Idioter eller genier?

Dumhetsparadoxen är en bok av Mats Alvesson och André Spicer som beskriver människor som dumma. Irrationella, ooptimerande varelser som hellre lägger tid på arbetsplatsen att slöa framför datorn eller sitta tysta på ett möte, än att göra det smarta vilket är att ifrågasätta och försöka göra situationen så bra som möjligt.

Det påminner om synen på människan i beteendeekonomin, där allt som hindrar oss från att vara homo economicus, den ekonomiskt rationella människan som klassisk ekonomisk teori har sett oss som, ses som kognitiva bias, heuristiker eller på andra sätt tankefel.

Gerd Gigerenzer argumenterar för att beteendeekonomins uppdaterade bild av människan, som begränsat rationell istället för fullt rationell, faller i precis samma fälla som den klassiska ekonomin. Utgångspunkten är den samma, att grundtillståndet är rationalitet. Det beteendeekonomin gjort är att peka ut att det inte stämmer, men den har fortfarande inte förstått hur människan faktiskt fungerar.

När Alvesson och Spicer pekar ut att dumt att inte ha möten som leder till ökad vinst för företaget, eller Daniel Kahneman att det är irrationellt att förluster påverkar oss mer än vinster, missar de att människan inte har växt fram för att optimera världen omkring sig. Människan har växt fram för två saker: för att överleva och för att fortplanta sig.*

Att då anpassa sig efter rådande kultur på arbetsplatsen, som säger att det är viktigare att verka upptagen än det är att göra det som är bäst för organisationen, är inte för att vi är dumma. Det är för att vi är geniala. Vi uppfattar de signaler organisationen sänder ut om vad som faktiskt förväntas, inte de ord som lyfts fram, utan de handlingar som genomförs, och anpassar oss därefter.

På samma sätt är kognitiva bias och heuristiker inte tankefel, de är optimerade sätt att uppnå det som är viktigt för oss: att överleva och fortplanta oss. Både överlevnad och fortplantning hängde under vår evolutionära bakgrund ihop med gruppen vi levde tillsammans med, där vi behövde anpassa oss tillräckligt väl för att tillhöra den, men samtidigt stå ut tillräckligt mycket för att vara intressanta för potentiella partners.

Sett från det perspektivet är kognitiva bias och heuristiker varken dumma, irrationella eller begränsat rationella, utan fantastiskt smarta sätt vi visar vår tillhörighet till gruppen utifrån. Det gäller oavsett om vi pratar om förankring, konfirmationsbias, sunk-cost fallacy eller någon av de över 200 andra som forskare enligt wikipedia har upptäckt.

Du är alltså inte så dum som det kan kännas när en beteendeekonom pratar eller du sitter och låtsas jobba för att chefen inte ska bli arg. Du är istället genial på att anpassa dig för att överleva. Och ha sex.

*Till och med det kan ifrågasättas och reduceras till att det egentligen bara finns ett syfte: att fortplanta sig. Överlevnad är från det perspektivet helt enkelt ett väldigt smart sätt att se till att man får möjlighet till fortplanting.