Vi lever i ett samhälle som trots titeln av “demokrati” i många frågor inte styrs av majoriteten. Små lobbygrupper och politiker tar besluten, med tanken att de vet bättre än det obildade folket. I USA är till exempel 75 % av befolkningen positiv till högre skatter för de rikaste, men ändå går den typen av lagstiftningen inte genom kongressen.

Det går även att fundera över hur högljudda minoriteter får styra i samhällsdebatten. Frågor som egentligen berör ett fåtal dominerar över frågor som rör alla.

Finns ingen konflikt, ger det inga rubriker och blir en fråga svårare att driva igenom. Avsaknaden av motstånd ger en illusion av enighet som låter frågan försvinna från agendan.

Gudrun Schyman noterade under ett samtal med titeln “Hotet mot feminismen” att när alla politiska partier kallar sig feminister, blir det mycket huvudnickande att frågorna är viktiga, men en brist på konkret genomförda handlingsplaner.

Det är även ett tankesätt som går att använda för att förstå bristen på debatt och konkretisering kring hur samhället ska hantera klimatfrågan och den ökande psykiska ohälsan.