Ledarskap kräver mod

‘What’s the world for if you can’t make it up the way you want it?

‘The way I want it?’

‘Yeah. The way you want it. Don’t you want it to be something more than what it is?’

‘What’s the point? I can’t change it.’

‘That’s the point. If you don’t, it will change you and it’ll be your fault cause you let it. I let it. And messed up my life.’

‘Messed it up how?’

‘Forgot it.’

‘Forgot?’

‘Forgot it was mine. My life. I just ran up and down the streets wishing I was somebody else.’

Jazz – Toni Morrison

Toni Morrison hade lika gärna kunnat tala om världen som vi lever i – vår värld – som om personers egna liv. Vi verkar ha glömt att världen tillhör oss, att det är vi som påverkar den och har makten att åstadkomma den förändring vi önskar se. Tar inte vi makten och försöker göra världen till den värld vi vill leva i, kommer vi inte få den värld vi vill ha.

Två av vår tids främsta ledare, Greta Thunberg och Alexandria Ocasio-Cortez, har inte glömt att deras liv och vår värld tillhör dem. Tillhör oss alla. I ett öppet samtal diskuterade de utmaningarna med att ses som unga, oerfarna och frustrationen över att så många väntar på att någon annan ska agera först.

På ett sätt är det vettigt. Det är tryggare att inte vara den som agerar först. Agerar vi först blir ansvaret som faller på oss, om det visar sig ha varit fel riktning att gå, betydligt större. Det finns en rädsla för att framstå som dum eller inkompetent om det visar sig vara ett felaktigt beslut i slutändan.

Psykologiskt är det förståeligt att de flesta av oss inte vågar ta den risken. Evolutionärt är det helt enkelt en risk människor inte hade råd att ta: att bli utesluten ur stammen var en dödsdom. Även om du var så självständigt kapabel att du lyckades överleva sjukdomar, samla tillräckligt mycket mat och kunna ta skydd undan vinter och storm, så var sannolikheten att du skulle kunna föra dina gener vidare så låg att egenskaper som gjort att vi står ut från gruppen inte premierats.*

Det stämmer inte i vårt samhälle idag. Att stå ut från gruppen kan leda till ett socialt utanförskap, men det är inte dödligt på samma sätt som när vi levde i grupper om 50 till 150 personer. Hamnar vi utanför i ett sammanhang så finns det andra för oss. Internet har gjort det enkelt att hitta människor som tycker som vi.

Väntar vi och låter någon annan ta initiativet så riskerar vi inte vårt personliga anseende, utan istället att det inte blir gjort alls. Eller att det blir gjort alldeles för sent.

Det är precis det ledarskap handlar om: Att våga vara den som tar den risken.

Det vi gör när vi inte agerar i enlighet med det vi tror på, oavsett om det är att klimatet behöver hjälp, valarna räddas, öppenhet i relationer eller någonting annat viktigt, är att vi låter rädslan styra. Den evolutionära rädslan. Vi behöver förstå att den rädslan vi känner inte motsvarar en reell fara, utan att det är möjligt för oss alla att överkomma den rädslan och vara ledare. Precis som Alexandra Ocasio-Cortez och Greta Thunberg.

*Det är evolutionärt en fin balansgång mellan att stå ut så mycket från gruppen att du ses som en mer attraktiv partner än konkurrenterna, och inte stå ut så mycket att gruppen stöter ut dig. Det är det lilla fönstret som gjort att vi är så oerhört känsliga för sociala signaler.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s