En ekonom och en matematiker har gått ihop för att ta reda på när vi överskattar eller underskattar våra egna förmågor. Att majoriteten av bilförare tror att de kör bättre än genomsnittet är ett exempel på det förstnämnda, och jag har tidigare skrivit om att 80 % av terapeuter tror sig själva vara bättre behandlare än snittet.*

Den nya studien förklarar att överskattandet händer när beteendet reflekterar ett underliggande personlighetsdrag eller karaktär. Någonting som är en del av vår identitet. Som det är viktigt att känna sig bra på för att upprätthålla sin självbild. Det återspeglas i att män tror sig vara bättre på klassiskt manliga aktiviteter som att laga en stol och spela poker, medan kvinnor överskattar sig själva i aktiviteter som att förstå känslor, laga mat och uppfostra barn.

Ytterligare en faktor är hur abstrakt eller konkret aktiviteten är. Är den specifikt formulerad och definierad utan tolkningsutrymme är det svårare att överskatta sig själv, men finns det utrymme för tolkning är det lätt att fokusera på aspekterna av det som man faktiskt är bra på, och glömma bort övriga delar. Till exempel överskattar folk sin egen intelligens, men har en mer realistisk syn av hur de skulle prestera på ett IQ-test.

En annan aspekt är hur enkelt eller svårt någonting är att göra. Det som uppfattas som enkelt tror vi att vi är bättre på, medan det som är svårt underskattar vi hur bra vi kommer vara på. Det syns väldigt tydligt när forskarna frågade hur mycket bättre folk hade varit på att lyfta olika vikter i jämförelse med andra. Var vikten 5 kg trodde 71 % sig kunna prestera bättre än snittet, medan bara 55 % trodde sig vara bättre än snittet på att lyfta 25 kg.

Den sista faktorn som spelade in var hur mycket erfarenhet en person har av någonting. Ett beteende som utförts oftare gör att vi tror oss vara bättre än snittet på det. Det gäller även om det är ett beteende många utför ofta, som att borsta tänderna eller steka ägg. Ovanliga aktiviteter som att måla ett porträtt är någonting där vi känner oss dåliga, och då underskattar vi hur bra vi vore på det i jämförelse med andra. Trots att de allra flesta är lika dåliga på det som vi.

Hur bra eller dåliga vi är på någonting har alltså väldigt lite med den konkreta verkligheten att göra. Vi förenklar frågan “Hur bra tror du att du är på det här i jämförelse med andra?” och svarar istället på frågan “Hur bra känner du dig på det här?”. Där kommer confirmation bias och availability heuristic in när det handlar om beteenden som inte är specifikt definierade. Vi drar oss till minnes tillfällen och händelser där vi har varit bra på det som efterfrågas och svarar sen “Jo men jag är ganska bra på det”. Känner vi oss ganska bra blir svaret att vi förmodligen är bättre än snittet, och känner vi oss ganska dåliga blir svaret att vi är sämre än snittet.

Du är alltså sämre än du tror på det du tror du är bra på, och bättre än du tror på det du tror du är dålig på.** Så ut och utmana dig själv på saker du inte kan, du är förmodligen bättre än du tror!

* Problemet är förstås att per definition så kan inte mer än 50 % vara bättre än snittet.
**Det här gäller utvärdering av sin kompetens i jämförelse med andra, men det finns också gott om forskning som visar att både de som kan väldigt lite och de som kan väldigt mycket felskattar sina egna förmågor. De som kan lite överskattar grovt sin egen kompetens och kunskap, medan de som kan väldigt mycket underskattar hur kunniga de faktiskt är.