Näsan är kort, livet är långt

Brown Gray Primate

En lång näsa

Det finns en sak som står för alla världens problem, från individens ormfobi och relationsproblem till världens diskriminering och den globala uppvärmningen som kommer att fortsätta utplåna arter i en rasande takt.

Kortsiktigt tänkande.

Ett exempel från samhället är Folkhälsomyndighetens rapport om lönsamheten i HPV-vaccinering för pojkar där de skriver:

Vaccination av pojkar mot HPV uppfyller smittskyddslagens kriterier för att inkluderas i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Med det menas att vaccinationen kan förebygga allvarlig sjukdom, är hållbar ur ett medicinetiskt perspektiv och är samhällsekonomiskt kostnadseffektivt.

Folkhälsomyndigheten om vaccination av pojkar mot HPV

Det tål att upprepas. Det kommer att rädda ett hundratal liv, är etiskt problemfritt OCH besparar samhället pengar. Rapporten kom 2017, men det har ännu inte tagits ett beslut om det ska ingå i det nationella vaccinationsprogrammet eller inte. Stockholms region utvärderade om det var värt för dem att göra på egen hand, men kom fram till att de inte har råd. Inte råd att spara pengar och liv. För att det just nu inte finns utrymme i budgeten.

Ett annat exempel är brottsprevention. Ett flertal politiska partier i Sverige pratar idag om att utöka polisstyrkan, göra det möjligt att sätta in insatsstyrkor i särskilt utsatta områden och införa hårdare fängelsestraff. Det kan hända att det funkar, men det bästa sättet att förhindra brott är att se till att det inte begås från första början. I USA brottades en lång rad ekonomer med att försöka förklara varför brottsligheten hade sjunkit under ett antal decennier. En lång rad förklaringar föreslogs, från förändringar i polisstyrkor till samhällsekonomiska eller politiska beslut, men hur ekonomerna än undersökte kunde de inte finna några kausala samband. Tills en av de märkte att det verkade finnas en koppling mellan att stater legaliserade abort och hur brottsutvecklingen skedde i den delen av landet.

För att förstå det behöver vi först fundera över varför aborter görs från första början. Svaret på det är enkelt och intuitivt: för att barnet inte är önskat. Så vilka barn är inte önskade? Jo, de där modern befinner sig i en situation där det inte är hållbart att uppfostra ett barn. Så de barn som inte kommer till världen när abort är lagligt, är de barn som annars hade växt upp under ogynnsamma förhållanden, med en moder (och eventuellt en fader) som egentligen helst inte hade fött dem. Att växa upp under de förhållandena, är precis det som för många leder in i en värld av kriminalitet. Så genom att legalisera abort försvann en stor del av brottsproblematiken i de stater där det gjordes.

Aborter är inte den enda lösningen där. Det är vad Karen Pryor skulle kalla för att “skjuta hunden” – en slutgiltig och oåterkallelig lösning på något som uppfattas som ett problem. Det aborten leder till är egentligen att barn inte växer upp under ogynnsamma förhållanden, och det finns gott om studier som visar på att ett avhjälpande av en dålig uppväxtmiljö förbättrar framtida förutsättningar. Kriminalitet förhindras effektivast och billigast genom att hjälpa barn ha en bättre uppväxt. Det kan ske genom att stötta ensamstående mammor, förbättra skolor eller se till att det finns hälsosamma fritidsaktiviteter. Att rehabilitera en brottsling är enormt mycket svårare (och kostsammare) än vad det är att ge ett barn en uppväxt som leder till stabilitet, bra jobb och ett fint liv, istället för in i kriminalitet.

Vi ska återvända till individen och hur det kortsiktiga tänkandet som gör att landsting och länder prioriterar att hålla nere sina kostnader här och nu, snarare än att investera de i interventioner som på sikt leder till sparade liv och pengar, också påverkar individen att göra dåliga beslut som leder till fobier, kraschade relationer och ensamhet.

Hos individen kan vi förstå det här genom det som psykologer kallar för “negativ förstärkning”. Det finns två olika sätt beteende styrs av om vi frågar en klassiskt skolad behaviorist, och det gäller både människor och djur. Vi styrs av belöningar och vi styrs av bestraffningar. Belöningar är saker vi vill ha, och som gör att vi utför ett beteende oftare. Bestraffningar är saker vi inte vill ha, och gör att vi utför ett beteende mer sällan.

Belöningar (och bestraffningar) kan vi dela upp i två underkategorier som vi kan kalla för tillförande och borttagande. Här kan det bli lite lurigt. Det vi behöver komma ihåg är att det som är belönande är belönande oavsett om vi lägger till eller tar bort någonting. Vi tar några exempel.

En belöning som styrs genom tillförning är att vi får någonting som känns bra för oss. Det kan vara att öppna en dörr och få se en attraktiv naken person. Slå någon på käften och få en adrenalinkick. Dricka en burk öl och känna smaken av humle i munnen. Genom att öppna dörren/slå personen/dricka ölen (beteende) tillförs en belöning (naken person/adrenalin/smaken av humle)*.

En belöning som styrs genom borttagande är att vi blir av med någonting som är obehagligt. Det kan vara att slå en mygga som sticker oss i armen. Spela candy crush på mobilen när vi är uttråkade. Kasta en tallrik i väggen. Genom att slå på myggan/spela candy crush/kasta en tallrik (beteende), blir vi av med obehaget från den stickande myggan/uttråknaden/ilskan och mår därför bättre.

Den här andra typen av belöningar är det som kontrollerar i princip allt som är dåligt. Vi vet hur vi borde bete oss. Återvinna, äta hälsosammare, träna mera, prata med vänner om hur vi mår, med partnern om svartsjukan eller cykla på semester istället för att flyga. Men det är jobbigt. Det är jobbigt att alltid sortera rätt, att äta en sallad istället för en hamburgare, gå på spinningpasset, lyfta upp med för oss betydelsefulla personer när vi är sårbara, ledsna eller arga eller att säga till barnen att det blir Hisingen runt istället för Gran Canaria och Bamse.

Så länge vi låter det jobbiga här och nu styra, följer vi belöningarna som kommer från att obehaget tas bort. Problemet är att när obehaget här och nu försvinner, vi får äta god mat, slipper få träningsvärk och barnen jublar över flygresan, så blir konsekvensen på lång sikt katastrofal. För vår hälsa. För planeten. För barnens framtid.

Vill vi leva ett långt och gott liv behöver vi lära oss stå ut med det kortsiktiga obehaget och istället använda vår unikt mänskliga kapacitet att föreställa oss en annan värld. En värld där vi just nu upplever ett obehag, men där allting blir bättre för alla i framtiden.

*Vad som fungerar som en belöning beror på personen som får den, vilka preferenser den har, men också hur den mår just nu, vad den saknar och vad den behöver.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s