Du är porrstjärnan, fotbollsspelaren och den hemliga agenten

People Walking on Pedestrian Lane during Daytime

Är du alla dem?

Kurzgesagt publicerade nyligen en video baserad på Andy Weirs historia The egg. Har du inte sett den rekommenderar jag att kolla på den innan du läser vidare, dels för att det är en underbar historia, men också för att nästa paragraf kommer förstöra överraskningen om du inte redan känner till den.

Har du tittat?

Säkert?

Okej. Så i berättelsen visar det sig att mänskligheten i själva verket bara består av en enda människa, som upplever alla liv som någonsin levts på jorden.

Det är en premiss vi med nuvarande vetenskap aldrig kommer att kunna bevisa eller motbevisa, men trots det finns det ett korn av sanning i det. Vi lever inte bara våra egna avgränsade liv, utan vi lever alla andras också. Inte som i videon genom att återfödas in i nya tider, kroppar, samhällen och positioner, men genom att vår hjärna hela tiden simulerar allting som vi på något sätt får kunskap om.

Oavsett om det är någonting vi ser, läser, hör eller bara hör talas om, simulerar vår hjärna konstant världen omkring oss. Den är en geléartad klump instängt i ett beckmörkt fängelse, men genom våra olika sinnen tar den in världen omkring oss och skapar en helhetsuppfattning. Det är en helhetsuppfattning som ligger längre ifrån en objektiv sanning om hur världen är beskaffad än vad de flesta av oss tänker sig, för den tar inte bara hänsyn till vad som pågår utanför oss, utan även det som pågår i övriga delar av hjärnan, kroppen och vad vi tidigare har upplevt. All information slängs ihop till en helhet som presenteras som att det är så det är. Hur hungrig vi är, om ett myggbett kliar, vi står på en hög bro eller anar att det finns ett monster i mörkret påverkar hur vi ser på världen omkring oss. Även om vi utförde samma beteende i olika situationer, exempelvis läsa samma tre rader i en bok, skulle upplevelsen av läsningen vara annorlunda.*

När vi tänker eller minns någonting är det samma delar av hjärnan som aktiveras som när vi själva genomför det vi funderar över. Oavsett om vi funderar över den dumma saken vi sa till chefen, försöker komma ihåg hur fiolstycket ska spelas eller hur karateslaget ska slås. Det gör att när vi ser en film är vi inte en passiv observatör, utan vi är på ett sätt alla karaktärer i filmen. Vilket inte bara gäller för en films karaktärer, utan alla människor vi träffar. Vi återföds kanske inte på samma sätt som i The egg, men på ett sätt lever vi ändå alla liv vi observerar. Tänk på det nästa gång du blir arg på någon, dömer den för dens beteende eller utseende.

*Det här är utgångspunkten i Lisa Feldman Barretts bok om känslor, How emotions are made. Där går hon genom den existerande forskningen på vad känslor är, och landar i att känslor inte är någonting som existerar i sig i våra hjärnor. Det finns inte ett centra som står för en känsla, eller en grupp av neuroner som skickar ut en viss signal. Hjärnan består av 100 miljarder neuroner. Varje ögonblicks output är en kombination av deras output. Alla möjliga kombinationer av de 100 miljarder neuronerna ger oss en siffra som är så löjligt stor att jag inte ens vet hur jag ska skriva den. Det är inte en astronomisk siffra i ordets rätta bemärkelse, för det finns ingenting vare sig på jorden eller astronomiskt som vi kan jämföra det med. Antalet atomer i universum är ungefär 1082 stycken, och då är vi alltså inte ens i närheten av att antalet kombinationer vår hjärna är kapabel till. Skulle vi skriva ner talet i en bok som en etta följt av nollor, skulle det behövas 50 miljoner böcker för att få med alla nollor.

Det gör sannolikheten att vi någonsin skulle uppleva en och samma upplevelse under våra livstider försvinnande liten. Så även när vi säger saker som “jag är arg” eller “jag är inte arg, jag är besviken” så kan en annan person inte fullt ut förstå vad det innebär, för de har aldrig haft samma konfiguration av neuroner aktiveras på samma sätt. Vi kan för den delen inte förstå själva helt vad det innebär, för vi har inte heller någonsin upplevt den kombinationen tidigare. Det vi uttrycker är istället en kulturellt accepterad version av ungefär vad det tillståndet innebär. Det är inte ett tillstånd som existerar i sig, utan som vi har lärt oss genom den miljö vi växt upp i.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s