant, det är alltid en kombination av båda två. Generna ger oss ett utgångsläge som sedan hela tiden formas, från miljön i livmodern till den under barndomen till våra vuxna livsföring. Väljer du att träna karate formar det dig på ett annat sätt än om du valt att träna fäktning.

Till terapirummet kommer folk med ett problem som de vill göra något åt. Det skiljer sig åt hur villiga de är att arbeta med det. Hur mycket de anser sig själva behöva göra en ansträngning kontra hur mycket de hoppas att det magiskt ska lösa sig för att de nu har sökt hjälp och pratar med någon. Det gemensamma är att de är där för att få hjälp. De betalar, med både tid och pengar, för att få den hjälpen.

Då är det också hjälp de ska få.

Det gör att terapeuten har en plikt att göra det bästa som går för patienten. Det är en av huvudanledningarna till att terapeuter bör hålla sig uppdaterade med vad forskningen säger är det effektivaste sättet att avgränsa problematik och sedan åtgärda den. Den andra anledningen är något som kallas inlärd hjälplöshet.

Inlärd hjälplöshet uppstår när en individ har försökt råda bot på ett problem, men har lärt sig att det inte går att göra någonting åt det. Det här har demonstrerats hos hundar som getts elchocker utan att kunna att ta sig ifrån dem. Trots att de senare har möjligheten att hoppa iväg från smärtan, så har de efter att ha upplevt hjälplösheten lärt sig att det inte finns något att göra, och gör därför heller ingenting.

Smärtan behöver inte vara fysisk, utan ger precis samma resultat när den är psykisk.* Människor är extremt bra på att lära sig utifrån erfarenhet. Gör vi någonting som inte fungerar, så slutar vi efter ett tag att göra det. Väldigt vettigt i de flesta fall. Ett problem när det kommer till mående. Ett ännu större problem när det finns en lång rad terapeuter som erbjuder en behandling som inte hjälper.

När en patient väl kommer till en terapeut har den redan gjort flera erfarenheter av att misslyckas. Den har själv inte klarat av att göra något åt problemet. Omgivningen har inte kunnat hjälpa den. Att då inte heller bli hjälpt av sin terapeut är inte en neutral händelse som åtminstone inte förvärrar situationen, utan riskerar att bidra till en inlärd hjälplöshet. Det stämmer även om kliniska skattningar inte visar på en förvärring av mående eller svårighetsgrad av problemen.

Att misslyckas kostar tron på att en förändring kan ske.

*Att dela upp smärta i fysisk kontra psykisk är en förenkling som egentligen inte har någon grund i verkligheten. All smärta existerar i samma del av hjärnan, och det som styr vår upplevelse av världen är det som händer i hjärnan. All fysisk smärta är alltså också psykisk smärta.