Kulturkonsumtion april

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under april.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Den omoraliske – André Gide (B)
Språket är vackert och livslustan fängslande, även om berättelsen lämnar en sur bismak med vetskapen om att Gide beskrev sig själv som pederast och åtrån i boken speglar det.

Sprache und Sein – Kübra Gümüşay (A)
Språk formar världen vi tänker kring. Vad som är en valid åsikt och ej, styrs genom vad vi accepterar som diskussionsämnen. Gümüşay lyfter både personligt och forskningsmässigt vilken effekt på individer och världen det har när vi använder ord från olika språk eller fastnar i högerextremens val av samtalsämnen. När vi placerar individer i kategorier tappar vi människan.

OBM i praktiken – Rolf Olofsson, Kenneth Nilsson (C)
Mitt intresse av att jobba som organisationspsykolog minskade genom att läsa den här boken. Torr och småduttig, den bygger inte upp ett narrativ eller fångar intresse genom framgångshistorier, utan repeterar samma steg igen och igen på samma nivå: bestäm konkreta beteendemål utifrån organisationens problem, hitta positiva förstärkare och ta bort försvagare.

Educated – Tara Westover (B)
Fascinerande berättelse om att växa upp i en mormonsk prepperfamilj där fadern kämpar med bipoläritet och modern är medberoende. En illustration av hur genetiska förutsättningar trumfar uppväxtvillkor.

Siddhartha – Hermann Hesse (A-)
Överraskande vackert och tänkvärt om att hitta det meningsfulla i livet, och vikten av personlig erfarenhet för lärdomar. Hur väl vi än vill alla, så kommer kunskap främst från den egna upplevelsen, från det egna livet.

Maybe you should talk to someone – Lori Gottlieb (B)
En terapeuts liv från alla perspektiv. Hur hennes förståelse för sig själv växer i terapi, samtidigt som hon hjälper andra till att förstå sig själva. Tydlig psykodynamisk ansats i att terapi handlar om att lyssna och utvecklas som människa, som gör att hela boken känns allmänmänsklig och tillgänglig.

Skönheten – Gabriela Mistral (B+)
Döden och livet i närvaro över ett poetliv. Fint urval och översättningar av Hjalmar Gullberg.

Binti – Nnedi Okarafor (B)
Spännande världsbygge och en trevlig närvaro. Synd att den inte fick ta tid och växa ut till en fullängdsbok. Ibland gick det alldeles för snabbt för att bli så drabbande som det hade kunnat vara.

Calypso – David Sedaris (B-)
Den sedvanliga underhållande och självutlämnande stilen som Sedaris brukar. Den här gången kring döden.

Kongens fald – Johannes V. Jensen (B)
En livstid i närheten av Kristian tyrann/den gode, från flera personers perspektiv.

Exhalation – Ted Chiang (A)
Starka och tankeväckande väl genomtänkta berättelser om mänsklighetens existens och fungerande. Imponerande i sin bredd.

A brief history of time – Stephen Hawking (B)
Jag förstår långt ifrån en majoritet av vad Hawking pratar om, men det är så fruktansvärt häftigt att mänskligheten har lyckats förstå så mycket om universum som vi ändå gjort. Det ger mig en känsla av lugn, att veta att världen är så stor och mitt liv är en så minimal del av det i ett större perspektiv.

Morgenstjernen – Karl Ove Knausgård (A-)
Vackert närvarande i det lilla. Till viss del förvirrande att berättelserna inte hänger ihop mer än de gör, men djupet i religionen och tanken kring döden genomsyrar allt. Någon gång kommer Knausgård att tilldelas ett nobelpris.

Hennes excellens Agda Rössel – Elin Jäderström (B-)
Trevlig inblick i ett stycke svensk politisk historia, med en kraftfull kvinna i centrum. Önskar att det hade varit än mer kopplat till världen och kontexten. Hade också kunnat haft en roligare utformning och röd tråd än den kronologiska.

Stories of your life and others – Ted Chiang (B+)
I samma stil som hans senare verk, med väl genomtänkta filosofiskt intressanta berättelser. På ett sätt som black mirror, utan fokus på dystopin. Exhalation kändes mognare, novellerna mer genomtänkta och vassare i sin utformning.

Sett

The matrix (B)
Effekter, berättelse och skådespeleri hållet måttet än. Imponerande.

Thunder force (C)
Underhållande, men det saknas hela tiden någonting jag inte kan sätta fingret på.

Matrix reloaded (C)
Mer fokus på krig och slagsmål, någon slagsmålsscen är helt galet lång. För mycket så, även om andra delar är underhållande.

The painter and the thief (A-)
En målare och en tjuv som stal hennes tavlor möts och bygger upp en vänskap. Det är galet att det här är en dokumentär. Var tvungen att kolla upp det för att tro på det.

Just my luck (C)
En romantisk komedi som levererar precis vad man tror. Lagom för en trött dag.

Up (A-)
Början på filmen är det mest brutalt känsloframkallande som gjorts. En vacker och mänsklig film som är väl värd att se igen och igen.

Hört

So hot right now: why we love the chile pepper – Gastropod (B)
Det finns fem övergripande chilifamiljer, med distinkta smakprofiler. Jag blir nyfiken på att odla flera och testa på ordentligt!

Ecce Homo, nakenbilden och kyrkobråket – P3 dokumentär (A)
Fint med krafterna inom kyrkan som stödde utställningen, och fascinerande att höra hur den milda tanken bakom, för att sen explodera i uppmärksamhet kring hela världen. Slutet på avsnittet är fantastiskt.

Welcome to Jurassic art redux – 99% invisible (A-)
Fascinerande kring hur det vi framförallt vet med illustrerande av dinosaurier är att som vi har framställt dem knappast stämmer. Jag älskar idén att illustrera nuvarande djur utifrån sina skelett, som en framtida artist hade kunnat göra.

Why sci-fi legend Ted Chiang fears capitalism, not A.I. – The Ezra Klein show (A)
Det här podavsnittet inspirerade mig att läsa båda hans novellsamlingar, som var fantastiska. Rädslan för kapitalismen, inte A.I. eller robotar, är så självklar när han pratar om det.

Observing the non-obvious: how to spot trend around you with Rohit Bhargava – Behavioral Grooves podcast (B-)
Bra observation att om man skriver ner spaningar hela tiden för att då och då sammanfatta dem, så kan man få syn på trender och utvecklingar som är på gång. Häftigt att Bhargava gjort det i över tio år, och skrivit en meta-spaning över framtiden utifrån det.

The real book – 99% invisible (B)
En bok med alla jazzstandards som blev det definierande verket, men var olagligt. Charmigt och fascinerande.

Kulturkonsumtion mars

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under mars.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Americanah – Chimamanda Ngozi Adichie (B)
Vackert och tankeväckande kring utanförskap med en nyansering av rasrelationer i USA från ett inifrånperspektiv. Trovärdigt med psykologisk fingertoppskänsla.

Evil – Roy Baumeister (B-)
Grunden till boken är att den populära förståelsen av ondska är felaktig. Den är vad Baumeister kallar för “The myth of pure evil” och ställer till det mer än vad den hjälper oss att möta världen. Boken är lång och krävande, ibland väl repetitiv, men det beror på att det är en systematisk genomgång som försöker vända på alla relevanta stenar och se alla perspektiv. Ofta när jag funderade på en fråga, så dök en utläggning kring just den upp som nästa underrubrik. Baumeister beskriver ondska som våld mot en annan människa, och att det finns fyra grundanledningar till det:
1) Ett sätt att snabbt och enkelt nå materiell framgång (ex. rån)
2) Svar på hot mot en fragil självbild som måste bevaras (ex. slagsmål på bar, mobbning, hedersrelaterat våld)
3) Ändamålet helgar medlen (ex. nazityskland, kommunism)
4) En njutning av den våldsamma akten i sig (ex. seriemördare, torterare)
En av de intressantaste lärdomarna från boken var skillnaden i upplevd allvarlighetsgrad mellan offer och förövare, och att våld på grund av det ofta är en eskalerande process. När du förolämpar mig måste jag knuffa till dig för att det ska vara likvärdigt, och då känner du att du måste ge mig ett knytnävsslag, varpå jag måste hugga dig med en kniv varpå…
Ytterligare en relevant aspekt är att våldsutövande är en gradvis process. På samma sätt som vid exponeringsterapi är våldsutövandet någonting som folk lär sig bli bekväma med, snarare än att vara från början. Ofta är reaktionerna initialt ett starkt motstånd, men det kan övergå till rutin eller rent av njutning över tid. Det finns en brist på sadister inom S/M-världen, och de flesta startar som masochister innan de upptäcker sin “mörka sida”.

My own words – Ruth Bader Ginsburg (B-)
Fascinerande och fint med ljudklipp från när RBG föreläser och läser upp sina yttranden, men väldigt repetitivt och ibland så dålig kvalitet på inspelningar att det knappt går att höra.

A deadly education – Naomi Novik (B)
En berättelse om magi och utbildning är alltid attraktiv, och det är roligt att huvudkaraktären är en stark tjej med mordiska krafter. Lite överdrivet hur dödlig skolan är – ingen skulle klara sig som det beskrivs – men det är enkelt att förbise för underhållningens skull.

Unnatural causes – Richard Shepherd (B-)
Ett inifrånperspektiv (ibland bokstavligt talat) på obducerande av kroppar som dött på “onaturliga” sätt. Alltid fascinerande att få ta del av en experts berättelse, passion och kunskap.

The sound and the fury – William Faulkner (C)
Varken språk- eller historiemässigt särskilt intressant. Ibland svårt att hänga med i en stream of consciousness som maler på. Jag är nog i grund och botten mest bara inte intresserad av den eran av amerikanskt litteratur.

Alla tvättar händerna – Emma Frans (B-)
Utmärkt sammanfattning av året som gått, i form av dagsboksanteckningar när det hände och kommentarer i efterhand. Emma visar på en stabilitet och förmåga att stå fast vid principer som jag uppskattar högt, och att hon samtidigt kan ta upp när det blivit tungt och jobbigt.

Seltsame Sterne starren zur Erde – Emine Sevgi Özdamar (B-)
Om författarinnans liv i Berlin, med mycket fram och tillbaka mellan öst och väst. Fascinerande som en historisk skildring av ett vanligt liv i Berlin under tiden muren stod. Det var betydligt öppnare än vad jag visste. Språkligt lättillgängligt och lite tråkigt.

Unsong – Scott Alexander (B)
Världen ur ett kabbalistiskt perspektiv, och vad som händer när verkligheten visar sig vara långt närmare bibeln än vad någon i modern tid trott. Spännande och lärorikt, men med en nördighet kring bibel och judendom som är mil över min nivå. Säkert än mer njutbar ju djupare ens kunskap där är.

Parable of the sower – Octavia Butler (B)
Som en feministisk och rasmedveten The Road, med mer fokus på vad som faktiskt för världen djupare in i en dystopi. Lämnar en med mersmak.

Four quartets – T. S. Eliot (A-)
Poesi med kraft. Vackra flöden av ord, med en rörelse och uttryck som tränger in i medvetandet även när det på en bokstavlig nivå inte säger mycket.

Integrerad primärvård – Nicola Silberleitner, Anneli Farnsworth von Cederwald, Patricia Robinson (B)
Imponerande ambitiöst med att gå igenom hur en vårdcentral kan bli bättre på beteendebaserad ohälsa. De går igenom det organisatoriskt såväl som på yrkesnivå, och lyckas på något sätt ändå få ihop det. Välstrukturerat och koncist, med många bra tankar och påminnelser.

Sett

Taskmaster, säsong 7 (B)
Kanske en av de bästa säsongerna. James Acaster är en märklig men mycket underhållande människa.

Lego masters Sverige (A-)
Galet imponerande och många riktiga bra utmaningar. Aldrig upplevt det så svårt att i ett tävlingsprogram avgöra vilka som är i topp och vilka i botten.

Strictly ballroom (C)
Söt gammal australiensk dansfilm. Lite lågbudget och oerhört onödigt att göra huvudkaraktären ful från början.

Next in fashion (B)
Coolt hur framgångsrika deltagarna redan är inom modeindustrin, och galet imponerande hur snabbt de kan skapa kompletta outfits. Jag blir inspirerad att ha mer mönster på mig, och att lära mig göra egna kläder någon gång i framtiden.

Hört

Is it possible to design an experience? (Jonathan Mann) – Behavioral Grooves (B)
En upplevelse består av förväntan, upplevelsen och minnet av upplevelsen. Minnet påverkas lika mycket av förväntan som av den faktiska upplevelsen.
Att definiera kan vara att försvåra och förstöra. Studie med gult färgprov, där de som verbalt beskrev den gula färgen var sämre på att identifiera samma nyans i ett urval efteråt. När vi sätter ord på saker sker en förenkling av en komplex värld, och den information vi lyfter i det ögonblicket dominerar över all annan information som också finns och vi uppfattar med våra sinnen.
Etisk regler kring beteendedesign:
Sanningshalt – är det sant?
Gyllene regeln – vore jag okej med att det gjordes mot mig?
Nyttan- om personen fick reda på det, skulle den tycka det var okej?
Löpsedelstestet – om det kom fram på DNs löpsedel, vore vi okej med det?

CRISPR and Jennifer Doudna (Walter Isaacson) – Tim Ferriss Show (B)
Trevlig introduktion till gensaxen CRISPR och nobelprisvinnande forskaren Jennifer Doudna. Jag håller med Walter Isaacson om den enorma världsförändrande potentialen i tekniken. Gensaxen tllsammans med de nya mRna-vaccinen är det den största revolutionen inom läkekonsten som skett sedan patogener upptäcktes.

The Ceremony – Radiolab (B-)
Underhållande men antiklimaktiskt om behovet av säkerhet vid starten av en ny kryptovaluta. Bra påminnelse om att alla valutor – inklusive svenska kronor och amerikanska dollar – bygger på en gemensam acceptans av att de är värda någonting. På tillit att andra tillskriver de ett värde.

Outsiders: An unlikely friendship – Renegades: Born in the USA (C)
Barack Obama och Bruce Springsteen poddar tillsammans. Är man förtjust i endera man – eller helst båda – kan det vara trevligt att lyssna på, men känns inte som det tillför någonting nytt eller speciellt utöver en inblick i deras vänskap och tankesätt.

Terapeutisk drift – Kriget om din själ (B)
Från systematiska fel till individens fallabilitet. Det här är ett program rätt i min anda, och jag är glad för diskussionen kring vad som gör att terapeuter inte alltid är så bra som vi önskar att vi var.

Red herring – Radiolab (A-)
Jag vet inte hur jag missat att alla ubåtar som reste runt i Sveriges farvatten under kalla kriget egentligen var stim av strömming, men det är fantastisk kuriosa och jag är glad att Radiolab berättade det för mig!

Jacob Böhme – Myter och mysterier (B+)
Blänk i en tennbägare kan leda till en förståelse av gud. Religiösa uppvaknanden fascinerar och att en skomakare samtidigt är en inflytelserik filosof och mystiker är fascinerande. Fin kombination av Eric Schüldts bredd och nyfikna frågor, med djupet och expertisen hos Per Johansson. Jag älskade Schüldts spaning att på en själslig pilgrimsfärd så behöver man ordentliga skor, vilket är både vad Jacob Böhme och en svensk mystikerskomakare stod för med sina förklaringar av mystiken.

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård – Läsarpodden (A-)
Teologer är som spirituella psykologer med en moralisk kompass. Fint och själavidgande att lyssna på, och det är väldigt roligt när de så uppenbart går igång på Knausgårds stora religiösa kunskap och kopplingarna de ser!

Kulturkonsumtion februari

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under februari. Fortsatt har mitt lyssnande främst varit ljudböcker.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Becoming – Michelle Obama (B)
Trevligt med hela berättelsen och inifrånperspektivet på hennes historia och tankevärld. Intressant att höra om hennes ointresse för politik.

21 lessons for the 21st century – Yuval Noah Harari (B)
Harari är min sinnebild av en upplyst rationell människa, och är bra på att förmedla sin tankevärld i text. Boken är fylld av bra tankar, jag saknar dock den röda tråden från tidigare verk. Den här känns för mycket som det den är; en samling av texter han skrivit i olika sammanhang för olika skrifter.

12 rules for life – Jordan B. Peterson (C)
Reglerna är vettiga om man bara ser till reglerna själva. Sen visar hans motivering och resonerande på en onyanserad människosyn där det främst är kamp om en plats i hierarkin som är grunden till allt beteende och mående. Att tillskriva ordning till manlighet, och kaos till femininitet varav det föregående är det eftersträvansvärda och det andra det som ska motarbetas säger också en hel del. Han får det att låta som att det han säger är SANT när det oftast är en åsikt. Främst baserad på “källor” som bibeln, Solzjenitsyn och Nietzsche.

This was our pact – Ryan Andrews (A)
Sökandes svar på ett av vardagens små mysterier möter ett par pojkar en större värld än förväntat, och lär sig att njuta av det som är istället för att missa njutning på grund av ett mål. En oerhört vackert illustrerad och tänkvärd grafisk novell som påminner om att stanna upp och förundras.

Tiggarnas strejk – Aminata Sow Fall (B)
Trevligt skriven berättelse om hur ett samhälle är ett sammanhängande system, där det inte utan konsekvenser går att plocka bort en del. Det finns en stark makt i kollektivism, någonting som de svenska facken och befolkningen gärna skulle få påminna sig om.

A promised land – Barack Obama (C)
En halvdan genomgång av ett presidentskap. För ytligt och faktanära för att bli engagerande. Boken är mest ett försvar av hans beslut och en möjlighet för honom att ge sitt perspektiv på tiden innan och under hans första presidentperiod. Det blir aldrig privat, och går aldrig tillräckligt djupt in i någon situation för att någonsin känns intressant. Den är dessutom inte tillräckligt språkligt välskriven för att vara engagerande eller vacker. Michelles var betydligt bättre.

Anette, ein Heldinnenepos – Anne Weber (B+)
Språkligt underfundig och vacker berättelse om en kvinna som vågar sätta allt åt sidan för sin kamp för en bättre värld, men som med tid inser att den fasta övertygelsen var för naiv.

Sett

Easy A (B+)
Hade glömt hur bra den här filmen är. Älskar hennes familj och deras dynamik.

Bling Empire (C)
Underhållande meningslös inblick i rika asiaters liv i Los Angeles.

The gentlemen (B)
Snyggt, och skönt att att scener får ta tid. Hugh Grant är underbar i sin roll, och Colin Farrell genial.

In & of itself (A)
Vacker och rörande scenshow som mäktar med att befinna sig i det långsamma. Kombinationen av magi och känslor görs väl.

Grand designs Sverige (B)
Flådiga byggen är häftiga att se, behagligare programledare än Husdrömmar och intressant med ännu mer fokus på ekonomin. Dock lite tröttsama byggnadsmoralkakor.

Inside out (A)
Så fantastiskt bra illustration av känslors funktion och vikt.

Hjälp! Jag ska på opera (B)
Underhållande om att testa och lära sig uppskatta saker genom förståelse och att hitta likheter.

The big flower fight (B)
Ytterligare ett i raden av trevliga tävlingsprogram, den här gången med blomsterdekoratörer som skapar stora skulpturer.

Kulturkonsumtion januari

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under januari. Jag har upptäckt ljudböcker, så min podkonsumtion har minskat rejält. Min läsning har däremot varit väldigt hög, på grund av lite jobb och lite lust att göra saker.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Tower of myriad mirrors – Tung Yueh (C)
Ett berättarsätt som är väldigt främmande för mig, och svårt att bli engagerad i. Vet ej om det beror på att boken är närmare 400 år gammal, eller om det är för att den kinesiska referensvärlden med gamla kejsare och ministrar är någonting jag inte känner till.

Against empathy – Paul Bloom (C-)
Intressant uppdelning av empati i emotionell och kognitiv empati, där han anser den förra vara mer negativ än positiv, och vice versa för den senare. Starkt bristande i sina argument, och verkar utgå från en dikotomi av antingen/eller istället för att ställa frågan hur mycket empati som är mest användbart. Boken är i princip en enda lång argumentation för rationalitet och genomtänkta beslut. Hade kunnat vara 300 sidor kortare.

Norra latin – Sara Bergmark Elfgren (B-)
Trevliga relationer och karaktärer med fint ihopkopplade historier. Hade klarat mig utan magin.

Spellsinger – Alan Dean Foster (C)
Trevlig fantasy i en värld där däggdjur och människor står på samma fot, men inte särskilt välkonstruerat eller skickligt skrivit. För mycket försök till humor baserad i inblandningen av vår värld för min smak.

Orden som befriar – Marie Cardinal (B+)
Närvarande och öppenhjärtigt i utmaningen att gå från att livet faller ihop till att lära sig hantera allting. Beskrivningen på bokens baksida att det handlar om en kvinna som är på väg in i en djup psykos verkar dock inte stämma, utan diagnosen vore snarare emotionellt instabil personlighetsstörning. Jag förstår varför psykoanalytiker hyllar boken, även om psykoanalysen i sig från mitt perspektiv inte ges någon speciell makt. Det huvudpersonen lär sig är att möta sin ångest.

Know my name – Chanel Miller (A)
Oerhört starkt och modigt att så sårbart och öppet beskriva upplevelsen kring rättegången efter att ha blivit sexuellt ofredad. Författaren klarar av att göra det intimt, nära och drabbande, samtidigt som det finns en distans och ett övergripande perspektiv. Tårarna kommer ofta under läsningens gång.

Jag ser allt du gör – Annika Norlin (C)
Novellsamling av ett vardagligt liv. Ingenting som känns nytt, spännande eller annorlunda, utan ganska genomsnittligt berättande av vardagsdrama på en lugn nivå. Kan ha färgats negativt av att jag lyssnade på ljudboken som är inläst av Olof Wretling. Han är så starkt förknippad med sitt eget berättande att jag fick svårt att se bortom hans stämma.

My early life – Winston Churchill (B-)
Högtravande och med en brittisk humor som ganska ofta slår fel. Ibland absurt, som när herr Churchill stoltserade med att han försörjde sig själv under tjugo års tid. Vilket var tack vare de möjligheter som hans familj förlänat honom, som gjorde att han kunde tjäna motsvarande £12 000 per kväll av föreläsande efter Boerkriget. Samtidigt spännande att läsa en mans egen förståelse av sitt tidiga liv, och människors syn på världen kring sig kring skiftet till 1900-talet.

Thérèse Desqueyroux – François Mauriac (B+)
Vackert språkligt och engagerande historiemässigt, om en kvinna som längtar efter ett annat liv och förgiftar sin man.

My grandfather’s blessings – Rachel Naomi Remen (A)
Vacker samling av visdom från ett liv som ägnats åt döden och existensen. Värdet av ett människoliv är oändligt, och vi kan alla stärka gnistan hos alla omkring oss.

Ångest – Pär Lagerkvist (C)
Ungdomspoesi från andra världskrigstider. Ångest och själasmärta rätt igenom, med stadiga rim.

Hjärtats sånger – Pär Lagerkvist (B)
Tio år senare hade Lagerkvist gått över till kärleken och döden, med mindre fokus på rimmen och mer på känslan.

XBT – Niklas Möller, Isabel Petrini (B)
Trevlig genomgång av hur KBT och framförallt ACT/RFT kan vara till hjälp i existentiella frågor som är en del av livet i terapirummet. Bra påminnelse om vikten av kontexten och tidiga lärdomar i varje funktionell analys.

In praise of idleness and other essays – Bertrand Russell (B)
Det är frustrerande att läsa hur Russell redan 1932 skrev en essä om idiotin med 8 timmars arbetsdagar, där han förespråkar fyra timmar så att tiden finns för ro och kreativitet. I övrigt mycket mot fascism och kommunism, förespråkandes en sansad socialism. Bra essä om barnauppfostran och att möte döden.

Sett

Soul (B)
Okej animerad film, men lite märklig animationsstil och röster som inte passar helt. Inte en av Pixars bättre för mig.

Wonder woman 1984 (C-)
Märkligt dålig uppföljare som har så många logiska brister att hjärnan måste stängas av för att inte tycka allt för illa om den. Inte ens actionscenerna är särskilt bra.

Modern family, säsong 1-5 (B)
En av de smartare och finare enkla komediserierna som gjorts.

Taskmaster, säsong 9-10 (B+)
Fantastiskt tävlingskoncept. Vill vara med. Kanske blir tvungen att arrangera de bästa tävlingarna med vänner när det blir möjligt!

Kissing Jessica Stein (C)
Ett riktigt antiklimaktiskt slut förstör vad som hade kunnat vara en fin film.

Sagen om ringen (C)
Hade glömt hur halvdana jag tycker de här filmerna är.

Sagan om de två tornen (C)
Jepp, halvdant.

Fate: The Winx saga (C-)
Dålig fantasy är ibland precis det som behövs.

Blown away, säsong 2 (B)
Älskar tävlingsprogram där man får se människor göra det de är på bra. I det här fallet glasblåsning.

Pretend it’s a city (B)
Fran Lebowitz är en karaktär, och det är roligt att se hur mycket Scorsese älskar hennes sätt att prata.

Hört

How much do we really care about children? – Freakonomics (B-)
Forskningsstödet för barnkuddar i bilen är väldigt svagt, det verkar fungera precis lika bra med det vanliga bältet.

Den första och sista kärleken – P1 dokumentär (B)
Vackert om en kärlek som återkommer genom livet. Hur känslor stannar i kroppen och hur trådar går att återfinna samtidigt som livet fortsätter levas.

Kulturkonsumtion, det bästa från 2020

Ett märkligt år går till ända, men det har gett gott om möjlighet till att läsa, se och lyssna på saker. Det här är en samling av allt det bästa jag har upplevt i kulturväg under året som gått.

Läst

Humankind – Rutger Bregman (A+)
En fantastisk exposé av människans fungerande genom tiderna som direkt påverkade min bild av världen och mina medmänniskor. Boken kontrasterar Thomas Hobbes bild av männniskan som grundläggande korrupt med Rosseaus bild av att det är civilisationens styrning som är grunden till det onda och att människan i grunden är altruistisk. Bregman går igenom berömda fall ur historien (Milgram, Flugornas herre, Stanford prison experiment, förintelsen och påskön), visar på ny information och andra tolkningar som i slutändan innebär att individen vill väl, men att det ändå kan leda till negativa konsekvenser. Övertygande och upplyftande, en bok att komma tillbaka till när jag behöver må bättre.

Axion esti – Odysseas Elytis (A)
Underbart flödande språkmässigt under. En bok jag vill äga och komma tillbaka till. Med fördel ackompanjerat av Mikis Theodorakis tonsättning av verket.

Never split the difference – Chris Voss (A)
Tidvis frustrerande amerikansk i sin grandiosa övertygelse om vad som är rätt med väl utvalda exempel, men lärorik och användbar. Att lyckas i förhandling är mycket som att vara en bra terapeut: du behöver lyssna, använda tystnad, ställa öppna frågor, sammanfatta och spegla för att få mer information. I slutändan är det motparten som behöver ta ställning och säga “ja, precis”. Att få in någon i en kedja av “ja-sägande” (som är ett klassiskt tips) upplevs ofta manipulativt och genomskinligt, bättre att få person att säga nej till någonting i ett tidigt stadie så att den upplever sig vara i kontroll. Det bästa “nejet” är ett nej som inte sägs, utan snarare lägger tillbaka frågan på den andra parten, till exempel “Hur ska jag göra det?”. Ska en summa föreslås är det bättre att föreslå ett spann, där det önskade är den lägsta siffran i spannet. Ex. “Vad är ditt löneanspråk?” “Jag tänkte mig någonstans 43 500 – 47 000 kr”. Gärna också med en så specifik siffra som möjligt.

De hemliga breven från munken som sålde sin Ferrari – Robin Sharma (A)
Fängslande, underhållande och bra påminnelse om vad som faktiskt är viktigt i livet.

Boken om te – Kakuzō Okakura (A)
Filosofiskt behaglig skrift med utgångspunkt i teceremonin och därifrån om livet, varseblivande och varande. En bok att återkomma till och lära sig av i olika faser av livet.

The road – Cormac McCarthy (A)
Poetiskt ordligt flödande dystopi där jag själv inte hade mäktat med att överleva, men en far och son kämpar vidare.

Dyalogus creaturarum moralizatus / skapelsens sedelärande samtal (A)
Den första bok som någonsin trycktes i Sverige, vilket var år 1483. En samling av 122 fabler med kommentarer ämnade att inspirera predikningar. Fantastiskt underhållande bilder och ofta oerhört märkliga inslag i berättelserna! En favorit är hur man fångar en elefant, från samtal nummer 89.

We are the weather – Jonathan Safran Foer (A)
Jag har varit vegetarian sedan jag läste Safran Foers bok “Eating Animals” 2010. Om tio år till kan jag förmodligen blicka tillbaka och se att det var den här boken som fick mig från vegetarian till (åtminstone) 2/3 vegan. Jag älskade hur plågad boken är, där han brottas med sina egna svårigheter i beteendeförändringen trots all kunskap han besitter. Att viljan att göra väl inte räcker, utan det kräver agerande.

Samlade verk – Lydia Sandgren (A)
Har dragit mig för att läsa, men den är fantastiskt skicklig i alla delar. Imponerande och klart välförtjänt av augustpriset.

Jag har också levat, en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung – Jens Andersen, Jette Glargaard (A)
Fascinerande nyansering av barnboksförfattaren Astrid Lindgren som visar att hon också var en vinälskande, prästhatande, melankolisk, hårt arbetande kvinna som var enkel att älska. L Hartung var fascinerande i egen rätt, och verkar vara en viktig del av vad som gjort Lindgren så gigantisk i Tyskland.

Sett

Psykos i Stockholm (A)
“Ibland önskar jag att händelser skulle döda mig istället för att göra mig starkare.”

The fight (A)
Om American civil liberties union (ACLU) och deras kamp för mänskliga rättigheter, i strid med Trumps administration. Oerhört välgjord. Känslosam och upprörande.

Queen’s Gambit (A)
Fantastiskt vacker och ljudmässigt magisk. En underbar estetik med bra story, lagom mycket schack för att intressera en entusiast utan att avskräcka ett icke-fan och med skådespelarinsatser som bara kan applåderas.

AlphaGo: the movie (A)
Jag visste att det var stort när AlphaGo vann över världsettan Lee Sedol (18 världsmästartitlar!) i Go, men inte hur stort. Väl ihopklippt och dramatiskt berättande om resan dit, med känslomässiga frågor om hur vi ska känna när det vi sett som mänsklighetens främsta prestationer krossas av datorn. Eller fördjupas mänskligheten i samspel med datorns kraft?

Greta (A)
Tårar i ögonen halva filmen. Viktig, vältalig och välproducerad. Fascinerande inblick i en familj och kampen för en existentiell fråga. Alla borde se den.

Dokument inifrån: Vaccinkrigarna (A)
Wallraffreportage inifrån antivaccinrörelsen. Oerhört snygg illustration av vad det är som driver rörelsen, den starka förståelse för vad som engagerar människor och hur man får folk att ändra åsikt. En praktisk demonstration av kraften i kognitiv dissonans och bekräftelsebias i att forma ställningstaganden.

Hört

Forest 404 – BBC Radio 4 (A+)
Briljant. Fantastisk pod som dels är radioteater – en sci fi berättelse om en framtid där naturen inte längre finns – dels informativa analyser av världen vi befinner oss i och dels ljudlandskap av Bonobo.

Team human. You are not so smart. (A)
Spoilers aren’t possible in any art of value. The value comes from people asking questions or thinking about things. Things that can be spoiled are only of limited value, they are consumables in the same way as fast food or a candy bar. It’s enjoyable short-term, but doesn’t help you develop or learn in any way.
Humans can embrace ambiguity, it’s unpleasant, but it’s what makes us uniquely human. Algorithms destroy that. They say that someone is 80 % likely to do/buy something and target ads to them, and thereby they might raise the likelihood to 90 %. Algorithms aren’t innocent things that help us find the things we like by presenting them, the presentation itself shapes what we do. It makes us lose diversity and thereby the things that make us unique and wonderful.

Flashback forever (A)
Tre komiker läser flashbacktrådar och berättar för varandra (och oss) om vad de stöter på. Mycket skratt och rå humor. Kanske bästa avsnittet och en bra början är Hjälp! Jag är kär i min handläggare.

The case of the missing hit – Reply all (A)
Fantastisk berättelse om en pophit som inte går att hitta på nätet, och ingen kritiker känner igen.

Octomom – Radiolab (A)
En bläckfisk i bråddjupet. Inget ljus. Många fiender. Hur länge stannar hon för att skydda sina ägg? Längre än något annat känt djur. Fascinerande och gripande.

Speedy beet – Radiolab (A)
Beethoven satt tempomarkeringar på sina symfonier i slutet av sin karriär, som är betydligt snabbare än de brukar spelas. Varför? Några absurda förklaringar testas, och man får höra exempel på hur hans verk låter i olika tempon. När människor själva håller takten tenderar de att vara för snabba på långsamma tempon, och för långsamma på snabba. Där vi är bäst på att hålla tempot är 92 – 96 BPM. Varför är det människans naturliga tempo? Ingen förklaring ges.

A spoonful of sugar – Choiceology (A)
För att någonting upprepat ska bli av krävs det ett element av omedelbar belöning. Vi underskattar behovet av det hos oss själva och andra. Temptation bundling/mary poppins-effect är sätt att göra det. Ayelet Fishbach har gjort intressant forskning, bland annat som visat att elever gör fler matteuppgifter i ett klassrum med färgade pennor och musik. En annan bra studie lät deltagare välja mellan att läsa igenom skämt och få lite betalt per minut, eller läsa igenom en datormanual och få mycket betalt per minut. De flesta valde datormanualen för pengarnas skull, men tjänade i slutändan mindre för att de ägnade mindre tid åt det.

Happiness lessons of the ancients: Aristotle – The happiness lab (A)
Allt i moderation. Även moderation.

Text och musik med Eric Schüldt (A)
Så. Oerhört. Vackert.

Verlassen: Paula ist wieder Single – Schnapsidee (A)
Modigt. Starkt. Imponerande. Att nyligen ha blivit lämnad och ha kraften att gråta, känna och skratta i en pod är oerhört coolt.

Togo 2010 – When we were kings (A)
Erik Niva är fantastisk på historieberättande och har varit med om mycket märkliga saker. Vackert och engagerande när fotbollen bara är glasögon för att se på världen, på det sätt som herr Niva gör.

Mary Karr: the master of memoir on creative process – Tim Ferriss show (A)
Stark levnadsberättelse som berättas av en bra berättare. Liknande David Sedaris, på det bästa av sätt.

Kulturkonsumtion december

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på (fast knappt något sånt, för det skrev jag inte ner) under december.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Herrarna satte oss hit – Elin Anna Labba (B)
Belysande av en del av nordisk historia som gärna glöms bort. Ofta är vi medvetna om hur illa ursprungsbefolkningen i USA har behandlats, men vi glömmer lätt vår egen. Kan gärna paras med filmen Sameblod för att bli riktigt drabbad av hur illa Sverige bettet sig.

The stranger – Albert Camus (B)
En märklig liten berättelse med en berättare som jag upplever autistisk. Känslolös, men där också fascinerande. Förstår dock inte storheten. Kan bero på att absurdismen/existentialismen inte talar till mig.

Ögonblick av evighet – Juan Ramón Jiménez (C+)
Små korta dikter som nog hade tjänat mycket på att läsas på originalspråk. Inte dåligt, men bilderna och känslorna känns inte tillräckligt mycket.

Köttets tid – Lina Wolff (A-)
Brutalt bra. Smärtsam skärpa i språk och bilder, med en historia som i all sin absurditet känns levande och verklig.

Motivationsrevolutionen – Magnus Lindwall & Olof Röhlander (B)
Svår att betygsätta. Jag gillar self-determination theory som med grunderna autonomi, kompetens och tillhörighet är ett utmärkt ramverk för att förstå vad som faktiskt är viktigt för människor. Det var trevligt med författarnas kommentarer i slutet av varje kapitel. Samtidigt är den extremt slarvig i sin forskningsbas. Källförteckningen består av åtta huvudsakligen populärvetenskapliga verk. De tar upp “ego depletion” och “broken windows theory” utan problematiserande. Det känns som en bok skriven för att åka ut på föreläsningsturné. Jag hade förväntat mig mer av Lindwall, som kritiserade “Omgiven av idioter” hårt och rättvist för dess ovetenskaplighet.

Fria män – Halldór Laxness (C)
Subtilt märklig i sitt hanterande av språk. Inte engagerande eller drabbande, men en typisk berättelse av en nobelprisvinnare. En episk familjeberättelse, många som dör, socialism, dåliga relationer och ett lands utveckling.

Gould’s book of fish – Richard Flanagan (B+)
En långsam start leder in i fascinerande bok full av lager, diskret humor och självreferenser, med en opålitlig berättare som gör den värd att läsa igen.

A farewell to arms – Ernest Hemingway (C)
Mörkt om krig, kärlek och död. Väldigt mycket alkohol som konstant konsumeras, även under graviditet.

Jag har också levat, en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung – Jens Andersen, Jette Glargaard (A)
Fascinerande nyansering av barnboksförfattaren Astrid Lindgren som visar att hon också var en vinälskande, prästhatande, melankolisk, hårt arbetande kvinna som var enkel att älska. L Hartung var fascinerande i egen rätt, och verkar vara en viktig del av vad som gjort Lindgren så gigantisk i Tyskland.

Sett

Billie Eilish: same interview, the fourth year (B)
Så häftigt att följa någon med ett nedslag och en reflektion varje år. Hon växer i mina ögon för varje år jag ser henne.

Kärlek och anarki (B-)
Positivt överraskad efter en trailer som såg tafflig ut.

Dokument inifrån: Vaccinkrigarna (A)
Wallraffreportage inifrån antivaccinrörelsen. Oerhört snygg illustration av vad det är som driver rörelsen, den starka förståelse för vad som engagerar människor och hur man får folk att ändra åsikt. En praktisk demonstration av kraften i kognitiv dissonans och bekräftelsebias i att forma ställningstaganden.

The boat that rocked (C)
Trevlig film med bra skådisar, men slarvar manusmässigt bort en historia som hade kunnat ha en mycket bättre tråd genom sig.

Ted Lasso (A-)
Varm och vacker berättelse om vänskap och positivitet, skildrat genom en amerikansk fotbollstränare som blir anställd i premier league för att misslyckas.

Now you see me (B)
Underbar kombination av heist och magi. Onödig romans och lite klumpigt skådespeleri stoppar den från att nå de högsta av höjder.

Hjem til jul – säsong 2 (C)
Långt ifrån nivån på säsong ett. Lättsamheten och utforskandet har ersatts av sorg.

Tjuv & polis (B-)
Kul att få följa poliser i arbete, se vilka misstag som är lätta att göra, och framförallt kul att fundera över hur man själv hade gjort det (förstås alltid med resultatet “jag hade varit bättre”).

Julkalendern: Mirakel (C)
Helt okej överlag, med väldigt fint slut.

The west wing, säsong 2 (B)
Imponerande engagerande, välskrivet och inspirerande.

Hört

Böglyftet: julkalendern – Flashback Forever (C)
Bara tre avsnitt värda att lyssna på. Fotografen, Ralph Peeker och sista avsnittet med flygaren.

Linus spanar på världen (v. 51)

Det alla missar när det kommer till nudging
SNS presenterade i dagarna en rapport med namnet “Grön nudge som miljöpolitiskt styrmedel” av de utmärkta forskarna Fredrik Carlson, Åsa Löfgren och Katarina Nordblom. Syftet var att undersöka på vilket sätt nudging kan användas i miljöförbättrande snarare än individstärkande syfte. Slutsatsen var på det stora hela att är en bra idé så länge det inte är åsikter som är särskilt starkt hållna. Efter presentationen av rapporten följde en paneldiskussionen med artikelförfattarna och några andra gäster, där det bollades fram och tillbaka när nudging är ett verktyg värt att använda. Fascinerande nog missar alla i panelen – utom möjligtvis Ficre Zehaie från Naturvårdsverket – en av de fundamentala aspekterna av vad nudging överhuvudtaget är. En aspekt så fundamental att den finns med i själva definitionen av begreppet, som visades på en helsida under presentationen av rapporten: “En nudge är en förändring i beslutsmiljön som påverkar människors beteende på ett förutsägbart sätt […]” En förändring i beslutsmiljön. En förändring. Det är inte att tillföra någonting nytt, utan att förändra det som ändå finns där. Oavsett om vi gör det medvetet eller inte så designar vi situationen som leder fram till beslut. Det är oundvikligt. Det nudging gör är att medvetandegöra den strukturen och effekten den har på individer. Det finns inget val kring att ha en beslutsmiljö eller inte, så den enda diskussion värd att ha kring nudgingens vara eller icke-vara, är om det har en effekt värd kostnaden. 


De bästa “best of 2020”-listorna
Istället för att vara ytterligare en i mängden av årslistor kör vi ett metaperspektiv och jag rekommenderar helt enkelt de bästa listorna. Personligen tycker jag det finns två som är värda att gå igenom. Tom Whitwell skriver ner 52 lustiga/tänkvärda/intressanta saker han lärt sig under året. Från att brittiska clowners ansiktsmakeup sparas målad på ägg, till att 報復性熬夜 är ett kinesiskt uttryck som betyder ungefär “läggtidshämndsprokrastinering” – när folk som inte har mycket kontroll över resten av sin vardag vägrar att lägga sig att sova när de borde för att åtminstone behålla någon form av kontroll över sina liv. Den andra är “Bloombergs jealousy list” där deras skribenter listar andra skribenters artiklar de önskar att de själva hade skrivit. Jag älskar blandningen av beundran och bitterhet som tillsammans bildar en ödmjukhet och en hyllning till en del av årets bästa artiklar i alla forum och format. Utmärkt sätt att hitta bra läsning i slutet av året. Jag rekommenderar varmt den fascinerande artikeln om odontologerna som blivit stjärnor inom incelvärlden. Slutet på artikeln är brutalt och elakt, och kommer hänga med mig länge.

 
Varför är pixlar fyrkantiga?
Fyrtio år efter att ha skapat den första digitala bilden så insåg upphovsmannen Russell Kirsch att kvadrater egentligen inte är den bästa formen för att förmedla en bild. Tanken slog honom att människor hade löst det bättre 1500 år tidigare när mosaiker skapades. Hans intellektuella nyfikenhet och önskan efter förbättring även med vetskapen om att han inte kommer se resultaten av det inspirerar. Ett underbart exempel på hur den intuitiva och logiska lösningen inte behöver vara den bästa, hur problem återkommer genom historien och att vi kan lära oss mycket genom att blicka bakåt. Podcasten “The happiness lab” demonstrerade det också väl nyligen när de gjorde en serie avsnitt där de pratade om hur AristotelesPlaton och Buddha uttryckte en syn på människans lycka som återkommer i modern forskning. 


95% av beslut tas omedvetet och vi kommer ihåg berättelser 22 gånger bättre än ren information
Nja. Det är siffror som upprepas på alla möjliga platser (till och med i en av världens främsta vetenskapliga tidskrifter, Nature), men som är mer hitte-på än någonting annat. Att den här typen av siffror förs vidare illustrerar väl hur blotta närvaron av siffror – ju specifikare desto bättre – påverkar hur sant vi utgår från att någonting är. Vi antar då att det har räknats på, vilket blir någon form av kvalitetsstämpel då vi fostras in i att matematiken är logisk och ofelbar. En bidragande faktor till att vi så enkelt luras av det är att grundpåståendet ofta stämmer, vi kommer exempelvis ihåg historier bättre än vad vi gör fakta, bara inte så dramatiskt mycket bättre som det brukar påstås. Snarare 2 – 6 gånger bättre. Jag gör mig själv skyldig till att överanvända specifika nummer när jag föreläser ibland och tar upp att det finns forskning som säger att vi tar upp mot 30 000 beslut per dag, men får väl försvara mig med att det också beror på vad man menar med ett beslut. 


Klimatrisk är en finansiell risk
Den finansiella världen har vaknat för de ekonomiska konsekvenserna av miljöpåverkan. Den svenska riksbanken går i frontleden och signalerar ett tydligt klimatfokus bland annat genom att välja bort “bruna” företagsobligationer. Tidigare i år gick VDn för världens största pengaförvaltare, BlackRock, ut i sitt årliga brev till sina intressenter och säger att alla företag som de investerat i kommer vara tvungna att visa en tydlig förståelse för och ett fokus på hållbarhet. När det handlar om hur nästan 8 biljoner dollar ska investeras, så pratar vi om påverkan på en skala som är svår att föreställa sig. Jag tror inte det går att överskatta hur viktigt det här är för att vi ska klara klimatmålen. Marknadsekonomin är en oerhörd kraft som riktad åt rätt håll kan åstadkomma mirakel. När BlockRocks VD tillika styrelseordförande skriver till alla bolag de äger andelar av att “Every government, company, and shareholder must confront climate change.” och till sina investerare att “We believe that sustainability should be our new standard for investing.” så är det någonting som kommer att hända. Freakonomics Radio postade dessutom en intervju med Brian Deese – tidigare hållbarhetsansvarig på BlackRock – som nu kommer att bli den högsta ekonomen under Joe Bidens nya styre i USA. Hoppet har återvänt. 


Solenergi är numera den billigaste formen av elektricitet
Mer hopp om världens framtid kommer från den icke-vinstdrivande organisationen “Our World in Data” som kollat på hur priset och teknologin bakom olika energikällor har utvecklats över tid. Den här fantastiska grafen illustrerar tydligt hur solenergi har blivit billigare än någonting annat per producerad enhet energi. Och allt tyder på att priset kommer att fortsätta att falla. Det är samma form av utveckling som har gjort att vi på en generation gått från datorer som tar upp hela rum till betydligt kraftfullare datorer som får plats i var persons ficka. Den väl läsvärda artikeln tar också upp frågan om det är efterfrågan som drivit ner priset, eller fallande priser som drivit upp efterfrågan. Ett svar som ofta är svårt att ge i komplexa sammanhang utanför den akademiska idealvärlden, men där forskare kollade vad som hände med priser och teknologi under andra världskriget när efterfrågan på vapen var omättbar. Det visade tydligt att det är efterfrågan – vårt beteende – som är den rena motorn i utvecklingen. Vilket gör mig extra glad att jobba med nudging som handlar om just att hjälpa folk att bete sig bättre. Det är på det sättet vi räddar världen.

Price of electricity new renewables vs new fossil


Linus spanar på världen (v. 50)

Vilken effekt har pris, och hur mycket ska man lita på vad folk säger?

Jag jobbade för ett tag sedan med Västtrafik för att undersöka hur man skulle kunna minska tjuvåkning med hjälp av beteendedesign. För några dagar sen fick jag ett uppföljande mail från en chef med några frågor som löd så här: 

“Vi gör ju en hel del undersökningar t.ex. https://www.vasttrafik.se/info/hallplats/ varje år.

Av dessa undersökningar drar många hos oss slutsatsen att priset är den viktigaste faktorn för att påverka beteende. På sidan 36 i undersökningen via länken, är priset det största hindret för att resa kollektivt.

Hur ser du på detta? Hur starkt är sambandet mellan en utsaga i form av ett enkätsvar – och det faktiska beteendet?”

Det är superbra frågor. Vilken effekt har prisförändringar? Hur mycket kan vi lita på det folk säger? Hur hänger det ihop med beteende? Mitt svar till den här chefen gäller deras specifika fall, men går utmärkt att generalisera till andra situationer där vi har en tendens att lyssna för mycket på det folk säger. Här är mitt svar, lite förkortat, ändrat och med markeringar av extra viktiga stycken:

Priset spelar förstås roll. Anledningen att jag lyfte att det förmodligen inte spelar så stor roll som man ofta antar, är att sambandet mellan kostnad och effekten av kostnaden inte är linjär. Det är ett antagande som ofta implicit görs, för att våra hjärnor inte är bra på att hantera funktioner som är komplexare än så. 

Tydligare att förstå blir det med exempel: det är väldigt mycket större skillnad på att ha en bil eller ingen bil, jämfört med att ha sex bilar istället för fem bilar. För att inte tala om den minimala skillnaden mellan att ha 14252 bilar istället för 14251 bilar. Den absoluta skillnaden är hela tiden samma (en bil), men skillnaden den gör för dig blir mindre och mindre ju fler du har. Samma sak är det med kostnaden för biljetter. Den spelar roll, men ju längre bort man kommer från att det är gratis (eller att man får betalt för att åka kollektivt), desto mindre roll spelar det. 

Det är en av de tre viktiga lärdomar som illustreras i prospektteorin – som är ett av de robustare begreppen inom psykologin/beteendeekonomin och har undersökts på en rad olika sätt. Så här ser grafen ut:

Utifrån prospektteorin blir förutsägelsen om prisets effekt, att det inte kommer göra någon praktisk skillnad i resande om priset förändras lite grann upp eller ner. Massiva förändringar kan göra massiv skillnad (om de gör att man kommer tillräckligt nära grafens nollpunkt), medan små förändringar gör liten eller ingen skillnad (om vi befinner oss långt från grafens nollpunkt). Förändringar är dessutom en naturlig del av allas vardag och vi är som människor evolutionärt utvecklade för att anpassa oss efter nya omständigheter. Vi överskattar grovt hur stor effekt framtida förändringar kommer ha på vår vardag. Det gäller oavsett storlek på den framtida förändringen, så från att börja ett nytt jobb, vinna på lotteri eller behöva amputera båda benen till en prishöjning på kollektivtrafiken, nytt porslin i köket eller en uppgraderad telefon. Det nya blir snabbt det normala och är inte längre någonting folk reflekterar över eller påverkas så mycket i sitt mående. Det finns en klassisk studie inom psykologin som undersökte lyckonivåer hos mångmiljonvinnare på lotteriet och folk som råkat ut för olyckor som innebar en förlamning av (åtminstone) nederkroppen. Kontentan var att på ett års sikt gjorde det i princip ingen skillnad; folk var tillbaka till sitt normala mående.*

Så den psykologiskt teoretiska förståelsen av prisets påverkan på resande säger att det självklart spelar roll, men inte så mycket som folk tror. Vilket leder mig till frågan om hur man ska förstå att det ändå är den faktor som folk anger som den viktigaste och det största hindret för att resa kollektivt. Det svåraste med enkätfrågor är att lyckas ställa dem på en nivå som gör att man får den typen av svar man är ute efter. Det vanligaste problemet är att frågor är för stora/övergripande/luddiga/svårbesvarade så det i praktiken egentligen inte blir den fråga som ställts som svaras på, utan den omformuleras utifrån svarandes egen förståelse till en fråga de faktiskt kan ge svar på. En fråga som “I vilken grad utgör följande hinder för dig att resa kollektivt mer än du gör idag?” är oerhört komplex, och kräver en förståelse av egna drivkrafter, motivationer, hinder, kausalitet, tidsaspekter och fungerande på en nivå som jag inte tror att det finns en enda människa som egentligen skulle kunna svara på, på ett sätt som motsvarar vad det faktiskt är som styr beteendet. Det bästa man kan hoppas på i enkätsvar är att kollektivets intelligens ska vara bättre än individens och att svaren ska vara en approximation av sanningen på gruppnivå. Vilket fungerar väl när det gäller tydliga frågor med enkla svar, som skattningar hur långt borta månen är, hur mycket en ko väger eller hur många ärtor som är i en burk. Det fungerar mindre väl när det är multidimensionella frågor som den i enkäten. I det här fallet skulle jag tro att det folk svarar på snarare är någonting i stil med “Tycker jag det är dyrt?”, inte hur mycket av ett hinder det är för att resa mera. Den frågan är för svår.

Hur viktigt priset i slutändan är för att styra beteendet att åka kollektivt, tänker jag borde kunna uppskattas utifrån hur åkandet påverkas av de prisförändringar som faktiskt gjorts. Ni har på ett sätt gjort flera naturliga experiment redan, genom de prishöjningar som regelbundet görs, och genom prisökningen som uppstod för en del när Göteborgs stad tog bort sin subvention. En bra statistiker borde kunna kolla på siffrorna över resande ett tag innan prishöjningarna och ett tag efter prishöjningarna (anledningen till att jag skriver “ett tag innan/efter” är för att tillvänjningen jag pratade om tidigare ska hinna ske) och utifrån det sätta upp en modell för effekten av pris på den prisnivå ni befinner er just nu. Förstås inte helt lätt med tanke på att det finns andra faktorer som spelar in, men det är ett problem som borde gå att hantera ungefärligt. Ramböll gjorde för några år sedan en litteratursammanställning av effekterna av gratis kollektivtrafik i Sverige och andra länder, som jag tycker är väldigt bra. Den visar på tydliga effekter överlag, men det var oftast i samspel med utökad tillgänglighet och effekterna var knappast så stora som nog ofta hade förväntats. Förändringen i den största av städerna, Tallinn, var dessutom knappt märkbar. Sen hade de redan innan subventionerade priser för de allra flesta vilket kan ha minimerat effekten, men det är ändå en viktig studie. Från mitt perspektiv är det intressantaste i litteratursammanställningen egentligen att den lyfter upp perspektivet att man kan testa några år, och sen avsluta försöket om det inte fungerade som förhoppat. Det är nästan alltid min rekommendation: testa och utvärdera.


*jag ska säga att just den studien har kritiserats på god grund för att den undersökte för få personer, och en svensk studie på lotterivinnare visade på permanent ökad livskvalitet, men liknande studier har gjorts med samma övergripande resultat med hur vi snabbt anpassar oss till den nya vardagen.

Mediasvepet

Den här artikeln kommer inte ändra dina åsikter
När vi tycker att någon har fel i en åsikt så tror vi att rätt sätt att få de att ändra sig är att argumentera mot deras ståndpunkt. Vilket kan fungera om deras åsikt inte är så viktig för dem eller dina argument är överväldigande övertygande. Men är åsikten stark eller dina argument bara lite bättre än deras, kan det få precis motsatt effekt. På samma sätt som vi blir immuna mot ett virus genom att injiceras med en försvagad variant av viruset, kan åsikter bli “immuna” mot motargument genom att upprepat möta motstånd som inte är tillräckligt starkt för att i ett svep övertyga åsiktsinnehavaren. Att upprepat möta svagt motstånd gör åsikten mer resilient mot kraftfullare argument, till den grad att vi uppnår en dogmatisk fanatism i åsikter. Det fundamentala problemet är att vi ställer två olika frågor beroende på om vi håller med om det som sägs eller inte. Är det i linje med våra tidigare åsikter så blir frågan “Kan jag tro på det här?” med det enkla svaret ja. Går det mot våra tidigare åsikter blir istället frågan “Måste jag tro på det här?” med det enkla svaret nej. 


Det vi tror ska fungera, gör ofta inte det. Hur vet vi?
Ett vanligt problem på företag, i forskning, nyhetsrapportering och case-studier är att vi bara pratar om när beteendedesign, ekonomiska incitament, ledarskap, utbildning etc. har fungerat. Det ger en falsk bild av att det räcker med att bara göra någonting så blir det bra, när det viktigaste egentligen är utvärderingen för att se vilken effekt det vi trodde skulle fungera faktiskt hade. James Elfer – grundare av brittiska beteendedesignbyrån MoreThanNow – lyfter beundransvärt fram fem försök de gjort för att öka mångfald på arbetsplatser som antingen inte fungerat eller haft precis motsatt effekt. Att visa en enskild kvinna i en reklam för att få in mer kvinnor i tech, visade sig till exempel vara ett utmärkt sätt att öka antalet ansökningar. Från män.


Behövs det kändisar för att få svenskarna att ta vaccin?
Elvis Presley tog vaccinet mot Polio i direktsändning. Det är ett tidigt exempel på att använda en influencer i gott syfte, och nu har flera tidigare amerikanska presidenter sagt att de gärna gör samma sak för covid-19-vaccinet. Det tvärsöver den extrema politiska klyftan i USA, med både tidigare demokratiska presidenter som Barack Obama och Bill Clinton, men även den republikanske George W. Bush. Det sociala inflytande är en grundmekanism i människan, och utifrån ett psykologiskt perspektiv låter det som en utmärkt idé att använda sig av förebilder för att inspirera till vaccination. Det viktiga är att använda figurer som faktiskt är influencers för de målgrupper man riktar sig till, istället för att tro att alla kommer vara okej med vaccination bara kungen gör det. 


DN klimatsatsar, men missar helt vad som behövs
På DNs förstasida finns numera en klimatklocka som räknar ner till det datum om 7 år när vi inte längre har en rimlig chans att hålla uppvärmingen under 1.5 grader. Därifrån kan man klicka sig vidare till den mastiga sidan som samlar ihop och sammanfattar klimatläget i världen just nu. Det är ett initiativ som behövs. Och det var ett bra sätt att väcka mer uppmärksamhet kring det genom att ta in Greta Thunberg som chefsredaktör för en dag. Men de missar det som egentligen är viktigast. Mer information om klimatförändringarna, exakt hur det ser ut idag och hur lång tid vi har på oss är inte i sig det som räddar världen undan klimatkollapsen. Det behövs en beteendeförändring. Information är notoriskt värdelöst på att förändra beteende, och i det här fallet är det dessutom nedslående information som de flesta inte aktivt vill ta till sig. DN misslyckas helt genom att inte ha en tydlig “call to action”. Vad är det vi kan göra? Hur kan vi göra det? Det är svaren som DN borde ge, och inte bara på individuell nivå som i den artikel jag till sist hittade i en liten ruta när jag scrollade längst ner på klimatsidan, utan hur vi kan påverka de system vi verkar i. Arbetsplatsen, den politiska situationen, samhället. 

Linus spanar på världen (v. 49)

Årets Augustpris visar på en mänsklig brist

Ett år som 2020 behöver vi alla verklighetsflykt ibland, och jag glädjer mig över den skönlitterära augustprisvinnaren Lydia Sandgren med hennes debut “Samlade verk”. Dels för att hon är psykolog och boken utspelar sig i en miljö jag tillbringat mycket tid i, men främst för att det är en fantastisk läsupplevelse. 

Intressantare ur ett beteendeperspektiv är dock vinnaren i kategorin facklitteratur. Priset togs hem av Elin Anna Labba som skrivit om tvångsförflyttningen av samer i sitt verk “Herrarna satte oss hit”. Det är ett verk som belyser ett av mänsklighetens sämsta drag. Vi kommer till det, men först en liten omväg via en annan bok: Den nederländske historikern Rutger Bregmans senaste alster har precis kommit i svensk översättning med titeln “I grunden god”. Den är en genomgång av människans i grunden goda välvilja, och hur många av de klassiska exempel som tas upp på vår destruktivitet – påskön, Stanford prison experiment, Flugornas herre, nazismen under andra världskriget – är missförstånd, feltolkningar eller en onyanserad förståelse av hur människor fungerar. Hans poäng är som titeln säger att människan i grunden är god. Att vi vill andra väl. Samtidigt begår vi, som Elin Anna Labba visar på, rent hemska saker mot varandra. Flera hundra samer fick inget val när de nordiska gränserna cementerades och sápmi korsade tre länder. Myndigheterna ansåg att det fanns för mycket ren i en del områden de ville kunna utnyttja till annat, och samerna tvingades till okända platser, omgivna av okända människor där språk talades de inte förstod. 

Problemet är vår tendens att skilja på människor och människor. De vi identifierar som tillhörandes ett kollektivt “vi” tar vi hand om. Där ser vi likheterna med oss själva och förstår bättre vidden av vårt beteendes effekter. När människorna istället klassificeras som ett “dem” är det enklare att prioritera sina egna behov eller önskemål, för det finns inget kollektivt oss att ta hänsyn till. Samerna var i början av 1900-talet både i den allmänna och officiella hållningen verkligen ett “dem”. De ansågs intellektuellt och utvecklingsmässigt underlägsna – väl iscensatt i filmen “Sameblod” som kom 2016 i regi av Amanda Kernell – vilket gjorde det enkelt för svenska, norska och finska myndigheter att driva igenom tvångsförflyttningarna utan stora protester. Inte ens att en av de tvångsförflyttade reste hela vägen ner till Stockholm och pratade med kungen gav något gensvar. 

Sverige har kommit en bit sedan dess. Rasbiologin har diskrediterats, samer är erkända som en nationell minoritet och ursprungsbefolkning. Samtidigt finns tendensen till ett “vi och dem” kvar. Det är tyvärr en del av att vara människa och kommer inte att försvinna så länge vi fortsätter vara människor. Det är en fälla vi faller i igen och igen, med den enda lösningen att bli medveten om när det händer och säga stopp. På individuell nivå är den bästa lösningen att lyssna. Varje gång du märker att du dömer någon annan, vare sig det är en individ, en grupp eller en kultur, bli nyfiken på din reaktion, och ta kontakt med någon som du dömer. Stannar du upp och lyssnar så kommer du snart märka att ni har en hel del gemensamt. Att ni egentligen är ett vi.


Mediasvepet

Hedonisk anpassning och självmord
Philip Brickman, huvudförfattaren till en av de mest inflytelserika studierna på lycka begick självmord. Han visade på att oavsett om man vann miljoner på lotteriet eller blev förlamad i en olycka – två verkliga extremer – så återvände ens självskattade lycka till nivån den låg på innan den livsförändrande händelsen. Studien är kritiserad för att ha undersökt för få personer, och i en nyligen publicerad svensk studie så verkade lotterivinster leda till ökad lycka även på sikt. Men att lycka beror till del på ens genetiska arv är tveklöst. Samtidigt så beror än en större del på andra faktorer. Lite på övergripande livsomständigheter som var man bor, jobbar och vilken bild men har, men än mer på ens vardagliga aktiviteter. Självmord beror inte på en brist på lycka, utan en känsla av överväldigande ohanterbar smärta. Den går att motverka i vardagen genom vänner, fysisk aktivitet, att hjälpa andra och göra det som är stimulerande för dig. Blir det för svårt, sök hjälp.


Unilever testar fyradagarsvecka
Som den svenska sociologen Roland Paulsen upprepat visat så jobbar knappt någon så mycket som vi officiellt jobbar. Många väljer utöver det att frivilligt gå ner i arbetstid. Arbetsveckan på 40 timmar uppstod i en amerikanskt kontext där ena parten i hushållet förväntades vara hemma och sköta det obetalda arbetet. I ett samhälle där allt fler hushåll är ensamhushåll och förväntan på flerpersonshushåll är att alla parter jobbar, blir det varje år mer av en absurditet att 40 timmar per vecka ska vara standard. I Danmark har heltid redan minskats till 37 timmar, i Norge enligt de flesta kollektivavtal 37.5 timmar och nu går ett av världens största företag ut och testar att förkorta arbetsveckan med en hel dag för alla sina anställda i Nya Zeeland. Jag ser fram mot resultaten av det. 


Din hjärna är inte till för att tänka
Ett trevligt perspektiv på hjärnan som en mekanism främst för att hålla kroppen igång. Artikelns författare Lisa Feldman Barrett har startat något av en revolution inom förståelsen av känslor med sin bok “How emotions are made”, där hon ifrågasätter bilden av att det finns grundläggande universella känslor som sorg, glädje och ilska. Hon säger istället att hjärnan hela tiden avgör två saker: 1) Om kroppen är ur balans, och 2) Hur bra eller dåligt det är. Sen lägger den på ett förklaringsfilter där den försöker förstå vad det beror på och vad som ska göras åt det. Är det ett tydligt fysiskt problem säger den saker som “Det sitter en mygga på din arm” eller “Din hand är på en varm platta”. Är det svårare att avgöra vad det negativa läget beror på kan den istället reagera med att säga “Du har ångest” eller “Du är rädd”. Lösningen på många av våra upplevda svårigheter är från det perspektivet helt enkelt att återställa kroppens balans. 


Individuell rationalitet kan vara kollektivt självmord
Det kan kännas lugnt att göra några få undantag från de strikta restriktionerna. Om jag ändå håller mig till restriktionerna 95% av tiden måste det ju ändå vara okej att göra något litet undantag ibland. Eller? Absolut inte, argumenterar Yascha Mounk, biträdande professor på Johns Hopkins University. Det är ett av de feltänk vi behöver hantera och komma bort från för att minska smittspridningen i en pandemi.


Fyra sätt beteendedesign har gjort New York till en mer rättvis stad
Ibland kommer frågan upp vad beteendedesign faktiskt har gjort för skillnad. En kritik att de exempel som brukar lyftas är samma gamla trötta exempel på pensionssparande eller flugor i urinoarer. Så här kommer fyra aktuella exempel på hur beteendesign kan göra skillnad på riktigt. Ideas42 är en organisation som liksom nudgingbolaget jobbar för en bättre värld genom ökad förståelse av beteendebarriärer, och har lyckats med det i New York.

Kulturkonsumtion november

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under november.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Poesie – Salvatore Quasimodo (B)
Trevligt utan att beröra, inspirera eller uppröra.

Children of time – Adrian Tchaikovsky (A-)
Spännande värld och bra frågor om liv, moral och medvetande. Snyggt sammanvävd!

Reverie – Ryan La Sala (C-)
Konstant på gränsen att jag läste vidare. Roliga element som inte binds ihop tillräckligt väl för att vara läsvärt med den bristande kvaliteten på texten.

Doughnut economics – Kate Raworth (A-)
Viktigt ifrågasättande av den nuvarande ekonomins världsförstörande fokus på konstant tillväxt, hur ekonomiska modeller ses som sanna och vad alternativet kan vara. Måste vara för att världen inte ska gå under. Informationstung där disparata idéer binds ihop utan att gås in i på djupet, vilket tidvis gör det svårt att själv bedöma vikten i det, och svårt att få in allt i huvudet. Uttrycker att ekonomins modeller är missvisande och försöker lägga fram egna, men förutom doughnuten är de alldeles för komplicerade för att få genomslag. Vilket ju världen också är, men inte passar den mänskliga hjärnans sätt att komma ihåg.
Skulle behöva läsas igen och igen om jag skulle vilja förstå det på riktigt. För nu hoppas jag att det är ett manifest som sprider sig!

The body – Bill Bryson (B-)
Son vanligt när det kommer till Bryson; underhållande och faktaspäckat. Dock viktigt med en nypa salt när det kommer till det mesta, med tanke på att det han pratar om som jag känner till stämmer till typ 80%.

Doctor Zhivago – Boris Pasternak (B)
Smått förvirrande på det sättet gamla ryska böcker gärna är, men vackert språk och fängslande story. Vill nu gärna se filmen från -65.

Samlade verk – Lydia Sandgren (A)
Har dragit mig för att läsa, men den är fantastiskt skicklig i alla delar. Imponerande och klart välförtjänt av augustpriset.

Sett

Queen’s Gambit (A)
Fantastiskt vacker och ljudmässigt magisk. En underbar estetik med bra story, lagom mycket schack för att intressera en entusiast utan att avskräcka ett icke-fan och med skådespelarinsatser som bara kan applåderas.

Cinema Paradiso (B)
En klassiker av god anledning. Långdragen utan att bli tråkig.

AlphaGo: the movie (A)
Jag visste att det var stort när AlphaGo vann över världsettan Lee Sedol (18 världsmästartitlar!) i Go, men inte hur stort. Väl ihopklippt och dramatiskt berättande om resan dit, med känslomässiga frågor om hur vi ska känna när det vi sett som mänsklighetens främsta prestationer krossas av datorn. Eller fördjupas mänskligheten i samspel med datorns kraft?

The trial of the Chicago 7 (B+)
Fascinerande galen domare i ett märkligt rättsfall. Underbart teateraktigt med bra skådespelarprestationer.

Elite, säsong 1 (C)
Spanskt drama på en elitskola för ungdomar, med vanliga svårigheter i form av relationer, sex, droger och död.

Dips, säsong 2 (B)
Underhållande kaotiskt om den politiska värld som tur är inte är.

Greta (A)
Tårar i ögonen halva filmen. Viktig, vältalig och välproducerad. Fascinerande inblick i en familj och kampen för en existentiell fråga. Alla borde se den.

WOMAN (B)
Vackert med människor, fruktansvärt vad som fortfarande görs mot kvinnor i världen.

The way I see it (B)
Pete Souza fotograferade Obama under hela hans tid i vita huset. När Trump tog makten kunde Souza inte längre vara tyst, utan kontrasterar Trumps egotism med Obamas empati på ett sätt som får tårarna att rinna av saknad.

El Pepe: a supreme life (C)
Kort om den fantastiska José Mujica. Trevlig, men saknar ett kontrasterande eller ett tydligare fokus för att vara riktigt bra.

My octopus teacher (B+)
Bläckfiskar är fantastiskt coola, och fint med historien om filmarens återhämtning från utmattning/depression som han ser i samspel med sin nya “lärare”.

Lyssnat

How to win friends and influence baboons – Radiolab (B)
Babianer följer inte bara en ledare, utan den som tar initiativ kan följas även om den har låg rang. Det handlar om att få med sig andra. Majoriteten följs.

Text och musik med Eric Schüldt (A)
Så. Oerhört. Vackert.

You’ve got Enron mail – 99 percent invisible (B)
Intressant inblick i Enron, och häftigt att mailen har använts för förståelse av normal mänsklig kommunikation i senare studier och maskininlärning.

The big apple episode – Gastropod (B)
Äpplen är värdelösa att föröka via frön. Den fenotypiska variationen från generation till generation är så stor att ett äppelträd sått från ett frö aldrig kommer att vara samma som det äpple fröet kom från. Oftast blir det bittert, hårt och oätligt. Vilket dock är utmärkt för cider. Alla äpplen vi äter kommer alltså från ympningar, det är enda sättet att föra en viss sort vidare.

Verlassen: Paula ist wieder Single – Schnapsidee (A)
Modigt. Starkt. Imponerande. Att nyligen ha blivit lämnad och ha kraften att gråta, känna och skratta i en pod är oerhört coolt.

Please get your noise out of my ears – Freakonomics (B)
En ljudökning på cirka 7 decibel (=dubbelt så upplevt högt) ledde till 5% minskad effektivitet i att sy fickor i välkontrollerad rct i en indisk fabrik. Det är en större skillnad än att betala dubbelt så mycket per sydd ficka.

Arktisexpeditionen – P1 dokumentär (B)
Fint varvande av Nansens försök att nå Nordpolen med inspelningar från en modern forskare som försöker hitta fisk i polhavet.

Breaking Benford – Radiolab (B)
Trumpsupporters hävdar valfusk och hänvisar till Benfords lag. Den säger att begynnelsesiffran 1 är vanligast i nästan alla sammanhang, från bankkonton till floder och redovisningsböcker. Låter vettigt tycker jag – för att komma till andra siffror måste det någon gång vara en etta först – men lyfts fram som något fascinerande och märkligt, så jag kanske missar något.

Deception – Radiolab (B)
Om lögner och att märka dem. Paul Ekman får dyka upp okritiskt med sina ansiktsuttryck och mikrouttryck. Mer fascinerande är berättelsen om en mytoman.

Does advertising actually work? – Freakonomics radio (B+)
Superviktig fråga med oklart svar. Forskning på tv-reklam lutar just nu åt att stora företag kan öka sin försäljning med 1% för varje fördubbling av reklampengar.

Dax Shepard on the craft of podcasting – Tim Ferriss show (B)
Skådis gift med Kristen Bell har exploderat på poddhimlen, och har omväxlande forskare och kändisar som gäster. Fantastiskt framgångsrik, utan mycket av en initial plan, utan tycker om att prata och är öppen.

Togo 2010 – When we were kings (A)
Erik Niva är fantastisk på historieberättande och har varit med om mycket märkliga saker. Vackert och engagerande när fotbollen bara är glasögon för att se på världen, på det sätt som herr Niva gör.

Mary Karr: the master of memoir on creative process – Tim Ferriss show (A)
Stark levnadsberättelse som berättas av en bra berättare. Liknande David Sedaris, på det bästa av sätt.

Sean exploder – 99% invisible (C)
Näranalays av en sång. Säkert superspännande för de som lyssnar mycket på podden eller känner folk inblandade. För mig, helt okej.