Kulturkonsumtion september

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under september.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, längden på mitt hår, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.
E = Jag skäms över att jag avslutade det här. 
F = Jag är en sämre människa efter det här än vad jag var innan.

Läst

Deliberate practise for psychotherapists – Tony Rousmaniere (A)
Övertygande och motiverande för att bli bättre på vad som helst.

Atavist Magazine – The master forger (B)
Underhållande berättelse om en konstförfalskare och konstindustrin som gör det möjligt (eller till och med implicit främjar förfalskare).

Palace walk – Naguib Mahfouz (A)
En familj i Kairo med en man som är den varmaste av vänner och strängaste av fäder. Poetiskt, vackert, psykologiskt tänkvärt och fångande.

Dumhetsparadoxen – Mats Alvesson, André Spicer (C)
Organisationer är ofta inte optimerade för att låta människors kunskap, kompetens och kreativitet få blomma ut. Anekdotiskt intressant, men saknar stöd för det författarna faktiskt påstår.

Watermark: an essay on Venice – Joseph Brodsky (B)
Kärleksförklaring till skönhet och en stad Brodsky alltid återvände till under vintern.

Underkastelse – Michel Houllebecq (B-)
Frankrike i nära framtid när politiskt polariserande krafter dominerar samhället. En livsled professors liv skakas upp när utbildningsväsendet blir muslimskt.

Ålevangeliet – Patrik Svensson (A)
Ålar är sjukt fascinerande varelser och Patrik gör ett utmärkt jobb med att blanda sin egen familjeberättelse, ålens historia och nutid.

Sett

Veronica Mars, säsong 4 (B)
En värdig uppföljning på en klassisk serie. Fascinerande att alla nyckelskådespelare är tillbaka.

And then we danced (B-)
En manlig kärlekshistoria i ett konservativt land.

Fisherman’s friends (C)
Fiskare som sjunger gamla melodier blir upptäcka och charmar nationen. Svårt att inte gilla.

Men in black: International (C)
Trevlig action, men inte mer än så.

Late night (C)
När en talkshowvärd visar sig vara ur kontakt med världen blir hon räddad av en kvinna som tar plats i hennes manusteam.

The hustle (C)
Dumt och löjligt om två helt olika kvinnor som båda är bedragare, men i slutändan själva blir bedragna. Perfekt för en hjärndöd flygresa.

Hört

Tim Ferriss show. David Allen – The art of getting things done (C)
Struktur handlar inte om att skapa listor för att skapa listor, utan ska vara ett verktyg för att få det gjort som man vill få gjort. Det behöver finnas ett högre syfte som känns motiverat för en.

Freakonomics radio. The economics of sports gambling (C)
Det uppskattas finnas närmare 300 miljarder dollar i svarta pengar i vadslagning i USA, och marknaden legaliseras nu. Det kan förutom att dra in mycket skattepengar (vilket är anledningen till att stater vill legalisera) påverka hela sportsindustrin.

Behavioral Grooves. Christian Hunt – Mitigating human risk (B)
Den största faktorn för problem på arbetsplatser är inte avsiktlig eller uppstår på grund av dåliga datorer, utan handlar om mänskligt beteende.

Radiolab. What’s left when you’re right? (B)
Fin samling disparata berättelser. Prisoner’s dilemma testades i praktiken i slutet av en gameshow och en man hittade den perfekta taktiken. Han sa helt öppet att han kommer välja att stjäla, men sedan dela pengarna med sin motståndare. Det argumenteras fram och tillbaka en timme innan de väljer bollar, och han visar sig ha ljugit och väljer att dela där och då. På det sättet garanterade han i princip att det skulle bli delat mellan de två.

Behavioral Grooves. Annie Duke: revisiting the Matrix (B)
Det är jobbigt att känna till sanningen och kan ibland leda till att folk mår sämre, vilket gör att vi gärna blundar för fakta vi egentligen känner till. Det är dock kortsiktigt tänkande, för att skapa en samhällelig förbättring behöver vi kunna erkänna för andra och oss själva saker vi är obekväma med.

Kevin Rose show. Nir Eyal: Indistractable, how to control your attention (A)
Vi behöver kontrollera vad som tar vår tid, annars styrs vår tid av andra. Utan att veta vad vi vill ägna tiden åt, kan vi inte säga att vi blir distraherade eller prokrastinerar. Distraktioner handlar alltid om triggers, externa till viss del, men främst interna. Grundtesen är att kroppen alltid eftersträvar homeostas, fysiskt och psykiskt. Vi behöver lära oss förstå vad det är som distraherar genom att lära känna våra inre sensationer. Steg två är sedan att se till att det finns tid för att ägna oss åt det vi vill (traction) istället för det vi inte vill (distraction). Steg 3 är att ta bort externa triggers och steg 4 är att använda oss av precommitments för att hålla oss till det vi vill göra. Det kan vara ekonomiskt, socialt eller känslomässigt.

Where should we begin? – Med och av Esther Perel (A-)
Mänskligt och öppet om svårigheter i relationer. Fascinerande att få ta del av en terapeuts arbete, men ofta verkar klienterna ha gått igenom stora mängder terapi tidigare. I princip alltid kan svårigheterna sammanfattas som dålig kommunikation. Hade varit intressant med uppföljning hur det gick för paren sen.

Freakonomics radio. How to make meetings less terrible (B)
Ett möte behöver ett tydligt syfte och en avgränsad tid. Anledningen till att många möten idag är en timme är främst på grund av schemaläggningsprogram och har inget med behov att göra. Det som kan avhandlas via mail ska avhandlas via mail. Få folk att prata två och två kan leda till mer interaktion och delaktighet. Mötesledaren oproportionerligt ofta nöjd med möten. Att inleda med att säga någonting bra och dåligt från veckan kan verka tillåtande för olika perspektiv under det fortsatta mötet. Bra att avsluta med en uppsamling istället för att tiden bara plötsligt tar slut.

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

Person in Black Sweater Hold a Grey Road Bike

Vad tycker du om att stå i köer? Hur mycket irriterar du dig på vännen som alltid är sen? Hur reagerar du om en hemsida tar några sekunder på sig att ladda? När datorn startar långsammare än vanligt?

Att vänta kan verkligen vara för jävligt. När det känns som att livet rinner iväg, vi hade kunnat göra någonting viktigare med den tiden eller när vi blir lämnade ensamma att vänta vid ett bord på restaurangen för att vännen alltid är en kvart sen och servitören börjar se på oss med irritation eller medlidande.

Nu för tiden finns en enkel lösning i allas fickor: plocka upp telefonen och kolla valfria sociala medier eller nyhetskällor. Skicka iväg det där mailet du gått och tänkt på hela dagen. Men vad är det som gör att det är så svårt att hantera det där fåtalet minuter av väntan som det ändå är när vi står i kön på ICA? Det är ett problem inte bara för dig som väntar i kön, utan även för butiksinnehavaren som får irriterade kunder, hemsideägaren som tappar besökare och vänskapen som blir mindre viktig. Så finns det någonting vi kan göra åt det?

Det är en fråga som har fått olika svar i olika sammanhang. När datorer först kom så dök det på skärmen då och då upp en punkt medan ett program höll på att laddas. När datorerna sedan förbättrades försvann den punkten och datorn gjorde ingenting annat medan den laddade programmet. Resultatet blev en ökad ilska och irritation över långsamma datorer. Trots att datorn i praktiken gick snabbare. Det tog inte lång tid för designers att anpassa sig till det här och skapa ikoner som rörde på sig för att visa att någonting fortfarande hände, från en snurrande ikon till klockvisare som rör sig. Sedan dess har ytterligare iterationer av förbättringar skett.

Det upptäcktes till exempel att en mätare som visar hur många procent klart någonting är möjliggjorde för användaren att kunna ta den tiden till att hämta en kopp kaffe, ta en promenad eller spela ett parti schack medan programmet långsamt tuggade vidare. Ett problem där var att mängd färdigställd inte per automatik innebär att det kommer fortsätta gå lika snabbt resten av tiden, då datorn kan råka på alla möjliga problem under tiden. Det löstes genom att skapa procentmätare som inte visade den sanna procenten, utan var programmerade att gå snabbare till en början för att sen sakta ner, och till sist avsluta med att gå igenom de sista procenten i ett snabbt svep.

Den senaste innovationen uppstod när resehemsidor hade problemet att de behövde söka i realtid efter användarens förfrågan, och där skicka sina egna sökförfrågningar till en lång rad andra hemsidor. Det går inte att klara av på de millisekunder en googlesökning gör, och i en tid när användaren är van vid att allting kommer direkt riskerar en väntan, även om den är på några sekunder, att tappa användare. Att tappa användare innebär att förlora pengar. Lösningen på dilemmat blev att laddningen inte bara visar procent, utan skriver vad den håller på med. Istället för att användaren får vänta av oklar anledning, finns hela tiden en transparens om vad det är som sker. Vilket får det att kännas bättre.

Den här lösningen använde sig staden Detroit av när de tröttnade på att invånarna klagade på alla nedgångna hus som de tyckte aldrig verkade rivas. Genom att skapa en karta över staden med alla rivningsobjekt utmärkta, tillsammans med status på hur de låg till i rivningsprocessen, skapades en förståelse bland grannar och andra invånare som drastiskt minskade antalet klagomål.

En annan metod användes av Houstons flygplats när passagerarna klagade och klagade och klagade på att de fick vänta för länge på baggaget när det skulle plockas upp från karusellerna. De hade kunnat testa allt från att anställa fler personer som kunde hantera baggaget till att optimera körsträckan och snabba på bandens hastighet. Det hade lett till små förbättringar, en effektivare process som sparat in några sekunder, men också kostat en hel del både ekonomiskt och i slit på personalen. Som tur var analyserades klagomålen närmare och det upptäcktes ett mönster. Det fanns inget samband mellan hur lång tid det tog för baggaget att komma från planet till karusellen, utan det hade att göra med hur lång tid personerna fick stå vid karusellen och vänta. Lösningen blev då inte att försöka snabba på processen för dyra pengar, utan istället flyttades ankomstgaterna längre bort från baggagekarusellerna. Då spenderades en större del av tiden gåendes till upplockningen än vad den gjordes ståendes stilla väntandes på baggaget. Klagomålen försvann.

Ett liknande klagomål uppstod i New York när byggnader först blev så höga att hissar behövde installeras. De boende i hus med hissar klagade på väntetiden. Att installera en till hiss i ett redan byggt hus vore orealistiskt, och hissarna kunde inte gärna gå snabbare än de redan gjorde. Tyvärr fanns på den här tiden heller inga smartphones, så väntan kunde inte hanteras genom att skratta åt Adrians senaste roliga Instagraminlägg, utan väntan var just en väntan. Även här insåg en smart designer att problemet var själva sysslolösheten, och lyckades råda bot på det genom att installera speglar vid hissarna. Genom att ha någonting att kolla på, nämligen sig själv, försvann klagomålen.

Att vänta är inte jobbigt på grund av tiden det tar, utan det är upplevelsen av maktlöshet som leder till frustration. Maktlösheten av att inte veta vad som pågår. Inte kunna påverka skeendet. Vet vi anledningen till varför vi väntar är det oftast lättare att hantera, vilket också förklarar varför det blir färre ilskeutbrott i kön på ICA än vad det är tangentbord och möss som får lida för långsamma datorer och hemsidor.*

Tycker du det är jobbigt att vänta eller har kunder som klagar på att någonting tar lång tid. Ta ett steg tillbaka och fundera på vad det är som faktiskt händer. Är väntan i sig så besvärlig? Går det att hitta någonting att göra under tiden? Träna din mindfulness i kön. Passa på att spela det där mobilspelet du annars inte har tid för. Kolla på en rolig video. Du är snart framme ändå. Lika bra att använda tiden till någonting.

*Det uppstår ett ytterligare element av komplexitet när det är en person vi väntar på. Jag kommer inte gå närmare in på det den här gången utan vill bara skicka med tipset att hålla den som väntar uppdaterad om varför du är sen, vad du håller på med och när du förväntas vara på plats.

Flygskam i det brinnande huset

Low Angle Photography of Airplane

På marken eller i luften?

It’s time to start acting as if our house is on fire. Because it is.

Greta Thunberg

Flygskam har uppmärksammats i tidningar och media runt världen som ett svenskt sätt att motverka flygande. Det går i korthet ut på att de som flyger och postar om det på sina sociala medier, främst Instagram, uppmärksammas av kommentarer att det inte är coolt, beundransvärt eller ett beteende att uppmuntra. Kommentarerna består ofta av siffror på hur stort utsläpp den resan som postas om har gett i form av koldioxidekvivalenter, och hur stor del av en persons miljöbudget som användes upp genom den resan. Rörelsen har till och med lett till ett dedikerat Instagramkonto med över 50.000 följare som uppmärksammar influencers och deras totala utsläpp genom att dagligen posta om deras miljöpåverkan genom flygande.

Är det här en bra idé? Är att försöka inducera skam rätt sätt att förändra någons beteende?

Utifrån modellen om beteende som styr av förstärkning eller försvagning kan vi hitta den här typen av försök till skämmande i den nedre vänstra kvadranten i figur 1: positiv bestraffning. Ett beteende (att flyga) ger en negativ konsekvens (kommentarer som påpekar att du förstör världen) vilket, om kommentarerna upplevs som tillräckligt jobbiga, borde kunna leda till den avsedda konsekvensen att flygandet minskar. Jag har argumenterat tidigare för att bestraffning är en ineffektiv form av beteendepåverkan, och börjar vi bryta ned vad som händer i den här situationen ser vi samma risker här.

Figur 1

Det som bestraffas är egentligen inte beteendet att flyga, utan beteendet att posta på sociala medier om att flyga. Flygandet i sig leder till många positiva upplevelser. Äventyr. Vänskap. Nya erfarenheter. Paus från vardagen. Exotisk mat. Ett annat språk. Har den inducerade skammen en effekt är det alltså knappast främst att få folk att flyga mindre, utan att få folk att posta mindre om flygande på sociala medier. Det är en effekt jag själv märkt av. Mitt flygande har inte minskat, men jag kommer inte posta på Instagram om att jag är utomlands.

Det gäller dock om flygskammandet hade riktat sig mot genomsnittliga individer. Det Instagramkonto jag nämnde tidigare tar inte upp genomsnittspersonen, utan riktar sig särskilt mot influencers. Personer vars jobb det är att posta var de är och vad de gör, för att genom det attrahera fler personer till sina kanaler. Så att de sedan kan tjäna pengar genom samarbeten med varumärken eller genom reklamintäkter på sina kanaler. Det är svårt för en person som postar flera gånger om dagen med uppdateringar om vad den gör och var den är, att plötsligt sluta posta en vecka för att den då befinner sig på en solstol på Azorerna. Där är postandet så intimt sammankopplat med beteendet att om postandet blir bestraffat så blir också motivationen för det underliggande beteendet det.

Det finns dessutom en positiv effekt av att postandet försvinner, även om beteendet att flyga skulle kvarstå: det kan inte påverka andra. Anledningen till att varumärken vill jobba med influencers (och varför de har den titeln) är att deras beteende antas påverka andras. Försvinner då en stor del av postandet om flygande så borde färre personer bli påverkade att flyga.

Det går faktiskt också att se en nedgång i det svenska flygandet under första kvartalet 2019. Sen är det ingenting som visar på ett orsak-verkan samband till just flygskammen och vi ska inte göra misstaget att kalla en korrelation för en kausalitet, men det är uppmuntrande oavsett.

Summa summarum får slutsatsen vara att skam överlag är ett otrevligt och ineffektivt sätt att förändra beteende, men att det riktat mot influencers kan ha lovvärda effekter. Ett undantag där bestraffning kan vara välfungerande för beteendeförändring. Sen hoppas jag att det inte bara bestraffas att flyga, utan även strösslas lovord och uppmuntran över influencers när de väljer att stanna på marken och semestra lokalt. Så skapas en hållbar beteendeförändring.

Vad kostar ett misslyckande?

Two White Wooden Mannequins on Wooden Chess Board

Hur många misslyckanden klarar vi av?

Freud ansåg att barndomen formade människan och var grunden till alla problem i vuxenlivet. Från neuroser till sexuella problem. Han hade rätt. Inte så rätt som han själv eller efterföljande psykoanalytiker ansåg sig ha. Men ändå rätt. För vi formas av allt som händer under livet, och det gäller också det som händer oss under barndomen.

Att debattera om det är gener eller miljön som formar oss är sedan länge helt irrelevant, det är alltid en kombination av båda två. Generna ger oss ett utgångsläge som sedan hela tiden formas, från miljön i livmodern till den under barndomen till våra vuxna livsföring. Väljer du att träna karate formar det dig på ett annat sätt än om du valt att träna fäktning.

Till terapirummet kommer folk med ett problem som de vill göra något åt. Det skiljer sig åt hur villiga de är att arbeta med det. Hur mycket de anser sig själva behöva göra en ansträngning kontra hur mycket de hoppas att det magiskt ska lösa sig för att de nu har sökt hjälp och pratar med någon. Det gemensamma är att de är där för att få hjälp. De betalar, med både tid och pengar, för att få den hjälpen.

Då är det också hjälp de ska få.

Det gör att terapeuten har en plikt att göra det bästa som går för patienten. Det är en av huvudanledningarna till att terapeuter bör hålla sig uppdaterade med vad forskningen säger är det effektivaste sättet att avgränsa problematik och sedan åtgärda den. Den andra anledningen är något som kallas inlärd hjälplöshet.

Inlärd hjälplöshet uppstår när en individ har försökt råda bot på ett problem, men har lärt sig att det inte går att göra någonting åt det. Det här har demonstrerats hos hundar som getts elchocker utan att kunna att ta sig ifrån dem. Trots att de senare har möjligheten att hoppa iväg från smärtan, så har de efter att ha upplevt hjälplösheten lärt sig att det inte finns något att göra, och gör därför heller ingenting.

Smärtan behöver inte vara fysisk, utan ger precis samma resultat när den är psykisk.* Människor är extremt bra på att lära sig utifrån erfarenhet. Gör vi någonting som inte fungerar, så slutar vi efter ett tag att göra det. Väldigt vettigt i de flesta fall. Ett problem när det kommer till mående. Ett ännu större problem när det finns en lång rad terapeuter som erbjuder en behandling som inte hjälper.

När en patient väl kommer till en terapeut har den redan gjort flera erfarenheter av att misslyckas. Den har själv inte klarat av att göra något åt problemet. Omgivningen har inte kunnat hjälpa den. Att då inte heller bli hjälpt av sin terapeut är inte en neutral händelse som åtminstone inte förvärrar situationen, utan riskerar att bidra till en inlärd hjälplöshet. Det stämmer även om kliniska skattningar inte visar på en förvärring av mående eller svårighetsgrad av problemen.

Att misslyckas kostar tron på att en förändring kan ske.

*Att dela upp smärta i fysisk kontra psykisk är en förenkling som egentligen inte har någon grund i verkligheten. All smärta existerar i samma del av hjärnan, och det som styr vår upplevelse av världen är det som händer i hjärnan. All fysisk smärta är alltså också psykisk smärta.

När är ett beteende ett problem?

Woman Wearing Grey Long-sleeved Top Photography

Underbart, eller skrämmande men värt det för instagram?

Vapen dödar inte, det är människor som dödar. Vapnen är bara verktyg som gör det möjligt på ett enklare sätt. Samma grundargument använder Nir Eyal, författare av boken Hooked, när han försvarar det han skapade i den boken. Metoderna för att fånga uppmärksamhet och hålla kvar användare utvecklade han inte för att hjälpa osympatiska företag att stjäla vår tid, utan för att hjälpa de företag som vill förbättra folks liv att göra det möjligt.

Ibland kan det vara svårt att avgöra om ett beteende är ett problem eller inte. Trots skrämselrubriker om att mobilanvändande gör oss olyckliga, tjocka och förstör vår koncentrationsförmåga, så blir det snart uppenbart att mobilen kan fylla ett positivt syfte. Den kan göra det möjligt för oss att hålla kontakten med vänner kring hela världen. Få tag i en ambulans i en nödsituation. Hjälpa oss att hitta till platser eller ta reda på saker vi undrar över. Samtidigt kan den få oss att må dåligt om vi ser på Instagram att alla våra vänner är på en fest, få oss att känna oss tråkiga när vi ser hur roliga och smarta alla andras inlägg är eller få oss att spela bort pengar vi inte har på onlinecasinon.

Exempel i den här stilen får det att verka simpelt: Det finns bra sätt att använda telefonen, och så finns det dåliga sätt att använda telefonen. Prata med mormor = bra. Spela bort pengar = dåligt.

Så enkelt är det förstås inte. Så fort vi tar hänsyn till kontexten så blir det mer komplicerat. Sitter vi hemma en torsdag kväll och chattar med mormor verkar det vettigt, men om vi sitter på en middag med vår partner och samtidigt chattar med mormor för att vi tycker det är tråkigt att vara med partnern, då är det negativt. Att kommunicera med andra online brukar ses som ett positivt beteende relaterat till teknik, men kommunicera kan innebära både att prata med vår bästa vän om hur underbart livet är eller med andra incels om hur kvinnor är monster och borde dödas.

Vad beteendet är kan vi kalla för beteendets topografi, det är vad en observatör hade sett om den filmat oss i situationen. Topografin kan vara identisk utan att det går att avgöra om det är positivt eller negativt. Det vi istället behöver fokusera på är varför beteendet utförs. Beteendets funktion.

Ett beteendes funktion är det som styr om det är positivt eller negativt. Inte vad beteendet faktiskt är. Tycker vi att det är underhållande att spela på nätcasinon och har pengar att slösa, så kan det vara precis lika avslappnande och återhämtande för oss som att gå på bio, träffa en vän eller ta en tupplur.

Istället för att kalla ett topografiskt beteende bra eller dåligt, behöver vi alltså fundera över vilken funktion det fyller. I princip kan vi klassificera det på ett lika simpelt sätt som bra/dåligt, men det som faktiskt spelar roll är om det är någonting vi gör för att vi vill göra just det, eller om det är någonting vi gör för att vi vill undvika någonting annat.

Är det ett beteende vars funktion är att undvika någonting annat är det ett problembeteende. Det som undviks kan vara allt möjligt, från att prata med vår partner om att vi inte trivs i relationen, är uttråkade, arbetsuppgiften känns övermäktig till att vi är ledsna eller arga över att vi inte blev inbjudna till den där coola festen. Beteendet är då en distraktion eller ett undvikande av någonting som vore bättre att ta tag i.

Är beteendet istället någonting vi vill, är det positivt oavsett om det är att ringa mormor, spela på nätcasinon eller sitta med mobilen under ett möte.* Beteendet går i enlighet med våra värderingar och är någonting som vi är glada eller tillfredställda över.

Det här kan vara bra att ha i tankarna nästa gång du blir arg på dig själv för att du inte gör det du borde göra. Fundera ett steg till över varför du tycker att du borde göra det. Är det någonting du upplever att du borde göra men egentligen inte vill, eller är det någonting du själv faktiskt vill göra?

Det kan vara befriande och tillåtande att inse att det inte är något fel med att ligga kvar och snooza en timme extra på morgonen om den tiden finns. För att en del personer stiger upp vid 4 och påstår att det är dagens viktigaste timme, är det inte per automatik sant för dig. Fundera istället över vad du själv vill och varför, och se till funktionen istället för topografin av det du gör.

*Positivt för individen. Beteendet kan fortfarande vara ett problem för andra personer eller samhället, om önskemålet är att göra någonting som sårar/skadar andra.

Kulturkonsumtion augusti

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under augusti.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, längden på mitt hår, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.
E = Jag skäms över att jag avslutade det här. 
F = Jag är en sämre människa efter det här än vad jag var innan.

Läst

Burger’s daughter – Nadine Gordimer (B+)
Som en resa med tåg i ett kuperat landskap. Behaglig språkmässigt med en rad olika nedslag i huvudpersonens liv och syn på politik, relationer och världen kring sig.

Örn eller sol? – Octavio Paz (C)
En hint av den egentliga poesin, för kretsande kring lek och surrealismen i språket för att verkligen vara läsbart på annat än spanska.

The great battle of fire and light – Wait but why (A)
Nätets mest livsinspirerande och lärorika blogg är efter tre år tillbaka med det första i en lång serie om hur människan fungerar. Evolutionär grund till hur vi fungerar, med alla allmänna djuriska egenskaper för genetisk överlevnad plus unika förmågor i empati, logiska resonemang och fantasi som möjliggör för oss att åstadkomma långt mer.

Gryning över Kalahari – Lasse Berg (A-)
Solid genomgång av mänsklighetens framkomst fylld av levande berättelser och samtal med världens främsta evolutionsforskare.

Bikupan – Camilo José Cela (B)
En roande men fragmentarisk bok om en rad liv i Madrid.

Sett

Once upon a time in Hollywood (D)
För Hollywood-smal på samma sätt som “Hail, Caesar!”. Den kändes som sina 2 timmar och 42 minuter i längd. Bra dynamik mellan Leonardo Di Caprio och Brad Pitt.

Parning (C+)
En nära titt på hur en relation kan utvecklas över tid, från närhetstörst till obesvarad kärlek till en vänskap.

Besatta av rikedom (A)
Närgånget och utvecklande av hur det är att växa upp med pengar som norm eller mål, hur det påverkar ens tänkande och insikten om vad som faktiskt spelar roll i livet. Fascinerande karaktärer och fantastiskt att se förändring över 20 år från en mästerfotografs lins.

Hört

Sommar i P1. Emma Leijnse. (B+)
Det mesta som ses som problematiskt i samhället (kriminalitet, sjukdom, självmord) kan kopplas till lågt presterande i skolan. Kvinnor är på väg att ta över helt i utbildningssystemet, förlorarna är de lågutbildade männen. Att utbilda kvinnor gör underverk för ett lands ekonomi och framgång. “Utbildar vi en pojke, då utbildar vi en pojke. Utbildar vi en flicka, då utbildar vi en familj.”

Sommar i P1. Nick Bostrom. (B)
Bostrom skapade simulationsteorin, om hur mycket troligare det är att vi lever i en simulation än att vi inte gör det. Överraskande roligt och underhållande av en karaktär som verkar vara bland de mer överintelligenta människorna som finns.

Sommar i P1. Thomas Sandell. (C)
För självcentrerat, men med några bra inredningstips: gruppera alltid saker istället för att sprida ut de med jämna mellanrum, använd inte fler än tre material och om möjligt ställ ut möbler från väggen.

Behavioral grooves. Brian Ahearn: influencing people ethically. (B-)
Genom att se till vad folk vill kan vi hjälpa de att ta bättre beslut, snarare än att påverka de i den riktning som är bäst för oss.

Är det dumt att inte jobba hårt?

Photo of Group of People in a Meeting

Idioter eller genier?

Dumhetsparadoxen är en bok av Mats Alvesson och André Spicer som beskriver människor som dumma. Irrationella, ooptimerande varelser som hellre lägger tid på arbetsplatsen att slöa framför datorn eller sitta tysta på ett möte, än att göra det smarta vilket är att ifrågasätta och försöka göra situationen så bra som möjligt.

Det påminner om synen på människan i beteendeekonomin, där allt som hindrar oss från att vara homo economicus, den ekonomiskt rationella människan som klassisk ekonomisk teori har sett oss som, ses som kognitiva bias, heuristiker eller på andra sätt tankefel.

Gerd Gigerenzer argumenterar för att beteendeekonomins uppdaterade bild av människan, som begränsat rationell istället för fullt rationell, faller i precis samma fälla som den klassiska ekonomin. Utgångspunkten är den samma, att grundtillståndet är rationalitet. Det beteendeekonomin gjort är att peka ut att det inte stämmer, men den har fortfarande inte förstått hur människan faktiskt fungerar.

När Alvesson och Spicer pekar ut att dumt att inte ha möten som leder till ökad vinst för företaget, eller Daniel Kahneman att det är irrationellt att förluster påverkar oss mer än vinster, missar de att människan inte har växt fram för att optimera världen omkring sig. Människan har växt fram för två saker: för att överleva och för att fortplanta sig.*

Att då anpassa sig efter rådande kultur på arbetsplatsen, som säger att det är viktigare att verka upptagen än det är att göra det som är bäst för organisationen, är inte för att vi är dumma. Det är för att vi är geniala. Vi uppfattar de signaler organisationen sänder ut om vad som faktiskt förväntas, inte de ord som lyfts fram, utan de handlingar som genomförs, och anpassar oss därefter.

På samma sätt är kognitiva bias och heuristiker inte tankefel, de är optimerade sätt att uppnå det som är viktigt för oss: att överleva och fortplanta oss. Både överlevnad och fortplantning hängde under vår evolutionära bakgrund ihop med gruppen vi levde tillsammans med, där vi behövde anpassa oss tillräckligt väl för att tillhöra den, men samtidigt stå ut tillräckligt mycket för att vara intressanta för potentiella partners.

Sett från det perspektivet är kognitiva bias och heuristiker varken dumma, irrationella eller begränsat rationella, utan fantastiskt smarta sätt vi visar vår tillhörighet till gruppen utifrån. Det gäller oavsett om vi pratar om förankring, konfirmationsbias, sunk-cost fallacy eller någon av de över 200 andra som forskare enligt wikipedia har upptäckt.

Du är alltså inte så dum som det kan kännas när en beteendeekonom pratar eller du sitter och låtsas jobba för att chefen inte ska bli arg. Du är istället genial på att anpassa dig för att överleva. Och ha sex.

*Till och med det kan ifrågasättas och reduceras till att det egentligen bara finns ett syfte: att fortplanta sig. Överlevnad är från det perspektivet helt enkelt ett väldigt smart sätt att se till att man får möjlighet till fortplanting.