Kulturkonsumtion februari

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under februari.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Mistakes were made (but not by me) – Carol Tavris, Elliot Aronson (A-)
Att minimera kognitiv diskrepans påverkar våra liv i stort och smått.

Tiny habits – BJ Fogg (A-)
Utmärkt praktisk guide till påverkan av mänskligt beteende. Justera påminnelse. Ändra svårighetsgraden. Påverka motivationen. En strimma som löper genom allt är att fira framgången. I princip är det han säger att positiv förstärkning är det viktigaste av allt.

Die Blendung – Elias Canetti (B)
Absurdistiskt frustrerande opak ibland, men med briljanta bitar framförallt i sista kapitlen. Det mest fascinerande är att en karaktär heter Fischer(le) och ser sig som världsmästare i schack, när boken skrevs 15 år innan Bobby Fischer ens föddes. Blev sugen på att läsa Canettis verk om massornas psykologi.

Klubben – Matilda Gustavsson (B)
Välskrivet om den upprörande tystnadskulturen kring en respekterad kulturföreträdare, och arbetet med att berätta om det.

Möte – Czeslaw Milosz (B)
En del oerhört levande närvarande dikter. Fint språk och berättande.

Vid flodens strand – Czeslaw Milosz (C)
Mindre fokus och närvaro än Möte.

The chaos of the dice. New Yorker. (B+)
Backgammon är överraskande populärt bland gamblers och hustlers. Det har gått från att vara en överklass aktivitet där deltagarna i världsmästerskapet hade frack till att vara råare och vildare. Vildast av de alla är Falafel, världens bästa backgammonspelare.

K – Katarina Frostenson (B+)
Sex månader av dagboksanteckningar från tiden allt hände. Behagligt och vackert språkmässigt. Fascinerande att hon tar totalt avstånd från allt och varken ser sig själv eller JC A som skyldig till nåt. Viktig påminnelse om att även de är människor, och att de utsattes för någonting hemskt. En pretentiös variant av paradise hotel; kändisskvaller.

Sex och ett samvetskval för himlen – Odysseas Elytis (C)
Märkligt dåliga blyertsteckningar som ackompanjerar okej dikter.

Axion esti – Odysseas Elytis (A)
Underbart flödande språkmässigt under. En bok jag vill äga och komma tillbaka till. Med fördel ackompanjerat av Mikis Theodorakis tonsättning av verket.

Normal People – Sally Rooney (C)
Två människors komplexitet och komplicerade relation över många år. Intimt och närvarande utan att stå ut.

Fiender: en kärlekshistoria – Isaac Bashevis Singer (B-)
En man som kommit undan förintelsen finner sig på grund av sin konflikträdsla gift med tre kvinnor samtidigt. Underhållande men utan djup.

Sett

Jojo Rabbit (A-)
Vackert och roligt om familjeskap, fanatism och att bära på hemligheter.

School of seduction (C)
Synen på könsroller och relationer i Ryssland känns inte helt sund. Putin låter överraskande behaglig på rösten.

Miss Americana (A-)
Intimt och nära porträtt av Taylor Swift från att bara försöka leva upp till andras förväntningar till att utnyttja sin röst för att göra världen bättre. Starkt, imponerande och rörande. Min respekt för henne har skjutit i höjden.

Dealt (B)
En man med en kortlek som aldrig lämnar handen. Magiskt bra på korttrick. Svart bälte i karate och helt besatt. Än mer imponerande blir det av blindheten, men också sorgligt att se hur han låtit blindheten definiera sitt liv genom att kämpa emot den istället för att acceptera den.

Tim’s Vermeer (C)
Lite fascinerande att reflektera kring hur teknologi och konstskapande hänger ihop. Mer intressant som porträtt av en man som kan gå hur långt som helst för en idé, än som fördjupning inom konsthistoria.

På Spåret (B+)
Några riktigt riktigt bra avsnitt den här säsongen! En sorg att det är över för nu.

Hört

Is a human in the lab still a human? – It’s all just a bunch of BS (C)
Quantative and qualitative research complements each other well in practical settings. Embrace the differences and work together.

Brené Brown: Striving vs. self-acceptance – Tim Ferriss show (B)
Acceptera den man är samtidigt som man strävar efter förändring. Det känns som en språklig begränsning som gör att det verkar som en paradox. I själva verket är det inte svårt att leva i enlighet med det. Brené Brown verkar underbar som människa. Inlyssnande, öppen och humoristisk.

Backman och ångest – Pocketpodden (C)
Ett skratt kanske bara räcker sju sekunder, men det kan räcka för att rädda liv.

Back to Beckbury Park – Rollspelspodden (C-)
Kul att olika deltagare får olika dolda instruktioner, men deltagarna är för flamsiga.

Move over gin, we’ve got tonic fever – Gastropod (B+)
Gin Tonic var inte det primära sättet att få i sig kinin för att förebygga och bota malaria, utan uppstod långt senare. Inspirerande avsnitt för att göra egen tonic! https://www.alcademics.com/2012/05/homemade-tonic-water-filtration.html

Samuel Salzer – It’s all just a bunch of BS (B+)
Ontologisk design innebär att vi designar produkter för att passa vårt beteende, men utifrån hur produkterna fungerar så formar de också hur vi beter oss.

Is there really a “loneliness epidemic”? – Freakonomics (B)
Viktigt att skilja subjektiv ensamhet från social isolering. Det är inte bara ensamhet som predicerar livsproblem och en livsförkortning likställd med att röka 15 cigaretter om dagen, men det är inte bra.

Kulturkonsumtion januari

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under januari. Den här månaden mer filmtungt än normalt då jag jobbade som gästutfrågare på Göteborgs filmfestival.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, hur vädret är, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Messengers – Steve Martin, Joseph Marks (C)
Typisk populärpsykologisk genomgång av ett ämne. Tes uppställd, forskning funnen som håller med. Ingenting som visar att de uppställda faktorerna är de kraftfullaste, nyanserar viktigheten eller på något sätt är en uttömmande lista.

World about us – Claude Simon (C)
Ett nedslag i några timmar på tre olika platser; bland soldater väntandes på fiender, bland byggarbetare och i tavlornas människor. Konstant invävda i varandra i en fascinerande och förvirrande helhet.

Den sanna känslans ögonblick – Peter Handke (B)
Påminner till en början om en manligt kulturellt pretentiösare variant av Erlend Loes “Naiv. Super.” och slutar i en psykos.

Mozart i Prag – Jaroslav Seifert (C-)
Platt och med dåligt flöde. Frågan med poesi är alltid om det är översättningens fel.

Pestmonumentet – Jaroslav Seifert (B-)
Bättre än den förra om än långt ifrån Szymborskas nivå.

Walden two – B.F. Skinner (B)
Utopin som bygger på positiv förstärkning. Deppigt att Skinner redan 1956 målar upp de problem med klimatpåverkan mm.

Sett

The marvelous Mrs. Maisel. Säsong 3. (A-)
Svagare än tidigare, men fortsatt helt fantastiskt. Kan inte rekommendera hela serien högt nog. Rolig, smart och snygg.

Fantastic fungi (C)
Svamp är fascinerande och vackert. Den här dokumentären dock väl mycket av en kärlekshyllning. Lite kritik eller andra perspektiv hade gjort mycket för behållningen.

A bigger world (B+)
Världen särskiljer tydligt mellan vetenskapligt och övernaturligt. Corinne får en schamanistisk transupplevelse och för in det hon lär sig i västerländsk forskning för att skapa en djupare förståelse. Vacker film baserad på sann historia.

Den sista sommaren (A-)
Oerhört bra skådespelarinsatser när sex ungdomar åker ut på landet och brottas med frågor om relationer, närhet och om hemligheter ska avslöjas eller bäst hålls hemligt.

Inland (B+)
Skildring av hur en depression kan te sig när livet kastas runt och landar i en lågmäldhet i det norrländska inlandet. Tungt och vackert.

Psychosia (C)
Vackert foto. Förutsägbar historia med obehagliga porträtt av människor och ett slut som hyllar självmord.

Wolf wood (B)
Rysk skräck och fabelpastisch. Förmodligen långt bättre om en kan rysk mytologi, men charmig likväl.

Rocks (C)
Ungdomar i London. Vad som händer när man växer upp utan att kunna lita till sin omgivning.

Samtidigt på jorden (A-)
En vacker dokumentär kontrastering av det största i livet – döden – och alldagligheten det blir för de som jobbar med det. Dödgrävare, krematoriearbetare och likbilsförare.

We are here now (D)
Ointressant filmskolefilm om föräldrar i en föräldragrupp och det drama som uppstår.

A perfectly normal family (A-)
Kontrastrikt fint om hur en familj kan drabbas när fadern kommer ut som kvinna. Nyanserat och känslosamt.

Present.Perfect. (D-)
Två timmars ihopklipp av kinesiska livestreamers. Hade stängt av efter 12 sekunder om jag stött på det online istället för som en film på Göteborgs filmfestival. Hade gått efter en timme om det inte varit för att jag somnade efter en timme.

Hört

Penn Jillette on Magic, losing 100+ pounds and weaponizing kindness. The Tim Ferris Show. (B)
Genom att kontinuerligt föra dagbok och varje dag läsa igenom 1 år sedan, 5 år sedan och 10 år sedan blir det möjligt att jämföra utveckling och se stagnation. Har du samma konflikter nu som för ett år sedan?
Vi har olika typer av minnen. Penns visuella är värdelöst. Mitt episodiska är dåligt.

Dinner plate invasion: Lionfish, tiger shrimp and feral pigs. Gastropod. (B)
Ett sätt att kontrollera invasiva arter är genom att äta dem. Problemet är skeva incitament som kan göra att folk då avsiktligt behåller dem. När det sattes ett pris på råttsvansar i ett försök att få död på råttor, började folk föda upp råttor för att kunna lämna in svansarna.

Pluralistic ignorance. You are not so smart. (B+)
Det finns en skillnad mellan vad som uttrycks och vad folk tänker. Det kan gå så långt att majoriteten tycker en sak, men tror att de är i minoritet för att det offentliga uttrycket är ett annat än det interna. I Saudiarabien tyckte de flesta unga män att det var okej att deras fruar skulle arbeta utanför hemmet, men de flesta trodde att andra inte skulle vara okej med det, och de agerade då också själva som att det inte var okej. Genom att få informationen om vad andra faktiskt tyckte, förändrades beteendet.

Old world vs. New world: The great wine debate. Intelligence squared. (A-)
Oerhört befriande att höra intelligenta personer argumentera om någonting från två olika håll med valida poänger. Blev ofta mer humor än seriositet i frågan, då fokus låg på olika aspekter av om nya världen eller gamla är bäst. Det kan dock nog vara så många saker som upplevs som motsättningar är; skenbart är det en meningsskiljaktigthet, men det beror på en bristande operationalisering av vad det är debatten handlar om.

The opioid tragedy. Freakonomics Radio. (C)
Att klassa smärta som någonting som måste åtgärdas, ledde till en enorm överförskrivning av smärtstillande vilket i sin tur ledde till enorma problem med drogberoende. Än värre blev det av att läkare sen slutade skriva ut medicinen, och folk sökte sig istället till heroin och fentanyl då det var billigare och enklare att få tag i.

Think yourself happy. The happiness lab. (C)
Mindfulness är nyttigt och bra och borde alla ägna sig åt.

The United states of McDonald’s. Gastropod. (C)
McDonald’s serverar 1 % av världens befolkning varje dag. När man går in på statistiken kring snabbmatskedjan är det helt sjukt hur stort det är.

Team human. You are not so smart. (A)
Spoilers aren’t possible in any art of value. The value comes from people asking questions or thinking about things. Things that can be spoiled are only of limited value, they are consumables in the same way as fast food or a candy bar. It’s enjoyable short-term, but doesn’t help you develop or learn in any way.
Humans can embrace ambiguity, it’s unpleasant, but it’s what makes us uniquely human. Algorithms destroy that. They say that someone is 80 % likely to do/buy something and target ads to them, and thereby they might raise the likelihood to 90 %. Algorithms aren’t innocent things that help us find the things we like by presenting them, the presentation itself shapes what we do. It makes us lose diversity and thereby the things that make us unique and wonderful.

The messenger is the message. Behavioral Grooves. (C-)
Inget nytt som inte är med i boken. Samma brister.

The random show. Kevin Rose and Tim Ferriss. (C)
För mycket psykadeliskt fokus för att vara intressant.

Kulturkonsumtion december

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under december.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, längden på mitt hår, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Om hasch – Walter Benjamin (C)
Lite förvirrande upplägg med texter som återkommer, och beskrivningarna från rusets dimmor är så dimmiga som det tillståndet tenderar att vara. Ändå fascinerande och en del vackra ordvändningar.

Leviatan – Lyra Koli (B+)
Modernt diktepos om den mytologiska varelsens möjliga existens, och vilken form den må ha varit. Rolig och tänkvärd mental djupdykning som täcker allt från bibeln och Dante, till Linné och internetfunderingar i sin sökan efter svaret på vad Leviatan är.

The lies we tell ourselves – Jon Fredrickson (B)
Mer filosofiskt än psykologiskt med grundtanken att alla problem har sin grund i att vi inte är ärliga mot oss själva utan försöker försvara oss mot obehag. Luddigt och blommigt berättande, men kan med behållning läsas ett slumpmässigt kapitel i taget.

Go tell it on the mountain – James Baldwin (C-)
Familjedrama kretsande kring en predikant där alla i familjen har sina mörka förflutna. Jag märker att jag har svårt att relatera till utsattheten, fattigdomen och den afroamerikanska bakgrunden.

Nudging i praktiken – Ida Lemoine, Kajsa Lindström, Linda Lindström, Samuel Salzer (C)
Ytlig genomgång och guide till hur Beteendelabbet jobbar med nudging. Det är svårt för mig att avgöra om den är bra eller inte då den ligger på en sån basic nivå, förhoppningsvis upplevs den användbar och är till nytta. Stör mig på att kognitiva bias översätts till tankefällor, då det låter som att de är problem istället för att lyfta upp varför de överhuvudtaget existerar.

Aké – Wole Soyinka (B)
En barndomsberättelse i gränslandet mellan det mystiska och det kristna. Intelligent, roligt och engagerande om än ibland förvirrande.

Sett

På Spåret (B)
Alltid bra.

His dark materials (C-)
Överlag vackert filmat och bra skådespelarprestationer, men historien är lite för bristfällig och missar att väcka emotionellt engagemang.

Landet lyckopiller (C)
Bra koncept men problematiskt okritisk till SSRI. Nämner i princip inte deras biverkningar och svårigheten i att sätta ut dem när de väl är insatta över längre tid. Det kan vara svårt att veta vad som är biverkningar och vad som är återvändande problem.

Hustlers (C-)
Fascinerande hur J Lo kan vara 50 och se ut som hon gör, men det är också filmens behållning.

Hört

De två par bluetoothörlurar jag hade har gått sönder, så jag har inte lyssnat på poddar alls den här månaden.


Beteendeförändring är enkelt/svårt

Man And Woman Holding Battle Ropes

Några av världens främsta forskare inom beteendeförändring gav sig på att ta reda på hur gymbesökare bäst kan motiveras att fortsätta träna. Mer än 63 000 personer som redan var medlemmar i ett amerikanskt dygnet-runt gym valde att (gratis) bli en försöksperson för att försöka träna mer. Resultatet? Fantastiskt! Fast också helt misslyckat.

Målet var att utifrån ett program på 28 dagar motivera gymmedlemmarna att träna mera. Eftersom det fanns så många deltagare gick det också att testa en hel del olika saker på en gång. Alla grupper fick några grunder som man visste fungerade: de fick göra en intentionsimplementering*, fick lite pengar tillbaka varje gång de tränade plus fick påminnelser skickade till sig. Utöver det så testades 52 olika saker som man misstänkte skulle kunna öka gymmandet ytterligare. Allting jämfördes med en kontrollgrupp som i princip bara fick ett “Tack för att du ville vara med!” och sen ingenting mer.

Det fantastiska var att 50 till 75 procent av de som deltog i experimentgrupperna faktiskt ökade sitt gymmande i jämförelse med kontrollgruppen. Det finns tydliga sätt att hjälpa människor att träna mera!

Det misslyckade var dels att ingen av experimentgrupperna var bättre än de andra, och framförallt att ingenting ledde till en beteendeförändring som sträckte sig efter de 28 dagarna experimentet varade. Det går bra att förändra ett beteende under en period, men att skapa vanor är svårt.

BJ Fogg, en av vaneforskningens giganter har nyligen släppt en bok på ämnet vaneskapande där han har utvecklat sin modell för beteendeförändring. Han beskriver det själv i boken som att det var revolutionerande för honom när han insåg vad det var som krävdes, och att ingen annan uppmärksammat det tidigare**: det kräver en positiv känsla. Inte en abstrakt, långsiktig tanke om att det kommer vara bra för oss att träna, utan en omedelbar, kännbar glädje eller lycka som följer direkt på beteendet att träna.

Jag kan inte låta bli att tänka att det kan vara det forskarna i den gigantiska studien missade. Att de var så fokuserade på sina externa metoder för beteendepåverkan att de missade att ta hänsyn till vad det faktiskt är som motiverar en person till ett beteende.

*Skriva när, var och hur de ska gymma

**Vilket i min åsikt är totalt nonsens. Det är precis vad klassisk behaviorism och inlärningsteori á BF Skinner handlar om. Skinner säger att det bästa sättet att styra beteende är positiv förstärkning, vilket innebär att det kommer en belöning varje gång ett beteende utförs. I allmänt språkbruk tänker vi på en belöning som någonting konkret, exempelvis pengar eller en glass, men en belöning är i grund och botten en dopaminkick i hjärnan som känns bra. Det som är belönande för en person är det inte per automatik för en annan, utan det har med varje individs gener, uppväxtmiljö och stundens tillstånd att göra. BJ Fogg ger helt enkelt ett avgränsat exempel på den övergripande principen när han rekommenderar att fira mentalt eller med en fysisk gest.

Kulturkonsumtion november

En samling av en del av det jag läst, sett och lyssnat på under november.

Betygen är godtyckliga och beror på saker som mitt humör, om jag ätit på senaste, sovit ordentligt, längden på mitt hår, vad det senaste jag läste var och förmodligen en lång rad andra saker utom min kontroll. På ett ungefär betyder betygen ändå:
A = Jag kommer att entusiastiskt prata om det med en rad personer.
B = Det var värt att läsa/se/lyssna på.
C = Okej, men inte minnesvärt.
D = Det här var dåligt, önskar att jag gjort något annat.

Läst

Three women – Lisa Taddeo (C)
Spännande att helt öppet få följa tre kvinnors perspektiv på sina egna livsberättelser, med fokus kring relationer och sex. Introduktionen var bättre än resten av boken.

Digitala beteenden – Niklas Laninge, Arvid Jansson (C)
Innehållsmässigt vettig, evidensbaserad och hjälpsam. Vilket också är vad gör den osympatisk när det bara handlar om att sälja mera. Brist på etiskt tänkande.

The undoing project – Michael Lewis (B)
Engagerande, underhållande och med en tendens att bidra till mindervärdeskomplex när vidden av Tversky och Kahnemans genialitet får fritt löprum. Ibland för fritt, till den grad att det blir okritiska hyperboler snarare än en sann biografi.

How change happens – Cass Sunstein (C-)
Tung juridiskfilosofisk utläggning om blandade ämnen, men främst centrerat kring nudging och dess existensberättigande samt social påverkan.

The dawn watch, Joseph Conrad in a global world – Maya Jasanoff (B-)
Hade ingen aning om att Joseph Conrad var polsk. Bra biografi om ett fascinerande liv.

Die angst des Tormanns beim Elfmeter – Peter Handke (C-)
Ett mord begås och en före detta målvakt verkar sjunka djupare och djupare in i en psykos. Oengagerande story, men tidvis språkmässigt intressant.

Sett

Flotten (B-)
En antropologs experimentdrömmar går överstyr, där han försöker så split och provocera våld uppstår närhet och gemenskap. Han lyckades väl i att binda ihop gruppen genom att skapa en gemensam fiende: sig själv.

Tell me who I am (A)
En 18-åring förlorar sitt minne. Hans tvillingbror får berätta allt om deras uppväxt och inser att han har makten att skapa ett lyckligare liv, utan övergrepp. Fjorton år senare kommer det fram ändå. Tankeväckande om hur minnen fungerar, en identitet formas och behovet av förståelse.

The politician (C)
En serie för alla som gillar politik, manipulation och Wes Anderson. Underhållande men ofta utan tillräckligt djup för att verkligen vara intressant.

The game changers (B+)
Dokumentär med mycket manliga män som visar på hur en växtbaserad kost är bättre för hälsan, och fysiskt presterande. Underbart inlägg i diskussionen om kost som kan få främst män som är skeptiska att inse fördelarna bortom utsläppsminskning.

Hört

The happiness lab (A)
Utmärkt genomgång av olika principer och element som behövs för att vara lycklig, blandat med anekdoter, bra historier och framstående forskare.

Mumiesikal. Rollspelsklubben. (B+)
Underhållande liveinspelning av rollspelsklubben med mumier och sång. Ibland väl segt och sexfokuserat, men överlag helt underbart.

Hur ser du till att ditt barn överlever och blir vettigt?

Child With Woman Holding Map

Emily Oster är ekonomen som fick två barn och insåg att mitt uppe i stressen av att vara förälder, så var det svårt att veta vad som är vad. Hur skulle hon se till att hennes barn blev de bästa människor de kunde bli? Eller att de överhuvudtaget överlever när världen är full av faror? Extra svårt blir det när omgivningen består av en lång rad experter, både självutnämnda och faktiska, som kommer med en lång rad motstridiga råd. Ska barnet få skrika sig självt till sömn eller ska det tröstas direkt? Ska hen få sova i sängen eller riskerar det kvävning av ett täcke som blivit avkastat? Hur viktigt är det med amning? 

Emily närmade sig frågorna om vad som är bäst på samma sätt som hon närmar sig sitt jobb: genom att gå igenom all den forskning som finns för att sen sammanställa vad som är myter och vad som är baserat på fakta. För att sen skriva en bok. Hon insåg snabbt att svaret på frågan “Vad borde jag ha gjort om jag varit den perfekta föräldern?” ofta inte var så enkelt. En del frågor var lätta: sushi är okej att äta. Alkohol i måttliga mängder är inte farligt vare sig under graviditeten eller under amningsperioden. Att sova med ett barn i sängen är ingen större fara (så länge de andra i sängen inte har druckit stora mängder alkohol, röker eller på annat sätt är ur sin egen sömnbalans) medan det är en dålig idé att sova i soffan med barnet. Det finns fördelar med att amma sitt eget barn, men det är ingen katastrof om det inte går eller man inte vill.

Bland det viktigaste Emily Oster pekar ut i boken är att föräldraprogram baserade på psykologi och inlärningsteori, som inför disciplin och konsekvenser för barnet, har visats effektiva både på kort och lång sikt för att göra barnen mer lyhörda och föräldrarna mindre stressade – även flera år senare. Ett sånt är 1-2-3 magic utvecklat av psykologen Thomas Phelan där föräldern uppmanas att räkna till tre varje gång någonting händer, och har barnet inte åtgärdat problemet (bett om ursäkt till syskonet, fiskat mobiltelefonen ur toaletten eller ställt tillbaka Kalaspuffarna i butikshyllan) så kommer en konsekvens. Konsekvensen behöver vara kännbar för barnet, oavsett om det är en förlust av ett privilegie eller en bestraffning i stil med time-out, men det absolut viktigaste är att vara konsekvent. Har du sagt att barnet kommer förlora sin lunchkaka om det inte ber om ursäkt, så är det viktigt att det också blir så. 

Emily Oster lugnar oroliga föräldrar som fastnar för mycket i internets myriader av råd med att “Den kvinnan på internet bor inte i ditt hem, du vet bättre än henne”. Ett råd som är viktigt att ta till sig när det gäller hennes forskning också. Barn har sedan mänsklighetens begynnelse – bokstavligt talat – lyckats överleva även utan den enda sanna kunskapen som vi nu försöker få reda på. Dessutom inser varje förälder snabbt att oavsett vad som är bäst eller ej, så är det inte bara den rationella och logiska vuxna som bestämmer, utan den lilla varelsen har en stark vilja och är duktig på att meddela när saker inte känns bra.

Att uppfostra ett barn perfekt är inte möjligt. Vi vet helt enkelt inte vilken typ av upplevelser som leder till vilken typ av vuxen. Det finns för många faktorer som spelar in, från genetiken till miljön i livmodern, till föräldrarnas bakgrund, hur många syskon som finns och var barnet passar in i skaran, vilket område det växer upp i, vilka vänner det får, vilka föräldrar de vännerna har, vad som händer politiskt i världen, hur klimatet utvecklas och mycket, mycket mer.

Att det finns så många olika faktorer som spelar in gör dessutom så att även om vi visste vilken typ av upplevelser som ledde till vilken typ av vuxen, så skulle vi inte kunna kontrollera det. För att ha full kontroll över barnets uppväxtvillkor skulle det behöva stängas in i ett slutet labb utan kontakt med övriga världen. En lightversion av det labbuppväxta barnet är barn med helikopterföräldrar – föräldrar som försöker undanröja alla svårigheter och hinder ett barn kan stöta på – där det finns en tydlig koppling mellan den föräldrastilen, med depression och missnöjdhet med livet hos barnen. Vilket leder till en paradox: Det enda sättet att se till att ett barn får den optimala uppväxten är att kontrollera allt, men kontrollerar vi allt lär sig barnet inte att hantera livets oförutsägbarheter. Därmed är den optimala uppväxten inte längre optimal.

B.F. Skinner försöker sig på att lösa det här genom att konstruera en ideal uppväxtmiljö i sin utopiska bok Walden Two och möjligtvis går det att till viss del inspireras av honom. Även om det behövs faktisk forskning och inte bara idealiserat tänkande för att se om hans idéer håller också i praktiken. I hans värld kontrolleras barnens uppväxtmiljö strikt, där de den första tiden i princip är de labbuppväxta barn jag refererade till tidigare, för att sen långsamt utsättas för fler och fler utmaningar som är designade för att öka deras tolerans för obehag och svårigheter.

Att långsamt vänja någon vid svårigheter genom utmaningar har stöd i forskning, som visar att det är ett utmärkt sätt att exempelvis befästa åsikter, och är en av grunderna i deliberate practice. Genom att hela tiden röra oss i det som den ryska psykologen Vygotsky kallade för den proximala utvecklingszonen, utökas vad som kan hanteras och stärks våra förmågor.

Som förälder innebär det här att du behöver låta ditt barn brottas med de problem som dyker upp, och inte genast försöka lösa dem åt hen. Kommer barnet till dig och ber om hjälp, hjälp det. Gör barnet inte det, låt hen lära sig i fred. Det finns ingen vuxen utan en barndom att bearbeta, så oroa dig inte så mycket för hur det går. Det kommer att bli bra.

Bråk gör världen bättre.

2 Men Performing Capoeira on Grass

Att tycka annorlunda än en annan person och riskera att hamna i en diskussion där vi har fel, eller känner oss dumma, är så obehagligt för den genomsnittliga personen att den hellre ägnar sig åt en totalt meningslös syssla så som att spika i hundra spikar i en bräda, än att diskutera med en meningsmotståndare.

Det finns många sätt att argumentera, debattera och bråka på. Ofta görs det fel. Det gäller inte bara debatter mellan partiledare på TV (där det ändå inte handlar om att egentligen övertyga någon om en åsikt eller att ha rätt, utan om att posera för sina väljare och framstå som kompetent), utan även i våra vardagliga meningsskiljaktigheter.

Hamnar vi ändå i en diskussion med en meningsmotståndare så finns en rad taktiker att ta till för att inte behöva utstå förödmjukelsen av att inte kunna sina åsikter tillräckligt väl för att sätta någon som tycker annorlunda på plats.*

Det enklaste sättet att vinna en debatt är genom att inte möta motståndarens argument. Problemet i verkligheten är att folk ofta har god grund att tycka det de tycker, särskilt om de vågar uttrycka det i offentliga arenor.** Är man själv inte lika påläst, så är det lätt att hamna i underläge.

Som tur är finns räddning!

Räddningen för många, både i offentliga arenor och i bråk i personliga relationer, är att använda sig av halmdockor. Ett halmdockeargument handlar om att ta motståndarens välgrundade argument, för att sen vända och vrida på dem tills de får en form man känner sig bekväm med att argumentera mot.

Det går att göra genom att omvandla argumentet till någonting som låter liknande men är betydligt dummare, genom att fokusera på den svagaste delen av argumentet eller helt enkelt genom att hitta på vad den andra personen tycker eller tänker.

Den briljanta bloggen Waitbutwhy har några exempel:

Problemet med att argumentera på det här sättet är att det inte leder till att någon lär sig eller utvecklas. I bästa fall. I värsta fall leder det istället åt precis motsatt håll. Parterna glider isär, tycker aktivt illa om varandra och vägrar att kommunicera vidare. Dåligt nog i en politisk debatt, katastrofalt i en relation.

Meningsskiljaktigheter är möjligheter för båda parter att utvecklas och utforska en fråga tillsammans. I parterapi är ofta problemet att parterna försöker vinna över varandra, att vara den som har rätt. Fokus behöver istället ändras till att parterna är en sida, och att problemet är på den andra. Tillsammans ska en lösning hittas. På samma sätt borde den politiska debatten fokusera på den önskade utgången, snarare än vägen dit. Kan vi fokusera på de delade värderingarna i vart vi vill få samhället, kommer det också vara betydligt enklare att tillsammans ta oss dit.

För att få till en ärlig diskussion har det utvecklats ett alternativ till halmdockeargumenterandet, som istället kallas för stålmansargument. Istället för att på olika sätt försöka försvaga motpartens argument, så handlar det om att försöka tolka det så välvilligt som möjligt. Målet är att få motparten att känna sig hörd och förstådd, gärna till den grad att den utbrister “Ja! Så där önskar jag att jag hade formulerat det!”. Genom att omformulera och kolla av med meningsmotståndaren att man har förstått rätt, blir den också villig att lyssna på dina motargument.

Först efter att tillsammans med motståndaren ha förstått vad det är den försöker säga, är det rimligt att försöka argumentera emot.

Ta med dig det i nästa diskussion, så kommer du bidra till ett bättre samhälle och få djupare relationer med partners, vänner och motståndare.

*Det vi behöver förstå är att det för de flesta personer inte bara handlar om insikten om en inkorrekt åsikt. En åsikt står sällan i ensamt majestät, utan är i sin tur kopplad till en självbild, vår identitet, våra vänskaper, hur våra älskade ser på oss och hur vi ser på oss själva. Ifrågasätts en åsikt kan det alltså upplevas som att ens själva existens ifrågasätts. För många är mycket okej att ifrågasätta, men ofta finns ändå några kärnvärden som är precis så känsliga genom deras koppling till identitet som jag precis beskrivit.

**Det kan tyckas finnas lysande undantag från det här. USAs nuvarande president till exempel. Han är dock ytterligare ett stärkande exempel för den här tesen. Det handlar inte om att tycka det som är sant utan om det som är rätt. Rätt är beroende av kontexten och vad syftet är. För Trump är det rätt att tycka det som hans kärnväljare uppskattar (eller tjänar honom pengar). För en plantageägare på 1700-talet om att en del människor inte var människor utan snarare boskap. Det gör det inte sant, men det ger ett behagliga och lättare liv för personen i förhållande till dens omgivning.